022:046 Vad nu mer är att säga om Josafat och om de bedrifter han
utförde och om hans krig, det finnes upptecknat i Juda konungars
krönika.
022:047 Han utrotade ock ur landet de tempelbolare som ännu funnos där,
vilka hade lämnats kvar i hans fader Asas tid.
022:048 I Edom fanns då ingen konung, utan en ståthållare regerade där.
022:049 Och Josafat hade låtit bygga Tarsis-skepp, som skulle gå till
Ofir för att hämta guld; men de kommo aldrig åstad, ty de ledo
skeppsbrott vid Esjon-Geber.
022:050 Då sade Ahasja, Ahabs son, till Josafat: »Låt mitt folk fara med
ditt folk på skeppen.» Men Josafat ville icke.
022:051 Och Josafat gick till vila hos sina fäder och blev begraven hos
sina fäder i sin fader Davids stad. Och hans son Joram blev
konung efter honom.
022:052 Ahasja, Ahabs son, blev konung över Israel i Samaria i
Josafats, Juda konungs, sjuttonde regeringsår, och han regerade
över Israel i två år.
022:053 Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon och vandrade på sin faders
och sin moders väg och på Jerobeams, Nebats sons, väg, hans som
hade kommit Israel att synda.
022:054 Och han tjänade Baal och tillbad honom och förtörnade HERREN,
Israels Gud, alldeles såsom hans fader hade gjort.
Andra Konungaboken
001:001 Efter Ahabs död avföll Moab från Israel.
001:002 Och Ahasja störtade ned genom gallret i sin Övre sal i Samaria
och skadade sig, så att han blev sjuk. Då skickade han åstad
sändebud och sade till dem: »Gån och frågen Baal-Sebub, guden i
Ekron, om jag skall tillfriskna från denna sjukdom.»
001:003 Men HERRENS ängel hade talat så till tisbiten Elia: »Stå upp och
gå emot konungens i Samaria sändebud och tala så till dem: 'Är
det därför att ingen Gud finnes i Israel som I gån åstad och
frågen Baal-Sebub, guden i Ekron?
001:004 Därför att I gören detta, säger HERREN så: Du skall icke komma
upp ur den säng i vilken du har lagt dig, ty du skall döden
dö.'» Och Elia gick.
001:005 När sedan sändebuden kommo tillbaka till konungen, frågade han
dem: »Varför kommen I tillbaka?»
001:006 De svarade honom: »En man kom emot oss och sade till oss: 'Gån
tillbaka till konungen, som har sänt eder, och talen så till
honom: Så säger HERREN: Är det därför att ingen Gud finnes i
Israel som du sänder bud för att fråga Baal-Sebub, guden i
Ekron? Därför att du så gör skall du icke komma upp ur den säng
i vilken du har lagt dig, ty du skall döden dö.'»
001:007 Då frågade han dem: »Huru såg den mannen ut, som kom emot eder
och talade till eder på detta sätt?»
001:008 De svarade honom: »Mannen bar en hårmantel och var omgjordad med
en lädergördel om sina länder.» Då sade han: »Det var tisbiten
Elia.»
001:009 Och han sände till honom en underhövitsman med femtio man. Och
när denne kom upp till honom, där han satt på toppen av berget,
sade han till honom: »Du gudsman, konungen befaller dig att
komma ned.»
001:010 Men Elia svarade och sade till underhövitsmannen: »Om jag är en
gudsman, så komme eld ned från himmelen och förtäre dig och dina
femtio.» Då kom eld ned från himmelen och förtärde honom och
hans femtio.
001:011 Och han sände åter till honom en annan underhövitsman med
femtio man. Denne tog till orda och sade till honom: »Du
gudsman, så säger konungen: Kom strax ned.»
001:012 Men Elia svarade och sade till dem: »Om jag är en gudsman, så
komme eld ned från himmelen och förtäre dig och dina femtio.» Då
kom Guds eld ned från himmelen och förtärde honom och hans
femtio.
001:013 Åter sände han åstad en tredje underhövitsman med femtio man
Och denne tredje underhövitsman drog ditupp, och när han kom
fram, föll han ned på sina knän för Elia och bad honom och sade
till honom: »Du gudsman, låt mitt liv och dessa dina femtio
tjänares liv vara något aktat i dina ögon.
