008:013 Och när David kom tillbaka från sin seger över araméerna, gjorde
han sig ytterligare ett namn i Saltdalen, där han slog aderton
tusen man.
008:014 Och han insatte fogdar i Edom, i hela Edom insatte han fogdar;
och alla edoméer blevo David underdåniga. Så gav HERREN seger åt
David, varhelst han drog fram.
008:015 David regerade nu över hela Israel; och David skipade lag och
rätt åt allt sitt folk.
008:016 Joab, Serujas son, hade befälet över krigshären, och Josafat
Ahiluds son, var kansler.
008:017 Sadok, Ahitubs son, och Ahimelek, Ebjatars son, voro präster,
och Seraja var sekreterare.
008:018 Benaja, Jojadas son, hade befälet över keretéerna och
peletéerna; dessutom voro Davids söner präster.
009:001 Och David sade: »Finnes ännu någon kvar av Sauls hus, mot vilken
jag kan bevisa barmhärtighet för Jonatans skull?»
009:002 Nu hade Sauls hus haft en tjänare vid namn Siba; honom hämtade
man till David. Då sade konungen till honom: »Är du Siba?» Han
svarade: »Ja, din tjänare.»
009:003 Konungen frågade: »Finnes ingen kvar av Sauls hus, mot vilken
jag kan bevisa barmhärtighet, såsom Gud är barmhärtig?» Siba
svarade konungen: Ȁnnu finnes kvar en son till Jonatan, en som
är ofärdig i fötterna.»
009:004 Konungen frågade honom »Var är han?» Siba svarade konungen: »Han
är nu i Makirs, Ammiels sons, hus i Lo-Debar.»
009:005 Då sände konung David och lät hämta honom från Makirs, Ammiels
sons, hus i Lo-Debar.
009:006 När så Mefiboset, Sauls son Jonatans son, kom in till David,
föll han ned på sitt ansikte och bugade sig. Då sade David:
»Mefiboset!» Han svarade: »Ja, din tjänare hör.»
009:007 David sade till honom: »Frukta icke, ty jag vill bevisa
barmhärtighet mot dig för din fader Jonatans skull, och jag vill
giva dig allt din faders Sauls jordagods tillbaka, och du skall
äta vid mitt bord beständigt.»
009:008 Då bugade han sig och sade: »Vad är jag, din tjänare, eftersom
du vänder dig till en sådan död hund som jag är?»
009:009 Därefter tillkallade konungen Siba, Sauls tjänare, och sade till
honom; »Allt som Saul och hela hans hus har ägt giver jag åt
din herres son.
009:010 Och du med dina söner och dina tjänare skall bruka jorden åt
honom och inbärga skörden, för att din herres son må hava bröd
att äta, dock skall Mefiboset, din herres son, beständigt äta
vid mitt bord.» Siba hade nämligen femton söner och tjugu
tjänare.
009:011 Då sade Siba till konungen: »Din tjänare skall i alla stycken
göra såsom min herre konungen bjuder sin tjänare.» »Ja», svarade
han, »Mefiboset skall äta vid mitt bord, såsom vore han en av
konungens söner.»
009:012 Mefiboset hade en liten son, som hette Mika. Och alla som bodde
i Sibas hus blevo Mefibosets tjänare.
009:013 Själv bodde Mefiboset i Jerusalem, eftersom han beständigt
skulle äta vid konungens bord. Och han var halt på båda
fötterna.
010:001 En tid härefter dog Ammons barns konung, och hans son Hanun blev
konung efter honom.
010:002 Då sade David: »Jag vill bevisa Hanun, Nahas' son, vänskap,
likasom hans fader bevisade mig vänskap.» Och David sände några
av sina tjänare för att trösta honom i hans sorg efter
fadern. När så Davids tjänare kommo till Ammons barns land,
010:003 sade Ammons barns furstar till sin herre Hanun: »Menar du att
David därmed att han sänder tröstare till dig vill visa dig att
han ärar din fader? Nej, för att undersöka staden, för att
bespeja och sedan fördärva den har David sänt sina tjänare till
dig.»
