023:013 En gång drogo tre av de trettio förnämsta männen ned och kommo
vid skördetiden till David vid Adullams grotta, medan en skara
filistéer var lägrad i Refaimsdalen.
023:014 Men David var då på borgen, under det att en filisteisk utpost
fanns i Bet-Lehem.
023:015 Och David greps av lystnad och sade: »Ack att någon ville giva
mig vatten att dricka från brunnen vid Bet-Lehems stadsport!»
023:016 Då bröto de tre hjältarna sig igenom filistéernas läger och
hämtade vatten ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo det
och buro det till David. Men han ville icke dricka det, utan göt
ut det såsom ett drickoffer åt HERREN.
023:017 Han sade nämligen: »Bort det, HERRE, att jag skulle göra detta!
Skulle jag dricka de mäns blod, som gingo åstad med fara för
sina liv?» Och han ville icke dricka det. Sådana ting hade de
tre hjältarna gjort.
023:018 Abisai, broder till Joab, Serujas son, var den förnämste av tre
andra; han svängde en gång sitt spjut över tre hundra som hade
blivit slagna. Och han hade ett stort namn bland de tre.
023:019 Han var visserligen mer ansedd än någon annan i detta tretal,
och han var de andras hövitsman, men upp till de tre första kom
han dock icke.
023:020 Och Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper,
segerrik man från Kabseel; han slog ned de två Arielerna i Moab,
och det var han som en snövädersdag steg ned och slog ihjäl
lejonet i brunnen.
023:021 Han slog ock ned den egyptiske mannen som var så ansenlig att
skåda. Fastän egyptiern hade ett spjut i handen, gick han ned
mot honom, väpnad allenast med sin stav. Och han ryckte spjutet
ur egyptierns hand och dräpte honom med hans eget spjut.
023:022 Sådana ting hade Benaja, Jojadas son, gjort. Och han hade ett
stort namn bland de tre hjältarna.
023:023 Han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre
första kom han icke. Och David insatte honom i sin livvakt.
023:024 Till de trettio hörde: Asael, Joabs broder; Elhanan, Dodos son, från Bet-Lehem; 023:025 haroditen Samma; haroditen Elika; 023:026 peletiten Heles; tekoaiten Ira, Ickes' son; 023:027 anatotiten Abieser; husatiten Mebunnai; 023:028 ahoaiten Salmon; netofatiten Maherai; 023:029 netofatiten Heleb, Baanas son; Ittai, Ribais son, från Gibea i Benjamins barns stam; 023:030 Benaja, en pirgatonit; Hiddai från Gaas' dalar; 023:031 arabatiten Abi-Albon; barhumiten Asmavet; 023:032 saalboniten Eljaba; Bene-Jasen; Jonatan; 023:033 harariten Samma; arariten Ahiam, Sarars son; 023:034 Elifelet, son till Ahasbai, maakatitens son; giloniten Eliam, Ahitofels son; 023:035 Hesro från Karmel; arabiten Paarai; 023:036 Jigeal, Natans son, från Soba; gaditen Bani; 023:037 ammoniten Selek; beerotiten Naharai, vapendragare åt Joab, Serujas son; 023:038 jeteriten Ira; jeteriten Gareb; 023:039 hetiten Uria.
Tillsammans utgjorde de trettiosju.
024:001 Men HERRENS vrede upptändes åter mot Israel, så att han
uppeggade David mot dem och sade: »Gå åstad och räkna Israel och
Juda.»
024:002 Då sade konungen till Joab, hövitsmannen för hans här: »Far
igenom alla Israels stammar, från Dan ända till Beer-Seba, och
anställen en folkräkning, så att jag får veta huru stor
folkmängden är.»
024:003 Joab svarade konungen: »Må HERREN, din Gud, föröka detta folk
hundrafalt, huru talrikt det än är, och må min herre konungen få
se detta med egna ögon. Men varför har min herre konungen fått
lust till sådant?»
024:004 Likväl blev konungens befallning gällande, trots Joab och härens
andra hövitsmän; alltså drog Joab jämte härens andra hövitsmän
ut i konungens tjänst för att anställa folkräkning i Israel.
024:005 Och de gingo över Jordan och lägrade sig vid Aroer, på högra
sidan om staden i Gads dal, och åt Jaeser till.
024:006 Därifrån kommo de till Gilead och Tatim-Hodsis land; sedan kommo
de till Dan-Jaan och så runt omkring till Sidon.
024:007 Därefter kommo de till Tyrus' befästningar och till hivéernas
och kananéernas alla städer; slutligen drogo de till Beer-Seba i
Juda sydland.
024:008 Och sedan de så hade farit igenom hela landet, kommo de efter
nio månader och tjugu dagar hem till Jerusalem.
024:009 Och Joab uppgav för konungen vilken slutsumma folkräkningen
utvisade: i Israel funnos åtta hundra tusen stridbara,
svärdbeväpnade män, och Juda män voro fem hundra tusen.
