Bhagavad-Gita: Herrens Sång

by Unknown

HERREN kvad:

Att rätt försaka är: att aldrig handla
av lust och drift; — så lära siarskalder;
— att avstå varje handlings frukt, det är
2 att avstå rätt; så är de vises lära.
"All handling bör försakas", lära någre,
som äro djupa tänkare förvisst;
men andra åter säga: "avstå aldrig
3 att öva offer, bot och givmildhet."
Så hör vad slutsats härutav må dragas,
du ypperste bland alla Bharatas!
ty av försakelse, så är det skrivet,
4 ges trenne slag, du lejon ibland män.
Från offer, bot och givande av gåvor
må ingen avstå; — detta allt bör ske,
5 ty därigenom rena sig de vise.
Men även dessa handlingar må göras
med full försakelse av drift och lust,
och ingen söka skörda frukt därav;
6 — o Prithas son, så är Min vissa tro.
Att avstå från att fylla upp sin plikt
är rent förkastligt; — den som handlar så,
7 han handlar enligt tamas' — mörkrets — drifter.
Om någon fruktar för ett lidande,
och därför, smärtfylld, avstår från att handla,
då handlar han av rajas, av passion;
8 — försakelsen bär ingen frukt i honom.
Men fullgör någon vad som föreskrives,
och tänker: "detta bjudes av min plikt!"
då, o Arjuna, har han rätt försakat
9 och handlar rent, av sattva's klarhets kraft.
Den som är fylld av renhet och förnuft
och bortlagt alla tvivel, avstår rätt:
han avskyr ej en obehaglig handling
10 och handlar ej av törst till välbehag.
Men att fullkomligt avstå från att handla,
det mäktar ingen som bebor en kropp;
— med rätta kallas en försakare
11 den som försakar handlingarnas frukter.
All handlings frukt är städs av trenne slag:
god, ond och blandad; den som icke avstår,
han skördar alla tre; men den som avstår
12 är fri för alltid från dem alla tre.

O hjälte med den starka armen! — lär
de orsaksarter, vilka Sankhya-läran
13 förkunnar som nödvändiga för handling:
den man som handlar, kroppen, dess organ,
de skilda slagen utav kraft, och slutligt
14 de högre makter, som ha del däri.
Vadhälst en mänska fullgör med sin kropp
och med sitt tal och med sin tankes kraft,
om orätt eller rätt, har dock sin orsak
15 i dessa fem. — Då så förhåller sig,
så är det klart, att den som riktar blicken
på SJÄLVET, som är ensamt, och betraktar
sitt SJÄLV såsom den handlande, far vill
16 på grund av sitt Förnufts förmörkelse.
Den som är fri från själviskhetens lust
och vars Förnuft är oberört och rent,
han dräper ej, om än han går till striden
17 mot fienden, och bindes ej därav.

Impulserna till handling äro tre:
en föreställning och det föreställda
och den som hyser föreställningen;
och trenne delar bilda handlingen:
18 organet, gärningsmannen och hans dåd.
Det säges ock, att trenne arter givas
av föreställning, gärningsman och dåd
på grund av världens krafters skilda arter;
19 — så hör då även väl på dessa tre.
Den föreställning, som hos allting ser
den Ende, Evigt Samme, Odelbare,
20 den är av sattva, klarhets egenskap.
Den föreställning däremot, som ser
en mångfald blott av skilda varelser,
21 hör hemma under rajas, lidelsen;
och den som klänger sig vid varje ting
som till det enda verkligt varande,
— ej fattar verkligheten där bakom, —
22 den är av tamas, mörkrets egenskap.
En handling utan lystnad efter lön,
som göres utan olust eller lust,
och blott emedan plikten bjuder så,
23 den är av sattva, klarhets egenskap.
Men den som eger rum av lysten åtrå,
av själviskhet, med mödosamt besvär,
24 hör hemma under rajas, lidelsen.
Och den som göres utan insikt, blindvis,
förutan tanke på dess innebörd
samt utan blick för följderna, och bringar
förlust och skada över andra mänskor,
25 den är av tamas, mörkrets egenskap.
Den gärningsman, som fri från varje lust
och löst från själviskhetens bojor, handlar
med full förtröstan och ståndaktig håg,
orubbad så av nederlag som seger,
26 han eger sattva, klarhets egenskap.
Den däremot, som drives av sin längtan
att avlas efter handlingarnas frukt,
är girig, skadlig, oren, full av glädje
och sorg i växlande och brokig skiftning,
27 han stammar ifrån rajas, lidelsen.
Och den som utan sinneslugn och vett
är elak, trätsjuk, lättjefull och trög,
och lätt förtvivlande uppskjuter allt,
28 har del i tamas, mörkrets egenskap.

