022:001 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand. 022:002 Han sade:
HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
022:003 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt,
min sköld och min frälsnings horn,
mitt värn och min tillflykt,
min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
022:004 HERREN, den högtlovade, åkallar jag,
och från mina fiender bliver jag frälst.
022:005 Ty dödens bränningar omvärvde mig,
fördärvets strömmar förskräckte mig,
022:006 dödsrikets band omslöto mig,
dödens snaror föllo över mig.
022:007 Men jag åkallade HERREN i min nöd,
ja, jag gick med min åkallan till min Gud.
Och han hörde från sin himmelska boning min röst,
och mitt rop kom till hans öron.
022:008 Då skalv jorden och bävade,
himmelens grundvalar darrade;
de skakades, ty hans vrede var upptänd.
022:009 Rök steg upp från hans näsa
och förtärande eld från hans mun,
eldsglöd ljungade från honom.
022:010 Och han sänkte himmelen och for ned
och töcken var under hans fötter.
022:011 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar 022:012 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln. 022:013 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
022:014 HERREN dundrade från himmelen
den Högste lät höra sin röst.
022:015 Han sköt pilar och förskingrade dem,
ljungeld och förvirrade dem.
022:016 Havets bäddar kommo i dagen,
jordens grundvalar blottades,
för HERRENS näpst,
för hans vredes stormvind.
022:017 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig,
han drog mig upp ur de stora vattnen.
022:018 Han räddade mig från min starke fiende,
från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
022:019 De överföllo mig på min olyckas dag,
men HERREN blev mitt stöd.
022:020 Han förde mig ut på rymlig plats
han räddade mig, ty han hade behag till mig.
022:021 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet;
efter mina händers renhet vedergäller han mig.
022:022 Ty jag höll mig på HERRENS vägar
och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
022:023 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen,
och från hans stadgar vek jag icke av.
022:024 Så var jag ostrafflig för honom
och tog mig till vara för missgärning.
022:025 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet,
efter min renhet inför hans ögon.
022:026 Mot den fromme bevisar du dig from,
mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
022:027 Mot den rene bevisar du dig ren,
men mot den vrånge bevisar du dig avog.
022:028 och du frälsar ett betryckt folk,
men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
022:029 Ja, du, HERRE, är min lampa;
ty HERREN gör mitt mörker ljust.
022:030 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror,
med min Gud stormar jag murar.
022:031 Guds väg är ostrafflig,
HERRENS tal är luttrat.
En sköld är han för alla
som taga sin tillflykt till honom.