Åter sjönk tystnaden öfver rummet. Bruset af en automobil hördes långt borta, steg till ett dån när vagnen passerade förbi, och dog så småningom bort i fjärran. Cigarrerna glödde.
»Ju mer jag tänker på saken, desto bättre tycker jag om förslaget,» sade Redwood slutligen. »Vi äro ju båda något till åren, och kunna när som hälst förtjäna att få hvila efter lifvets arbete. Om då Harry gifter sig med Gertie, kan han med heder föra vårt arbete ännu längre fram än hvad vi hunnit. Som ägare till två af landets förnämsta knappfabriker kommer han att intaga en ledarställning inom knapptrusten, som nu är under bildning, men äger han bara en, är han dömd att bli vasall. Hvem vet hur långt han kan hinna med en sådan start? Hade vi haft dylika förutsättningar när vi började, i stället för att behöfva sträfva oss upp från nedersta stegpinnen, så hade landet antagligen haft ett par finanskungar mera i den dag som är. Nu får andra generationen fortsätta den väg som vi banat.
För Gertie är fördelen inte mindre. En trustmagnats hustru har en afundsvärd ställning! By god! De unga ha det bra!
Jag minns när jag först kom hit från Ohio som en sjutton års pojke med fem dollars på fickan. Det var ju inte något stort kapital, men det har vuxit nu.
Well, jag var ju van vid hästar och fick snart plats som utkörare hos en mjölkförsäljare. Så avancerade jag till kusk vid den då nyanlagda spårvägen, den kördes med mulåsnor första tiden som du vet.
Det var då jag blef bekant med Mary, min salig hustru, som var biträde i en vattenbutik, där vi kuskar brukade läska oss under de heta sommardagarna. Du har ju för rästen hört historien många gånger förr. Det gick sakta uppåt till en början, men det gick, och nu är jag där jag är.»
Bates hostade.
»Ja, det var andra tider då! Och det kanske var vår lycka, att vi fingo börja där nedifrån. Men, som du säger, de unga, som ha fått starten af oss, ha de största förutsättningar att åstadkomma mera än vi hunnit. Jag skall tala med Gertie redan i kväll.»
Mr. Bates höll ord. Efter supén samma afton frågade han sin vackra dotter miss Gertie Bates, hur hon egentligen tyckte om mr Harry Redwood. Gertie blef litet förvånad, ty fastän Bates var affärsman, var han på intet sätt af moder natur utrustad för den diplomatiska banan och frågan framkastades därför helt plötsligt midt i Gerties berättelse om senaste balen hos Vandergolds.