Skepparn låtsade icke märka tillägget, utan frågade:
»Skall han hjälpa mig med det då?»
Styrman funderade ett tag, insåg att det var ett gyllene tillfälle, och svarade:
»Kan jag göra kapten någon tjänst med det, så kyss till!»
Skepparn grep styrmans händer och hade nog omfamnat honom också, om han inte fortsatt: — — »men inte begär väl kapten, att jag skall göra det för ingenting.»
Den sidan af saken hade skepparn egentligen aldrig tänkt på, men han insåg genast, att tjänsten var pängar värd, och sade:
»Nej, för all del! Jag har ingenting emot att ge honom en tia eller två för det. Hur mycket begär han?»
»Hundra kronor!» svarade styrman beslutsamt.
Skepparn baxnade.
»Hundra kronor! Är han alldeles förbannad, Augustson? Hundra kronor, det är pängar det!»