005:004 HERRE, när du drog ut från Seir,
när du gick fram ifrån Edoms mark,
då bävade jorden,
då strömmade det från himmelen,
då strömmade vatten
ned ifrån molnen;
005:005 bergen skälvde
inför HERRENS ansikte,
ja, Sinai inför HERRENS,
Israels Guds, ansikte.
005:006 I Samgars dagar,
Anats sons,
i Jaels dagar
lågo vägarna öde;
vandrarna måste färdas
svåra omvägar.
005:007 Inga styresmän funnos,
inga funnos mer i Israel,
förrän du stod upp, Debora,
stod upp såsom en moder i Israel.
005:008 Man valde sig nya gudar;
då nådde striden fram till portarna.
Men ingen sköld, intet spjut var att se
hos de fyrtio tusen i Israel.
005:009 Mitt hjärta tillhör Israels hövdingar
och dem bland folket, som villigt följde;
005:010 ja, loven HERREN.
I som riden på vita åsninnor,
I som sitten hemma på mattor,
och I som vandren på vägen, talen härom.
005:011 När man under rop
skiftar byte mellan vattenhoarna,
då lovprisar man där
HERRENS rättfärdiga gärningar,
att han i rättfärdighet regerar i Israel.
Då drog HERRENS folk
ned till portarna.
005:012 Upp, upp, Debora!
Upp, upp, sjung din sång!
Stå upp, Barak;
tag dig fångar,
du Abinoams son.
005:013 Då satte folkets kvarleva
de tappre till anförare,
HERREN satte mig
till anförare över hjältarna.
005:014 Från Efraim kommo män
som hade rotfäst sig i Amalek;
Benjamin följde dig
och blandade sig med dina skaror.
Ned ifrån Makir
drogo hövdingar åstad,
och från Sebulon män
som buro anförarstav.
005:015 Furstarna i Isaskar
slöto sig till Debora;
och likasom Isaskar,
så gjorde ock Barak;
ned i dalen skyndade man i dennes spår.
Bland Rubens ätter
höllos stora rådslag.
005:016 Men varför satt du kvar
ibland dina fållor
och lyssnade till flöjtspel vid hjordarna?
Ja, av Rubens ätter
fördes stora överläggningar.
005:017 Gilead stannade
på andra sidan Jordan.
Och Dan varför—dröjer han
ännu vid skeppen?
Aser satt kvar
vid havets strand,
vid sina vikar stannade han.
005:018 Men Sebulon var ett folk
som prisgav sitt liv åt döden,
Naftali likaså,
på stridsfältets höjder.
005:019 Konungar drogo fram och stridde
ja, då stridde Kanaans konungar
vid Taanak, invid Megiddos vatten;
men byte av silver vunno de icke.
005:020 Från himmelen fördes strid,
stjärnorna stridde
från sina banor mot Sisera.
005:021 Bäcken Kison ryckte dem bort,
urtidsbäcken,
bäcken Kison.
Gå fram, min själ, med makt!
005:022 Då stampade hästarnas hovar,
när deras tappra ryttare jagade framåt, framåt.
005:023 Förbannen Meros,
säger HERRENS ängel,
ja, förbannen dess inbyggare,
därför att de ej kommo
HERREN till hjälp,
HERREN till hjälp bland hjältarna.
005:024 Välsignad vare Jael framför andra kvinnor,
Hebers hustru, kainéens,
välsignad framför alla kvinnor som bo i tält!
005:025 Vatten begärde han;
då gav hon honom mjölk,
gräddmjölk bar hon fram
i högtidsskålen.
005:026 Sin hand räckte hon ut efter tältpluggen,
sin högra hand efter arbetshammaren
med den slog hon Sisera
och krossade hans huvud,
spräckte hans tinning
och genomborrade den.
005:027 Vid hennes fötter sjönk han ihop,
föll omkull och blev liggande;
ja, vid hennes fötter
sjönk han ihop och föll omkull;
där han sjönk ihop,
där föll han dödsslagen.
005:028 Ut genom fönstret
skådade hon och ropade,
Siseras moder,
ut genom gallret:
»Varför dröjer väl
hans vagn att komma?
Varför äro de så senfärdiga,
hans vagnshästars fötter?»
005:029 Då svara de klokaste
av hennes hovtärnor,
och själv giver hon sig
detsamma svaret:
005:030 »Förvisso vunno de byte,
som de nu utskifta:
en flicka, ja, två
åt envar av männen,
byte av praktvävnader för Siseras räkning,
byte av praktvävnader, brokiga tyger;
en präktig duk, ja, två brokiga dukar
för de fångnas halsar.»
005:031 Så må alla dina fiender
förgås, o HERRE.
Men de som älska honom må likna solen,
när den går upp i hjältekraft.