010:004 Då tog Hanun Davids tjänare och lät raka av dem halva skägget
och skära av deras kläder mitt på, ända uppe vid sätet, och lät
dem så gå.
010:005 När man berättade detta för David, sände han bud emot dem; ty
männen voro ju mycket vanärade. Och konungen lät säga: »Stannen
i Jeriko, till dess edert skägg hinner växa ut, och kommen så
tillbaka.»
010:006 Då nu Ammons barn insågo att de hade gjort sig förhatliga för
David, sände de bort och lejde från Aram-Bet-Rehob och Aram-Soba
tjugu tusen man fotfolk, av konungen i Maaka ett tusen man och
av Tobs män tolv tusen.
010:007 När David hörde detta, sände han åstad Joab med hela hären, de
tappraste krigarna.
010:008 Och Ammons barn drogo ut och ställde upp sig till strid framför
stadsporten; men de från Aram-Soba och Rehob, ävensom Tobs män
och maakatéerna, ställde upp sig för sig själva på fältet.
010:009 Då Joab nu såg att han hade fiender både framför sig och bakom
sig, gjorde han ett urval bland allt Israels utvalda manskap och
ställde sedan upp sig mot araméerna.
010:010 Men det övriga folket överlämnade han åt sin broder Absai,
vilken med dem ställde upp sig mot Ammons barn.
010:011 Och han sade: »Om araméerna bliva mig övermäktiga, så skall du
komma mig till hjälp; och om Ammons barn bliva dig övermäktiga,
så vill jag tåga till din hjälp.
010:012 Var nu vid gott mod; ja, låt oss visa mod i striden för vårt
folk och för vår Guds städer. Sedan må HERREN göra vad honom
täckes.»
010:013 Därefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot araméerna
och de flydde för honom.
010:014 Men när Ammons barn sågo att araméerna flydde, flydde också de
för Abisai och begåvo sig in i staden. Då drog Joab bort ifrån
Ammons barn och begav sig tillbaka till Jerusalem.
010:015 Då alltså araméerna sågo att de hade blivit slagna av Israel,
församlade de sig allasammans.
010:016 Och Hadadeser sände bud att de araméer som bodde på andra sidan
floden skulle rycka ut; dessa kommo då till Helam, anförda av
Sobak, Hadadesers härhövitsman.
010:017 När detta blev berättat för David, församlade han hela Israel
och gick över Jordan och kom till Helam; och araméerna ställde
upp sig i slagordning mot David och gåvo sig i strid med honom.
010:018 Men araméerna flydde för Israel, och David dräpte av araméerna
manskapet på sju hundra vagnar, så ock fyrtio tusen ryttare;
deras härhövitsman Sobak slog han ock där till döds.
010:019 Då alltså Hadadesers alla lydkonungar sågo att de hade blivit
slagna av israeliterna, ingingo de fred med dem och blevo dem
underdåniga. Efter detta fruktade araméerna för att vidare
hjälpa Ammons barn.
011:001 Följande år, vid den tid då konungarna plägade draga i fält,
sände David åstad Joab och med honom sina tjänare och hela
Israel; och de härjade Ammons barns land och belägrade Rabba,
medan David stannade kvar i Jerusalem.
011:002 Då hände sig en afton, när David hade stått upp från sitt läger
och gick omkring på konungshusets tak, att han från taket fick
se en kvinna som badade; och kvinnan var mycket fager att skåda.
011:003 David sände då åstad och förfrågade sig om kvinnan, och man
sade: »Det är Bat-Seba, Eliams dotter, hetiten Urias hustru.»
011:004 Då sände David några män med uppdrag att hämta henne, och hon
kom till honom, och han låg hos henne, när hon hade helgat sig
från sin orenhet. Sedan återvände hon hem.
