022:032 Ty vem är Gud förutom HERREN,
och vem är en klippa förutom vår Gud?
022:033 Gud, du som var mitt starka värn
och ledde den ostrafflige på hans väg,
022:034 du som gjorde hans fötter såsom hindens
och ställde mig på mina höjder,
022:035 du som lärde mina händer att strida
och mina armar att spänna kopparbågen!

022:036 Du gav mig din frälsnings sköld
och din bönhörelse gjorde mig stor,
022:037 du skaffade rum för mina steg, där jag gick,
och mina fötter vacklade icke.
022:038 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem;
jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
022:039 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem,
så att de icke mer reste sig;
de föllo under mina fötter.

022:040 Du omgjordade mig med kraft till striden,
du böjde mina motståndare under mig.
022:041 Mina fiender drev du på flykten för mig,
dem som hatade mig förgjorde jag.
022:042 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste;
efter HERREN, men han svarade dem icke.
022:043 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden,
jag krossade och förtrampade dem
såsom orenlighet på gatan.

022:044 Du räddade mig ur mitt folks strider,
du bevarade mig till ett huvud över hedningar;
folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
022:045 Främlingar visade mig underdånighet;
vid blotta ryktet hörsammade de mig.
022:046 Ja, främlingarnas mod vissnade bort;
de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.

022:047 HERREN lever! Lovad vare min klippa,
upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
022:048 Gud, som har givit mig hämnd
och lagt folken under mig;
022:049 du som har fört mig ut från mina fiender
och upphöjt mig över mina motståndare,
räddat mig från våldets man!
022:050 Fördenskull vill jag tacka dig,
HERRE, bland hedningarna,
och lovsjunga ditt namn.
022:051 Ty du giver din konung stor seger
och gör nåd mot din smorde,
mot David och hans säd till evig tid.

023:001 Dessa voro Davids sista ord:

Så säger David, Isais son,
så säger den man som blev högt upphöjd,
Jakobs Guds smorde,
Israels ljuvlige sångare:
023:002 HERRENS Ande har talat genom mig,
och hans ord är på min tunga;
023:003 Israels Gud har så sagt,
Israels klippa har så talat till mig:
»Den som råder över människorna rätt,
den som råder i Guds fruktan,
023:004 han är lik morgonens ljus,
när solen går upp,
en morgon utan moln,
då jorden grönskar
genom solsken efter regn.

023:005 Ja, är det icke så
med mitt hus inför Gud?
Han har ju upprättat med mig
ett evigt förbund,
i allo stadgat och betryggat.
Ja, visst skall han låta
all frälsning och glädje
växa upp åt mig.

023:006 Men de onda äro allasammans
lika bortkastade törnen,
som man ej vill taga i med handen.
023:007 Och måste man röra vid dem,
så rustar man sig
med järn och med spjutskaft,
och bränner sedan upp dem
i eld på stället.

023:008 Dessa äro namnen på Davids hjältar: Joseb-Bassebet, en
takemonit, den förnämste bland kämparna, han som svängde sitt
spjut över åtta hundra som hade blivit slagna på en gång.
023:009 Och näst honom kom Eleasar, son till Dodi, son till en
ahoait. Han var en av de tre hjältar som voro med David, när de
blevo smädade av filistéerna, som där hade församlat sig till
strid; Israels män drogo sig då tillbaka.
023:010 Men han höll stånd och högg in på filistéerna, till dess att
hans hand blev så trött att den var såsom faststelnad vid
svärdet; och HERREN beredde så en stor seger på den dagen. Sedan
hade folket allenast att vända om och följa med honom för att
plundra.
023:011 Och efter honom kom Samma, son till Age, en hararit. En gång
hade filistéerna församlat sig, så att de utgjorde en hel
skara. Och där var ett åkerstycke, fullt med linsärter. Och
folket flydde för filistéerna.
023:012 Då ställde han sig mitt på åkerstycket och försvarade det och
slog filistéerna; och HERREN beredde så en stor seger.