024:010 Men Davids samvete slog honom, sedan han hade låtit räkna
folket, och David sade till HERREN: »Jag har syndat storligen i
vad jag har gjort; men tillgiv nu, HERRE, din tjänares
missgärning, ty jag har handlat mycket dåraktigt.»
024:011 Då nu David stod upp om morgonen, hade HERRENS ord kommit till
profeten Gad, Davids siare; han hade sagt:
024:012 »Gå och tala till David: Så säger HERREN: Tre ting förelägger
jag dig; välj bland dem ut åt dig ett som du vill att jag skall
göra dig.»
024:013 Då gick Gad in till David och förkunnade detta för honom. Han
sade till honom: »Vill du att hungersnöd under sju år skall
komma i ditt land? Eller att du i tre månader skall nödgas fly
för dina ovänner, medan de förfölja dig? Eller att pest i tre
dagar skall hemsöka ditt land? Betänk nu och eftersinna vilket
svar jag skall giva honom som har sänt mig.»
024:014 David svarade Gad: »Jag är i stor vånda. Men låt oss då falla i
HERRENS hand, ty hans barmhärtighet är stor; i människohand vill
jag icke falla.»
024:015 Så lät då HERREN pest komma i Israel, från morgonen intill den
bestämda tiden; därunder dogo av folket, ifrån Dan ända till
Beer-Seba, sjuttio tusen män.
024:016 Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att
fördärva det, ångrade HERREN det onda, och han sade till ängeln,
folkets fördärvare: »Det är nog; drag nu din hand tillbaka.» Och
HERRENS ängel var då vid jebuséen Araunas tröskplats.
024:017 Men när David fick se ängeln som slog folket, sade han till
HERREN så: »Det är ju jag som har syndat, det är jag som har
gjort illa; men dessa, min hjord, vad hava de gjort? Må din
hand vända sig mot mig och min faders hus.»
024:018 Och Gad kom till David samma dag och sade till honom: »Gå åstad
och res ett altare åt HERREN på jebuséen Araunas tröskplats.»
024:019 Och David gick åstad efter Gads ord, såsom HERREN hade bjudit.
024:020 När Arauna nu blickade ut och fick se att konungen och hans
tjänare kommo till honom, gick han ut och föll ned till jorden
på sitt ansikte för konungen.
024:021 Och Arauna sade: »Varför kommer min herre konungen till sin
tjänare?» David svarade: »För att köpa tröskplatsen av dig och
där bygga ett altare åt HERREN; och må så hemsökelsen upphöra
bland folket.»
024:022 Då sade Arauna till David: »Min herre konungen tage till sitt
offer vad honom täckes. Se här äro fäkreaturen till brännoffer,
och här äro tröskvagnarna, jämte fäkreaturens ok, till ved.
024:023 Alltsammans, o konung, giver Arauna åt konungen.» Och Arauna
sade ytterligare till konungen: »Må HERREN, din Gud, vara dig
nådig.»
024:024 Men konungen svarade Arauna: »Nej, jag vill köpa det av dig för
ett bestämt pris; ty jag vill icke offra åt HERREN, min Gud,
brännoffer som jag har fått för intet.» Och David köpte
tröskplatsen och fäkreaturen för femtio siklar silver.
024:025 Och David byggde där ett altare åt HERREN och offrade brännoffer
och tackoffer. Och HERREN lyssnade till landets bön, och
hemsökelsen upphörde bland Israel.
Första Konungaboken
001:001 Konung David var nu gammal och kommen till hög ålder; och ehuru
man höljde täcken över honom, kunde han dock icke hålla sig
varm.
001:002 Då sade hans tjänare till honom: »Må man för min herre konungens
räkning söka upp en ung kvinna, en jungfru, som kan bliva
konungens tjänarinna och sköta honom. Om hon får ligga i din
famn, så bliver min herre konungen varm»
001:003 Så sökte de då över hela Israels land efter en skön flicka; och
de funno Abisag från Sunem och förde henne till konungen.
001:004 Hon var en mycket skön flicka, och hon skötte nu konungen och
betjänade honom, men konungen hade intet umgänge med henne.
001:005 Men Adonia, Haggits son, hov sig upp och sade: »Det är jag som
skall bliva konung.» Och han skaffade sig vagnar och ryttare,
därtill ock femtio man som löpte framför honom.
001:006 Hans fader hade aldrig velat bedröva honom med att säga: »Varför
gör du så?» Han var ock mycket fager; och hans moder hade fött
honom näst efter Absalom.
001:007 Och han begynte underhandla med Joab, Serujas son, och med
prästens Ebjatar, och dessa slöto sig till Adonia och
understödde honom.
001:008 Men prästen Sadok och Benaja, Jojadas son, samt profeten Natan,
Simei, Rei och Davids hjältar höllo icke med Adonia.