011:005 Men kvinnan blev havande; hon sände då åstad och lät underrätta
David därom och säga: »Jag är havande.»
011:006 Då sände David till Joab detta bud: »Sänd till mig hetiten
Uria.» Så sände då Joab Uria till David.
011:007 Och när Uria kom till David, frågade denne om det stod väl till
med Joab och med folket, och huru kriget gick.
011:008 Därefter sade David till Uria: »Gå nu ned till ditt hus och två
dina fötter.» När då Uria gick ut ur konungens hus, sändes en
gåva från konungen efter honom.
011:009 Men Uria lade sig till vila vid ingången till konungshuset,
jämte hans herres alla andra tjänare, och gick icke ned till
sitt eget hus.
011:010 Detta berättade man för David och sade: »Uria har icke gått ned
till sitt hus.» Då sade David till Uria: »Du kommer ju från
resan; varför har du då icke gått ned till ditt hus?»
011:011 Uria svarade David: »Arken och Israel och Juda bo nu i
lägerhyddor, och min herre Joab och min herres tjänare äro
lägrade ute på marken: skulle jag då gå in i mitt hus för att
äta och dricka och ligga hos min hustru? Så sant du lever, så
sant din själ lever: jag vill icke göra så.»
011:012 Då sade David till Uria: »Stanna här också i dag, så vill jag i
morgon sända dig åstad.» Så stannade då Uria i Jerusalem den
dagen och den följande.
011:013 Och David inbjöd honom till sig och lät honom äta och dricka med
sig och gjorde honom drucken. Men om aftonen gick han ut och
lade sig på sitt läger tillsammans med sin herres tjänare, och
gick icke ned till sitt hus.
011:014 Följande morgon skrev David ett brev till Joab och sände det med
Uria.
011:015 I brevet skrev han så: »Ställen Uria längst fram, där striden är
som häftigast, och dragen eder sedan tillbaka från honom, så att
han bliver slagen till döds.»
011:016 Under belägringen av staden skickade då Joab Uria till den plats
där han visste att de tappraste männen funnos.
011:017 Och männen i staden gjorde ett utfall och gåvo sig i strid med
Joab, och flera av folket, av Davids tjänare, föllo; också
hetiten Uria dödades.
011:018 Då sände Joab och lät berätta för David allt vad som hade hänt
under striden.
011:019 Och han bjöd budbäraren och sade: »När du har omtalat för
konungen allt vad som har hänt under striden,
011:020 då upptändes kanske konungens vrede, och han säger till dig:
'Varför gingen I under striden så nära intill staden? Vissten I
icke att de skulle skjuta uppifrån muren?
011:021 Vem var det som slog ihjäl Abimelek, Jerubbesets son? Var det icke
en kvinna som kastade en kvarnsten ned på honom från muren, så
att han dödades, där i Tebes? Varför gingen I då så nära intill
muren?' Men då skall du säga: 'Din tjänare Uria, hetiten, är ock
död.'»
011:022 Budbäraren gick åstad och kom och berättade för David allt vad
Joab hade sänt honom att säga;
011:023 budbäraren sade till David: »Männen blevo oss övermäktiga och
drogo ut mot oss på fältet, men vi slogo dem tillbaka ända till
stadsporten.
011:024 Då sköto skyttarna uppifrån muren på dina tjänare, så att flera
av konungens tjänare dödades; din tjänare Uria, hetiten, är ock
död.»
011:025 Då sade David till budbäraren: »Så skall du säga till Joab: 'Låt
icke detta förtryta dig, ty svärdet förtär än den ene, än den
andre; fortsatt med kraft stadens belägring och förstör den.'
Och intala honom så mod.»
011:026 Då nu Urias hustru hörde att hennes man Uria var död, höll hon
dödsklagan efter sin man.
011:027 Och när sorgetiden var förbi, sände David och lät hämta henne
hem till sig, och hon blev hans hustru; därefter födde hon honom
en son. Men vad David hade gjort misshagade HERREN.