»Jag går in på allt,» instämde jag. »Men förlåt om jag framslungar en liten enfaldig fråga: hur faderlund skola vi två bära oss åt för att dansa ringdans? En sådan åtgärd tycks förutsätta allvarliga fysiska deformiteter.»
Bill betraktade mig hånfullt.
»Idiot!» sade han vänligt, och försjönk därefter i tystnad.
Som jag intet ytterligare hade att tillägga, följde jag hans exempel.
Sedan denna angenäma samvaro fortsatt en stund, började Bill fundersamt räkna upp en del namn.
»Erikssönerna, Milly på herrekiperingen, Peters på Syltan, lille Berg på Missionsbladet, Tilly och Anna och så Ye Sing på tvättinrättningen — det blir tillräckligt.»
»Förlåt en oskuldsren yngling! Hvad ämnar du göra?»
»Bjuda hit hela rasket på julfäst, naturligtvis!»
»Och Ye Sing med?»
»Han är själfskrifven! Någon originalitet får det väl lof att vara. Tänk dig Ye Sing ätande julgröt och sjungande en kinesisk julpsalm! Har du nånsin sett en kines äta julgröt förr?»