002:001 Därefter frågade David HERREN: »Skall jag draga upp till någon
av Juda städer?» HERREN svarade honom: »Drag upp.» Då frågade
David: »Vart skall jag draga upp?», Han svarade: »Till Hebron.»
002:002 Så drog då David ditupp jämte sina båda hustrur, Ahinoam från
Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals hustru.
002:003 David lät ock sina män draga ditupp, var och en med sitt
husfolk; och de bosatte sig i Hebrons städer.
002:004 Dit kommo nu Juda män och smorde David till konung över Juda
hus.
När man berättade för David att det var männen i Jabes i Gilead
som hade begravit Saul,
002:005 skickade David sändebud till männen i Jabes i Gilead och lät
säga till dem: »Varen välsignade av HERREN, därför att I haven
bevisat eder herre Saul den barmhärtighetstjänsten att begrava
honom!
002:006 Så må nu ock HERREN bevisa barmhärtighet och trofasthet mot
eder. Själv vill jag också göra eder gott, därför att I haven
gjort detta.
002:007 Varen alltså nu vid gott mod och oförskräckta, fastän eder herre
Saul är död; det är nu jag som av Juda hus har blivit smord till
konung över dem.»
002:008 Men Abner, Ners son, Sauls härhövitsman, tog Sauls son Is-Boset
och förde honom över till Mahanaim
002:009 och gjorde honom till konung i Gilead och asuréernas land och
Jisreel, så ock över Efraim, Benjamin och hela det övriga
Israel.
002:010 Sauls son Is-Boset var fyrtio år gammal, när han blev konung
över Israel, och han regerade i två år. Allenast Juda hus höll
sig till David.
002:011 Den tid David var konung i Hebron över Juda hus utgjorde
sammanräknat sju år och sex månader.
002:012 Och Abner, Ners son, drog ut med Sauls son Is-Bosets folk ifrån
Mahanaim till Gibeon.
002:013 Joab, Serujas son, och Davids folk drogo också ut; och de mötte
varandra vid Gibeons damm. Där stannade de på var sin sida om
dammen.
002:014 Och Abner sade till Joab: »Må vi låta några unga män stå upp och
utföra en krigslek i vår åsyn.» Joab svarade: »Må så ske.»
002:015 Då stodo de upp och gingo fram i lika antal: tolv för Benjamin
och för Sauls son Is-Boset, och tolv av Davids folk.
002:016 Och de fattade varandra i huvudet och stötte svärdet i sidan på
varandra och föllo så allasammans därför blev detta ställe
kallat Helkat-Hassurim vid Gibeon.
002:017 Sedan begynte en mycket hård strid på den dagen; men Abner och
Israels män blevo slagna av Davids folk.
002:018 Nu funnos där tre söner till Seruja: Joab, Abisai och Asael. Och
Asael var snabbfotad såsom en gasell på fältet.
002:019 Och Asael förföljde Abner, utan att vika undan vare sig till
höger eller till vänster från Abner.
002:020 Då vände Abner sig om och sade: »Är det du, Asael?» Han svarade:
»Ja.»
002:021 Då sade Abner till honom: »Vänd dig åt annat håll, åt höger
eller åt vänster. Angrip någon av de yngre och försök att taga
hans rustning.» Men Asael ville icke låta honom vara.
002:022 Då sade Abner ännu en gång till Asael: »Låt mig vara. Du vill
väl icke att jag skall slå dig till jorden? Huru skulle jag
sedan kunna se din broder Joab i ansiktet?»
002:023 När han ändå icke ville låta honom vara, gav Abner honom med
bakändan av sitt spjut en stöt i underlivet, så att spjutet gick
ut baktill; och han föll ned där och dog på stället. Och var och
en som kom till platsen där Asael hade fallit ned och dött
stannade där.
002:024 Och Joab och Abisai förföljde Abner. Men när solen hade gått ned
och de hade kommit till Ammahöjden, som ligger gent emot Gia, åt
Gibeons öken till,
002:025 då samlade sig Benjamins barn tillhopa bakom Abner, så att de
utgjorde en sluten skara, och intogo en ställning på toppen av
en och samma höjd.
002:026 Och Abner ropade till Joab och sade: »Skall då svärdet få
oavlåtligen frossa? Förstår du icke att detta måste leda till
ett bittert slut?» Huru länge tänker du dröja, innan du befaller
ditt folk att upphöra med att förfölja sina bröder?»
002:027 Joab svarade: »Så sant Gud lever: om du ingenting hade sagt, då
hade folket först i morgon fått draga sig tillbaka och upphöra
att förfölja sina bröder.»
002:028 Därefter lät Joab stöta i basunen; då stannade allt folket och
förföljde icke mer Israel. Och sedan stridde de icke vidare.
002:029 Men Abner och hans män tågade genom Hedmarken hela den natten;
därefter gingo de över Jordan och tågade vidare hela förmiddagen
och kommo så till Mahanaim.
002:030 Joab åter samlade tillhopa allt folket, sedan han hade upphört
att förfölja Abner; då fattades av Davids folk nitton man utom
Asael.
002:031 Davids folk hade däremot slagit till döds tre hundra sextio man
av Benjamin och av Abners folk.
002:032 Och de togo upp Asael och begrovo honom i hans faders grav i
Bet-Lehem. Därefter tågade Joab och hans män hela natten och
kommo i dagningen till Hebron.
003:001 Kriget mellan Sauls hus och Davids hus blev långvarigt. Därunder
blev David allt starkare och starkare, men Sauls hus allt
svagare och svagare.
003:002 I Hebron föddes söner åt David. hans förstfödde var Amnon, som
han fick med Ahinoam från Jisreel.
003:003 Hans andre son var Kilab, som han fick med Abigal, karmeliten
Nabals hustru, och den tredje var Absalom, son till Maaka, som
var dotter till Talmai, konungen i Gesur.
003:004 Den fjärde var Adonia, Haggits son, och den femte var Sefatja,
Abitals son.
003:005 Den sjätte var Jitream, som David fick med sin hustru
Egla. Dessa föddes åt David i Hebron.
003:006 Så länge kriget varade mellan Sauls hus och Davids hus, bistod
Abner kraftigt Sauls hus.
003:007 Men Saul hade haft en bihustru vid namn Rispa, Ajas dotter; och
Is-Boset sade till Abner: »Varför har du gått in till min faders
bihustru?»
003:008 För dessa hans ord blev Abner mycket vred och sade: »Är jag då
ett hundhuvud från Juda land? Just då jag bevisar barmhärtighet
mot din fader Sauls hus, mot hans bröder och hans vänner, och
icke har låtit dig falla i Davids hand, just då tillvitar du mig
att hava begått en missgärning med denna kvinna.
003:009 Gud straffe Abner nu och framgent, om jag icke hädanefter
handlar så mot David som HERREN med ed har lovat honom:
003:010 jag vill göra så, att konungadömet tages ifrån Sauls hus, och
att i stället Davids tron bliver upprest över både Israel och
Juda, från Dan ända till Beer-Seba.»
003:011 Då tordes han icke säga ett ord mer åt Abner, av fruktan för
honom.