Nu må du även höra, hur Förnuftet och dess ståndaktighet ha' delats in på grund av samma trenne egenskaper, 29 o Dhananjaya! — Vet, att det Förnuft, som lär att verka kraftigt och med måtta, som vet vad som bör ske och underlåtas, och genomskådar både mod och fruktan och både träldom och befrielse, 30 det är av sattva, klarhets egenskap. Men det, som ej kan skilja rätt och orätt, ej vad förkastligt och tillbörligt är, 31 hör hemma under rajas, lidelsen, o Prithas son; — och det som höljt i töcken, tror orätt vara rätt, och vränger allt, 32 är av den mörka egenskapen, tamas. Den aldrig växlande ståndaktighet, som genom Yoga kuvar tankens oro, livsandarna samt alla sinnens verktyg, 33 — o Prithas son, — är född av sattva's klarhet; men den som hänger vid sin föresats av girighet och lust till pliktens lön, 34 se, den ståndaktigheten är av rajas; och den ståndaktighet, som yttrar sig i envis vräkighet och sömn, i fruktan och sorg, i hopplöshet och övermod, 35 o Prithas son, den är av tamas' mörker. Nu höre du jämväl, hur alla nöjen i trenne arter delas, — o du främste bland alla Bharatas! — Den fröjd som stammar 36 av uppfylld plikt och gör på smärtan slut, som först är besk som etter, men till sist är ljuv som nektar, den är född av sattva 37 och av det rätta SJÄLVETS kännedom. Den glädje däremot, som sinnet känner, då det förenats med sitt föremål, är först som nektar ljuvlig, men till sist 38 som etter besk; — och den är född av rajas. Och varje nöje, som båd' först och sist beror på irring uti själ och sinne, på sömnighet och håglöshet och tröghet, 39 den, säges det, är född av tamas' mörker. Och ingen varelse på denna jord, ja icke ens bland himlens ljuse Andar, är frigjord från de trenne egenskaper, 40 som alstras av Naturen överallt.

