Motorpromenaden nästa förmiddag blef vederbörligen uppskattad af både Harry och Gertie och Gertie fick tillfälle att se hur väl han manövrerade auton, när de passerade mera trafikerade gator. Denna gång slapp dock Harry att gå när de kommo till porten, ty Gertie visste med säkerhet, att hennes pappa var borta, och därför lät hon Harry följa med in.
De sutto i biblioteket och pratade fullständigt ostörda, och Harry ansåg stunden vara inne att tala om för Gertie hur söt hon verkligen var, och Gertie — — ja, det dröjde inte särdeles länge förrän hon, med armarna kring Harrys rakade nacke, anförtrodde honom detsamma, som hon dagen förut sagt till sin spegelbild.
När Redwood senior om middagen kom hem, satt junior och väntade på honom.
»Hör nu, pappa!» sade han, så snart han hälsat på senior. »Jag tycker, att du och jag borde fara till mr Bates, och se till att den där dumheten i förrgår blir glömd.»
»Jag kan inte finna någon anledning till det,» svarade senior.
»Men det kan jag!»
»Låt höra!»
»Att vi båda böra stå på god fot med min blifvande svärfar.»
Redwood tog emot underrättelsen med öfverraskande lugn.