Världen gläds med rätta av Din glans, o Herre,
hälsande med hymner, Hrishikesha, Dig!
Onda troll och vättar fly för Dig med bävan,
36 dvärgaskaran faller ned i bön för Dig.
Vore annat möjligt? Allrahögste Ande!
Alltings Första Orsak! Brahmas Herre Du!
Gud för alla gudar, ändlös, oförgänglig,
37 Vara, Icke-Vara, DET, som upphöjt är!
Förste ibland Gudar, Älst av alla Mänskor,
varelsernas upphov, varelsernas liv,
Kännare och Kände, tillflykt Du i höjden,
38 Du i Vilkens Vara världens rund är till!
Du är Vayu, Yama, Eldens gud och månens,
Du Varuna, Fadren, Ursprunget till allt;
— Hell, o hell Dig, Herre! Hell Dig tusen gånger!
39 Hell Dig åter, Herre! tusen gånger hell!
Allt å alla sidor faller ned och bedjer,
allt å alla sidor, — ty Du Själv är allt!
Gränslös i Din allmakt, gränslös i Din styrka,
40 härskar Du i alla, — ty Du Själv är allt!
Om jag fordom nämnt Dig "Krishna" eller "stallbror",
eller ock "Yadava", då Du var mig kär,
fast jag icke kände rätt Ditt höga Väsen,
41 vårdslös i min vänskap, som ej fattat Dig,
— om vid bordets nöjen, om i lekens gamman
jag i vördnad brustit, Helige, mot Dig,
vare sig allena, eller jämte andra,
42 må Du mig förlåta, Höge Ande Du!
Du som danat världen, rörligt och orörligt,
Du som högre vördas bör än Guru'ns själv!
Ingen like har Du! kan väl någon tävla
43 med den Ende Herren uti allt som är?
Si, jag faller neder inför Dig i stoftet,
vördar Dig med kroppen, som tillbörligt är.
Värdes mig välsigna! och fördrag min svaghet
44 som en fader sonens, som en vän sin väns!
Jag har skådat Det som ingen förr har skådat
och mitt hjärta fröjdas, klappande av skräck;
— visa Dig, o Herre! åter såsom mänska!
45 Alla världars hemvist, ack, förbarma Dig!
Låt mig åter se Dig krönt med diademet,
väpnad med Din klubba och med diskus'krets!
återtag, o Herre! skepnaden Du burit,
46 Du med tusenarmad, tusenfaldig form!
HERREN kvad:
Av Min nåd, Arjuna, har du nu fått skåda
denna högsta skepnad, uti Yogas själv,
strålande och ändlös, som i allting lever,
47 vilken ingen annan skådat förrän Du.
Ingen Vedakunskap, inga offergåvor,
ingen gärning, intet allmosgivande,
ingen bot och ingen forsknings lärda möda
48 mäktar skänka synen av vad Du har sett.
Bliv blott ej förvirrad! frukta dig blott icke,
därför att du skådat Mig i denna form!
låt ditt hjärta fröjdas, kasta bort din fruktan!
49 skåda Mig ånyo såsom du är van.
SANJAYA kvad:
Då Vasudeva yttrat dessa ord
till furst Arjuna, visade Han sig
på nytt uti Sin egen vanda skepnad
och tröstade Sin vän, som fyllts av bävan,
i det Hans höge ande återtog
50 en vänlig skepnad.
ARJUNA kvad:
Då jag återser
Din mänskoham, — o Du som fäller härar, —
då återvinner jag besinningen
51 och återfår mitt eget vanda väsen.
HERREN kvad: