003:007 Så gjorde Israels barn vad ont var i HERRENS ögon och glömde
HERREN, sin Gud, och tjänade Baalerna och Aserorna.
003:008 Då upptändes HERRENS vrede mot Israel, och han sålde dem i
Kusan-Risataims hand, konungens i Aram-Naharaim; och Israels
barn måste tjäna Kusan-Risataim i åtta år.
003:009 Men Israels barn ropade till HERREN, och HERREN lät då bland
Israels barn en frälsare uppstå, som frälste dem, nämligen
Otniel, son till Kenas, Kalebs yngre broder.
003:010 HERRENS Ande kom över honom, och han blev domare i Israel, och
när han drog ut till strid, gav HERREN Kusan-Risataim, konungen
i Aram, i hans hand, så att hans hand blev Kusan-Risataim
övermäktig.
003:011 Och landet hade nu ro i fyrtio år; så dog Otniel, Kenas' son.
003:012 Men Israels barn gjorde åter vad ont var i HERRENS ögon, då gav
HERREN Eglon, konungen i Moab, makt över Israel, eftersom de
gjorde vad ont var i HERRENS ögon.
003:013 Denne förenade med sig Ammons barn och Amalek; sedan tågade han
åstad och slog Israel, varefter de intogo Palmstaden.
003:014 Och Israels barn måste nu tjäna: Eglon, konungen i Moab, i
aderton år.
003:015 Men Israels barn ropade till HERREN, och HERREN lät då bland dem
en frälsare uppstå, benjaminiten Ehud, Geras son, en vänsterhänt
man. När Israels barn genom honom skulle sända sina skänker till
Eglon, konungen i Moab,
003:016 gjorde sig Ehud ett tveeggat svärd, en fot långt; och han band
detta under sina kläder vid sin högra länd.
003:017 Så överlämnade han skänkerna till Eglon, konungen i Moab. Men
Eglon var en mycket fet man.
003:018 När han nu hade överlämnat skänkerna, lät han folket som hade
burit dem gå sin väg.
003:019 Men själv vände han tillbaka från Belätesplatsen vid Gilgal och
lät säga: »Jag har ett hemligt ärende till dig, o konung.» När
denne då sade: »Lämnen oss i ro», gingo alla de som stodo
omkring honom ut därifrån.
003:020 Men sedan Ehud hade kommit in till honom, där han satt i
sommarsalen, som han hade för sig allena, sade Ehud: »Jag har
ett ord från Gud att säga dig.» Då stod han upp från sin stol.
003:021 Men Ehud räckte ut sin vänstra hand och tog svärdet från sin
högra länd och stötte det i hans buk,
003:022 så att ock fästet följde med in efter klingan, och klingan
omslöts av fettet, ty han drog icke ut svärdet ur hans
buk. Därefter gick Ehud ut i försalen;
003:023 och när han hade kommit ditut, i förhallen, stängde han igen
dörrarna till salen efter sig och riglade dem.
003:024 Sedan, då han hade gått sin väg, kommo Eglons tjänare, och när
de fingo se att dörrarna till salen voro riglade, tänkte de:
»Förvisso har han något avsides bestyr i sin sommarkammare.»
003:025 Men sedan de hade väntat länge och väl, och han ändå icke
öppnade dörrarna till salen, togo de nyckeln och öppnade själva,
och se, då låg deras herre död där på golvet.
003:026 Men Ehud hade flytt undan, medan de dröjde; han hade redan
hunnit förbi Belätesplatsen och flydde sedan undan till Seira.
003:027 Och så snart han hade kommit hem, lät han stöta i basun Efraims
bergsbygd; då drogo Israels barn ned från bergsbygden med honom
i spetsen för sig.
003:028 Och han sade till dem: »Följen efter mig, ty HERREN har givit
edra fiender, moabiterna, i eder hand.» Då drogo de efter honom
längre ned och besatte vadställena över Jordan för moabiterna
och läto ingen komma över.
003:029 Där slogo de då moabiterna, vid pass tio tusen man, allasammans
ansenligt och tappert folk; icke en enda kom undan.
003:030 Så blev Moab då kuvat under Israels hand. Och landet hade nu ro
i åttio år.
003:031 Efter honom kom Samgar, Anats son; han slog filistéerna, sex
hundra man, med en oxpik. Också han frälste Israel.
004:001 Men Israels barn gjorde åter vad ont var i HERRENS ögon, när
Ehud var död.
004:002 Då sålde HERREN dem i Jabins hand, den kananeiske konungens, som
regerade i Hasor. Hans härhövitsman var Sisera, och denne bodde
i Haroset-Haggoim.
004:003 Och Israels barn ropade till HERREN; ty han hade nio hundra
stridsvagnar av järn, och han förtryckte Israels barn våldsamt i
tjugu år.
004:004 Men Debora, en profetissa, Lappidots hustru, var på den tiden
domarinna i Israel.
004:005 Hon plägade sitta under Deborapalmen, mellan Rama och Betel i
Efraims bergsbygd, och Israels barn drogo ditupp till henne, for
att hon skulle skipa rätt.
004:006 Hon sände nu och lät kalla till sig Barak, Abinoams son, från
Kedes i Naftali, och sade till honom: »Se, HERREN, Israels Gud,
bjuder: Drag åstad upp på berget Tabor och tag med dig tio tusen
man av Naftali barn och Sebulons barn.
004:007 Ty jag vill draga Sisera, Jabins härhövitsman, med hans vagnar
och skaror, till dig vid bäcken Kison och giva honom i din
hand.»
004:008 Barak sade till henne: »Om du går med mig, så går jag, men om du
icke går med mig, så går icke heller jag.»
004:009 Då svarade hon: »Ja, jag skall gå med dig; dock skall äran då
icke bliva din på den väg du nu går, utan HERREN skall sälja
Sisera i en kvinnas hand.» Så stod Debora upp och gick med Barak
till Kedes.
004:010 Då bådade Barak upp Sebulon och Naftali till Kedes, och tio
tusen man följde honom ditupp; Debora gick ock ditupp med honom.
004:011 Men kainéen Heber hade skilt sig från de övriga kainéerna,
Hobabs, Moses svärfaders, barn; och han hade sina tältplatser
ända till terebinten i Saannim vid Kedes.
004:012 Och man berättade för Sisera att Barak, Abinoams son, hade
dragit upp på berget Tabor.
004:013 Då bådade Sisera upp alla sina stridsvagnar, nio hundra vagnar
av järn, därtill ock allt folk han hade, att draga från
Haroset-Haggoim till bäcken Kison.
004:014 Men Debora sade till Barak: »Stå upp, ty detta är den dag på
vilken HERREN har givit Sisera i din hand; se, HERREN har dragit
ut framför dig.» Så drog då Barak ned från berget Tabor, och tio
tusen man följde honom.
004:015 Och HERREN sände förvirring över Sisera och alla hans vagnar och
hela hans här, så att de veko tillbaka för Baraks svärd; och
Sisera steg ned från sin vagn och flydde till fots.
004:016 Och Barak jagade efter vagnarna och hären ända till
Haroset-Haggoim. Och hela Siseras här föll för svärdsegg; icke
en enda kom undan.
004:017 Men Sisera hade under flykten styrt sina steg till Jaels,
kainéen Hebers hustrus, tält; ty vänskap rådde mellan Jabin,
konungen i Hasor, och kainéen Hebers hus.
004:018 Då gick Jael ut emot Sisera och sade till honom: »Kom in, min
herre, kom in till mig, frukta intet.» Så gick han då in till
henne i tältet, och hon höljde över honom med ett täcke.
004:019 Och han sade till henne: »Giv mig litet vatten att dricka, ty
jag är törstig.» Då öppnade hon mjölk- kärlet och gav honom att
dricka och höljde sedan åter över honom.
004:020 Och han sade till henne: »Ställ dig vid ingången till tältet;
och kommer någon och frågar dig om någon är här, så svara nej.»
004:021 Men Jael, Hebers hustru, grep en tältplugg och tog en hammare i
sin hand, gick därefter sakta in till honom och slog pluggen
genom tinningen på honom, så att den gick ned i marken. Så
dödades han, där han låg försänkt i tung sömn, medtagen av
trötthet.
004:022 I samma stund kom Barak jagande efter Sisera; då gick Jael ut
emot honom och sade till honom: »Kom hit, så skall jag visa dig
den man som du söker.» När han då gick in till henne, fick han
se Sisera ligga död där, med tältpluggen genom tinningen.
004:023 Så lät Gud på den dagen Jabin, konungen i Kanaan, bliva kuvad av
Israels barn.
004:024 Och Israels barns hand vilade allt tyngre på Jabin, konungen i
Kanaan; och till slut förgjorde de Jabin, konungen i Kanaan.
005:001 De sjöngo Debora och Barak, Abinoams son, denna sång:
005:002 Att härförare förde an i Israel,
att folket villigt följde dem—
loven HERREN därför!
005:003 Hören, I konungar;
lyssnen, I furstar.
Till HERRENS ära
vill jag, vill jag sjunga,
lovsäga HERREN,
Israels Gud.