Du fiendernas gissel, — härav födes de fyra kasternas fördelta plikt; 41 — den alstras utav kasternas natur. Fullkomligt lugn och jämnvikt, självbehärskning och stränga seder, renhet, mildhet, vishet och vetande, uppriktighet och fromhet, av dessa dygder bildas en Brahman; 42 — de alstras av en rätt Brahmans natur. Av mannamod och fasthet, skönhetssinne och skicklighet, — av djärvhet uti strid och högsinthet och ädelt hövdingssinne består den plikt som hövs en riddare; 43 — den alstras av en Kshattriyas[53] natur. Att plöja jorden, vårda markens boskap och idka handel, höves Vaishya-kasten; dess plikter alstras ock av dess natur; — så är det även med en Shudras plikt 44 att trofast tjäna. — Och fullkomligheten blir varje mänskas lott, om alla sköta med trohet sina plikter. Du må höra, 45 hur pliktens fyllande fullkomliggör. Den Gud som strålar ut i alla väsen, som danat allt och genomtränger världen, 46 Han vördas bäst i varje fullgjord plikt. Och bättre är att fylla egna plikter, om även ringa, än att fylla andras, om även detta göres helt och fullt. Att lyda pliktens och naturens röst, 47 det är att handla rätt och icke synda. Och varje medfödd plikt, o Kuntis son, bör fyllas, om det än blir ofullkomligt; 48 — brist följer mänskodåd, som röken eld. Men den som helt har frigjort sitt Förnuft och kuvat självet, och är död för lusten, han når fullkomlighetens högsta höjd 49 och frihet; ty han har försakat allt. Men blott i korthet vill Jag tälja dig, hur den som hunnit till fullkomligheten 50 har nått det EVIGA; — den högsta visdom! Förenad med sitt luttrade Förnuft, med fasthet kuvande sitt lägre själv, från alla former,[54] alla sinnen frigjord, 51 förutan lidelse, förutan arghet, i återhållsamhetens stilla ro, i enslighet, med vunnet herravälde i tal och kropp och tankar; ständigt fästad i Yoga och i djup betraktelse, 52 fullkomligt fri från alla lidelser, från själviskhet och våldsamhet och högmod, från vrede, lust och lystnad, — löst från självet och full av frid, — så står han nu beredd 53 att helt förenas med det EVIGA. — Då han förenats med det EVIGA, då dväljes han i SJÄLVETS stilla klarhet, han sörjer intet, önskar intet; — lika mot alla väsen, ber han blott till Mig 54 försjunken i den högsta andakt, — känner Mitt sanna väsen, vem och vad Jag är; 55 och då han känt det, går han till det Högsta. Han fullgör alla handlingar, och dock fördold i Mig, han når sin högsta tillflykt, 56 den eviga, som skänkes av Min nåd. I tanken må du offra varje handling åt Mig allena; fäst dig blott i Mig; 57 tänk blott på Mig och hölj dig uti Yoga. Så skall du övervinna varje hinder; — men om av själviskhet du ej vill lyss, 58 du går en säker undergång till mötes. Din själviskhet har sagt: "Jag vill ej strida," men fåfäng är en sådan föresats: 59 ditt eget väsen tvingar dig till kamp.

O son av Kunti, — dina egna plikter,
ditt eget väsen binder hjälplöst dig; —
och vad du, villad, vägrar att fullborda,
60 det skall fullbordas av dig likafullt.
I varje väsens hjärta dväljes Herren;
med skaparviljans[55] makt Han tvingar dem
att välva runt i sina ödens krets,
61 likt krukan fäst å krukomakarns hjul.
Sök skydd hos Honom av ditt hela hjärta,
o Bharata! ty Han skall ge dig frid
62 och vara dig din högsta tillflyktsort.

— Så är den högsta visdom nu förklarad,
mer hemlig än den högsta hemlighet:
nu må du handla som för gott du finner,
63 se'n du har rätt besinnat vad Jag sagt.

Dock hör ännu Mitt allrahögsta ord,
det djupsta, mest förborgade av alla:
Jag älskar dig! — ditt hjärta är ståndaktigt,
64 och därför vill Jag tala för ditt väl.
Försänk din själ i Mig och dyrka Mig,
och bed till Mig, och bringa Mig ditt offer,
då skall du hinna ända fram till Mig.
65 Jag svär dig vid Min tro, du är Mig kär!
Så glöm då varje fåvitsk föreskrift,
och sök ditt skydd och hägn hos Mig allena;
66 sörj ej: Jag renar dig från varje synd.
Vad Jag har lärt dig, må du aldrig nämna
för obotfärdige och vrånge män,
och ej för den som icke önskar lyssna,
67 och ej för den som blott vill klandra Mig.
Men kväder någon om Min högsta lära
för Mina dyrkare, och vördar Mig,
68 då skall han utan tvivel hinna Mig.
Ty ingen tjänar Mig på bättre sätt,
69 och ingen är Mig kärare på jorden.
Och den som läser detta helga samtal,
han bringar Mig ett heligt visdomsoffer;
70 så är Min vilja. — Även den som hör
med tro och enkel trofasthet därpå,
skall bliva fri från ont, och hinna Mig
71 uti rättfärdighetens ljusa världar.

Har detta allt du hört, o Prithas son,
med sammanriktad håg? Är varje villa,
som fötts av brist på visdom, skingrad nu,
72 o Dhananjaya?