Det var därför med jämförelsevis stort lugn Karl klädde af sig, lade klockan, plånboken och revolvern under hufvudkudden och gick till hvila.
Det var första gången på nära två veckor han låg i en riktig säng och då är det inte underligt att han somnade, så snart hufvudet berörde kudden.
Han hade väl sofvit ett par timmar, när han plötsligt spratt till och blef klarvaken, som om han fått en elektrisk stöt.
Någon hade vidrört hans hand!
Med bultande tinningar och alla muskler spända låg han och stirrade ut i mörkret, medan alla de historier han fått till lifs om det farliga Amerikat runno upp i hans hjärna. Han tänkte på resande, som spårlöst försvunnit, stympade, nakna lik, som hittats i gränderna och många andra angenäma saker, som äro lämpliga att tänka på när man ligger vaken om nätterna.
Tyst! Någon rörde sig i rummet!
Sakta, sakta gled Karls hand upp under kudden och drog fram revolvern.
Nu tassade det på golfvet. Ett skrapande ljud hördes.
Kallsvetten bröt fram på Karl Svensons panna, och i hans själ uppsteg en stilla önskan, att han lydt sin faders råd och moders bön och stannat på fosterlandets kära torfva. Men hans hand grep hårdt om kolfven, och han var fast besluten att sälja sitt lif så dyrt som möjligt.