XIX. Idyllen.
HÅNINGSTJUFVEN.
Eros, den tjufven, en gång vardt stungen af ledaste biet,
Just då han håning ur kakorna stal. Det sårade alla
Fingrarnas spetsar, men han sig jemrade, blåste i händren,
Stampade marken med föttren, och hoppade, visade sedan
För Aphrodita sin plåga, och knotade, att ett så litet 5
Kräk var biet, och sådana sår dock gittade gifva!
Modren leende svarte: hur så? du liknar ju biet?
Sjelf så liten du är, och sådana sår du kan gifva!
XX. Idyllen,
UNGHERDEN.
Euneika mig belog, då jag ämnade hjärtligen kyssa,
Och, mig skymfande, talte hon så: "gä fjerran ifrån mig!
Herde, du vill mig kyssa, eländige? Aldrig jag lärde
Kyssa en bondlurk; nej, men läppja vid herrarnes läppar,
Icke du kysse min dejliga mun, nej, icke i drömmen! 5
Ve, hur du glor, hur du pratar besatt, hur bondiskt du skämtar!
O, hur sätt är ditt prat, hur sladdrar du ideligt ordkram!
O, hur lent är skägget, du har, hur prydeligt håret!
Läpparne likna en sjuks, becksvarta ju händerna äro,
Och du stinker befängdt! Gå från mig, och söla mig icke!" 10
Sade, och spottade sig tre gånger i barmen derjemte,
Medan hon såg på mig grannt, från hufvudet ändatill föttren,
Läpparne vridna till spe, och med ögon som glodde åt sidan.
Och hon var stolt på sin fägring, som fickorna pläga, och grinigt,
Och med hån mig belog. Strax bloden begynte att sjuda, 15
Och jag blef röd om kinden, af smärta, som rosen af daggtårn.
Lemnande mig, hon gick; men jag bär vreden i hjertat;
Derför att mig, skön gosse, belog illpariga tösen.
Herdar, sägen mig sanningen, J: är icke jag fager?
Har mig plötsligt en gud till annan menniska omskapt? 20
Ty ock mig tillförne beprydde en tjusande fägring,
Likasom murgrön kryper om stammen, och täckte min haka.
Tinningarna omkring, selleri likt, yfde sig håret,
Ögonbrynen, de dunkla, en mjellhvit panna belyste;
Ögonen voro mig blåare vida än blonda Athana's, 25
Munnen ljufvelig mer, än löpnad mjölk, och ur munnen
Mera än håningskakorna ljuf utflödade rösten.
Herrligt är ock mitt spel, antingen jag spelar på syrinx,
Eller jag blåser på flöjt, skallmeja, eller på tvärflöjt,
Flickorna alla i bergen också skön gosse mig kalla, 30
Och mig kyssa enhvar; mellertid stadsdockan ej kysste,
Utan hon lopp mig förbi, oxherden kantänka? hon aldrig
Hört, att skön Dionysos i daln sjelf vallade kalfvar;
Icke hon vet, att Kypris var rasande kär i en herde,
Att hon på Phrygiska bergen i vall gick; att hon Adonis 35
Kysste i ekarnes lunden, och gret i ekarnes lunder.
Ho var Endymion då? ej herde? och honom Selana
Kysste likväl, den herden; och, stigande ned från Olympen
Kom hon till Latmiska daln, och delte sitt läger med gossen.
Ja, en herde du ock, o Rhea, begråter; och har du, 40
O Kronidas, ej sjelf för en herde irrat som fågel?
Euneika är den enda, som ej gaf kyss åt en herde;
Hon är bättre än Kypris, än Kybela, eller Selana.
Aldrig, o Kypris, mer din käraste hvarken i staden
Eller på berget kyss, sof natten igenom allena! 45
XXI. idyllen.
FISKARENE.
Armoden, o Diophantos, allena upp konsterna väcker,
Sjelf lärarinna åt arbetet; ej tillstädja de slemma
Näringsbekymren, att fattige män må njuta af sömnen.
Ja, om en liten stund af natten oss unnas att lura,
Plötsligt och oförtänkt kringstoja de trängande sorgen 5
Fiskafångare, åldrige män, två lågo tillhopa
Uppå en bädd af tång, inunder det flätade hybblet,
Lutande sig mot väggen af löf; men nära till begge
Händernas arbetsredskap var laggdt: här korgar af vide,
Krokar och metspön med, och de tångomlindade beten, 10
Refvar och katsor der, och ryssiornas säflabyrinther,
Linor och åror, och gammal en öka på stöttor derjemte;
Hufvut inunder en kort sofmatta och paltor och hattar.
Detta för fiskrarna var allt redskap, och rikdomen denna.
Hvardera egde ej kruka, ej stop; allt sådant för fångsten 15
Syntes dem okrafdt gods, och armoden var dem ett sällskap.
Ingen granne i nejden; men sjön med saktare sqvalpning
Simmade allestädes ifrån mot det vanskliga hybblet.
Än ej Selanas vagn fullbordat halfva sin bana,
Dock ren fiskrarna väckte det älskliga arbetet; sömnen 20
Jagande hän från ögonens lock, anstämde de sängen.