å, tänker Bella börja terminen med att komma för sent till skolan? — brummade Lena och nedfälde med brak vedklabbarna framför kakelugnen. — Klockan är öfver sju, och de andra sitta redan vid kaffebordet.
Bella satte sig upp och gnuggade sina ögon. Det var ju 15 Januari. Och hon, som så när glömt det! Hon hade vant sig att sofva så länge under jullofvet. — Öfver sju! Hvad skulle mamma säga? Bella hade i går lofvat hugga socker och sy fast ett par knappar i Bengts väst, innan hon gick i skolan. Nu gälde det att vara flink.
— Söta Lena, hit med bunken, jag törs väl ej strejka från badet.
Hon klef beslutsamt i det kalla vattnet, ref sig med en grof handduk, så hon var röd som en kräfta och kröp i kläderna. Håret tog icke lång tid, det var lyckligtvis kort, och nu var hon färdig.
I matsalen sutto föräldrarna och syskonen redan vid kaffebordet, då Bella kom. Mamma visade leende på sockerskålen, som fylt sig sjelf, och Bengt drog i sina knappar, som han fastsytt med jerntråd, stark nog att hänga skålpundsvigter vid. Småsyskonen, Lulle, Lisi och Helmi slogo ned på henne med sina angelägenheter och det gick en god stund, innan hon på sitt vänliga sätt gjort sig af med dem och fått tid att äta sin frukost.
Januarimorgonen var frostig och klar och hon kom med blossande kinder till skolan. Hvilket stoj, hvilket prat, det hördes ända ut i farstun. Tamburen var full af stampande, flåsande, pratande flickor, som pelsade af sig och sökte öfverrösta hvarandra.
— God dag, Ada! . . God dag, Pelle! . . . God dag! God dag! hördes från alla håll. — — Godt nytt år, Gerta! . . . Hur har du mått? Hvad har du gjort under julen? . . Jag har varit rest till landet . . . Åh! . . Har du fått många julklappar? etc. etc. ljöd det från hundratals ifriga munnar. Föreståndarinnan kom vänligt helsande in och sökte nedtysta dem, men det lyckades blott för en stund. Frågor och svar, utrop och skratt haglade från alla sidor, man var glad att se hvarandra igen och nyfiken och full af intressanta meddelanden.