Korydon.
Nej, visst icke; o nej! ty när han begaf sig till Pisa,
Skänkte han henne åt mig: jag är smått en pipare äfven, 30
Och framdrillar såder båd Glauka'a visor och Pyrrhos'.
Kroton sjunger jag; herrlig är ock den staden Zakynthos,
Samt den i öster belägna Lakinion-udden, der Aigon,
Knytnäfskämpen, allen' uppslukade åttio bullor.
Der han vid hofven fattade tjurn, och neder från berget 35
Förde, och gaf Amaryllis till skänk. De samtliga qvinnor
Hofvo ett gällande skri; koherden skrattade bara.
Battos.
O Amaryllis, så skön, dig ensam förgäte vi aldrig,
Fastän du dog. Som gettren jag älskar, så stor är min saknad.
Ve, ve, särdeles plågsamma lott, som mig ödet beskärde! 40
Korydon.
Mod visst tarfvas, min Battos! kanske är det bättre i morgon.
Hopp bland lefvande bor; hopplöse de äro, som hängått.
Himmelen ock nu hvälfver sig klar, nu drabbar med skurar.
Battos.
Mod då! Jaga du kalfvarna hän; de ju gnaga olivens
Qvistar, de olycksaliga. Pst, hvitmage, derborta! 45
Korydon.
Pst, Kymaitha, till kullen, till kulln! hörsammar du icke,
Eller jag kommer, vid Pan, och jag gör slemt slut på dig genast!
Skyndar du icke din kos? Se, åter hon smyger sig hitåt!
Hade jag blott krumstafven tillhands, jag skulle dig klappa!