Gick så den gamla sin kos, sen idel orakel hon uttalt.
Praxinoe.
Käringar veta ju allt: ja, hur Zeus sjelf aktade Hera.
Gorgo.
Skåda, Praxinoa, der hvad skara vid portarna skockas! 65
Praxinoe.
Faselig! — Räck mig, Gorgo, din hand, och fatta du äfven,
Eunoa, Eutychis' hand, gif akt att du henne ej lemnar.
Alla gå en gång in! Håll fast dig, Eunoa, dugtigt!
Jag olyckliga menska, min sommarkapott är i bitar
Redan, o Gorgo! — Vid Zeus, jag önskar dig, fremling, i allo 70
Lycka och fröjd, men akta nu grannt min kappa, det ber jag.
Den Fremmande.
Icke af mig det beror. Dock vill jag den akta.
Praxinoe.