001:014 Se, eld har kommit ned från himmelen och förtärt de första två
underhövitsmännen med deras femtio man; men låt nu mitt liv vara
något aktat i dina ögon.
001:015 Och HERRENS ängel sade till Elia: »Gå ned med honom, frukta icke
för honom.» Då stod han upp och gick med honom ned till konungen
001:016 Och han sade till denne: »Så säger HERREN: Eftersom du skickade
sändebud för att fråga Baal-Sebub, guden i Ekron—likasom om i
Israel icke funnes någon Gud, som du kunde fråga härom—
fördenskull skall du icke få komma upp ur den säng i vilken du
har lagt dig, ty du skall döden dö.»
001:017 Och han dog, i enlighet med det HERRENS ord som Elia hade talat;
och Joram blev konung efter honom, i Jorams, Josafats sons, Juda
konungs, andra regeringsår. Han hade nämligen ingen son.
001:018 Vad nu mer är att säga om Ahasja, om vad han gjorde, det finnes
upptecknat i Israels konungars krönika.
002:001 Vid den tid då HERREN ville upptaga Elia till himmelen i en
stormvind gingo Elia och Elisa från Gilgal.
002:002 Och Elia sade till Elisa: »Stanna här, ty HERREN har sänt mig
till Betel.» Men Elisa svarade: »Så sant HERREN lever, och så
sant du själv lever, jag lämnar dig icke. Och de gingo ned till
Betel.
002:003 Då kommo profetlärjungarna i Betel ut till Elisa och sade till
honom: »Vet du att HERREN i dag vill taga din herre ifrån dig,
upp över ditt huvud?» Han svarade: »Ja, jag vet det; tigen
stilla.»
002:004 Och Elia sade till honom: »Elisa, stanna här, ty HERREN har sänt
mig till Jeriko.» Men han svarade: »Så sant HERREN lever, och så
sant du själv lever, jag lämnar dig icke.» Och de kommo till
Jeriko.
002:005 Då gingo profetlärjungarna i Jeriko fram till Elisa och sade
till honom: »Vet du att HERREN i dag vill taga din herre ifrån
dig, upp över ditt huvud?» Han svarade: »Ja, jag vet det; tigen
stilla.»
002:006 Och Elia sade till honom: »Stanna här, ty HERREN har sänt mig
till Jordan.» Men han svarade: »Så sant HERREN lever, och så
sant du själv lever, jag lämnar dig icke.» Och de gingo båda
åstad.
002:007 Men femtio män av profetlärjungarna gingo ock åstad och ställde
sig på något avstånd, längre bort, under det att de båda stodo
vid Jordan.
002:008 Och Elia tog sin mantel och vek ihop den och slog på vattnet; då
delade sig detta åt två sidor. Och de gingo så båda på torr mark
därigenom.
002:009 När de hade kommit över, sade Elia till Elisa: »Bed mig om vad
jag skall göra för dig, innan jag bliver tagen ifrån dig.» Elisa
sade »Må en dubbel arvslott av din ande falla mig till.»
002:010 Han svarade: »Du har bett om något svårt. Men om du ser mig, när
jag bliver tagen ifrån dig, då kommer det dock att så ske dig;
varom icke, så sker det ej.»
002:011 Under det att de nu gingo och talade, syntes plötsligt en vagn
eld, med hästar av eld, och skilde de båda från varandra; och
Elia for i stormvinden upp till himmelen.
002:012 Och Elisa såg det och ropade: »Min fader, min fader! Du som för
Israel är både vagnar och ryttare!» Sedan såg han honom icke
mer. Och han fattade i sina kläder och rev sönder dem i två
stycken.
002:013 Därefter tog han upp Elias mantel, som hade fallit av denne, och
vände så om och ställde sig vid Jordans strand.
002:014 Och han tog Elias mantel, som hade fallit av denne, och slog på
vattnet och sade: »Var är HERREN, Elias Gud?» Då nu också Elisa
slog på vattnet, delade det sig åt två sidor, och han gick över.