007:001 Men Elisa svarade: »Hören HERRENS ord. Så säger HERREN: I morgon
vid denna tid skall man få ett sea-mått fint mjöl för en sikel,
så ock två sea-mått korn för en sikel, i Samarias port.»
007:002 Den kämpe vid vilkens hand konungen stödde sig svarade då
gudsmannen och sade: »Om HERREN också gjorde fönster på
himmelen, huru skulle väl detta kunna ske?» Han sade: »Du skall
få se det med egna ögon, men du skall icke få äta därav.»
007:003 Utanför stadsporten uppehöllo sig då fyra spetälska män. Dessa
sade till varandra: »Varför skola vi stanna kvar här, till dess
vi dö?»
007:004 Om vi besluta oss för att gå in i staden nu då hungersnöd är i
staden, så skola vi dö där, och om vi stanna här, skola vi ock
dö. Välan då, låt oss gå över till araméernas läger; låta de oss
leva, så få vi leva, och döda de oss, så må vi dö.»
007:005 Så stodo de då upp i skymningen för att gå in i araméernas
läger. Men när de kommo till utkanten av araméernas läger, se,
då fanns ingen människa där.
007:006 Ty Herren hade låtit ett dån av vagnar och hästar höras i
araméernas läger, ett dån såsom av en stor här, så att de hade
sagt till varandra: »Förvisso har Israels konung lejt hjälp mot
oss av hetiternas och egyptiernas konungar, för att dessa skola
komma över oss.»
007:007 Därför hade de brutit upp och flytt i skymningen och hade
övergivit sina tält, sina hästar och åsnor, lägret sådant det
stod; de hade flytt för att rädda sina liv.
007:008 När de spetälska nu kommo till utkanten av lägret, gingo de in i
ett tält och åto och drucko, och togo därur silver och guld och
kläder, och gingo så bort och gömde det. Sedan vände de
tillbaka och gingo in i ett annat tält och togo vad där fanns,
och gingo så bort och gömde det.
007:009 Men därefter sade de till varandra: »Vi bete oss icke rätt. I
dag kunna vi frambära ett glädjebudskap. Men om vi nu tiga och
vänta till i morgon, när det bliver dager, så skall det
tillräknas oss såsom missgärning. Välan då, låt oss gå och
berätta detta i konungens hus.
007:010 Så gingo de åstad och ropade an vakten vid stadsporten och
berättade för dem och sade: »Vi kommo till araméernas läger, men
där fanns ingen människa, och icke ett ljud av någon människa
hördes; där stodo allenast hästarna och åsnorna bundna och
tälten såsom de pläga stå.»
007:011 Detta ropades sedan ut av dem som höllo vakt vid porten, och man
förkunnade det också inne i konungens hus.
007:012 Konungen stod då upp om natten och sade till sina tjänare: »Jag
vill säga eder vad araméerna hava för händer mot oss. De veta
att vi lida hungersnöd, därför hava de gått ut ur lägret och
gömt sig ute på marken, i det de tänka att de skola gripa oss
levande, när vi nu gå ut ur staden, och att de så skola komma in
i staden.»
007:013 Men en av hans tjänare svarade och sade: »Låt oss taga fem av de
återstående hästarna, dem som ännu finnas kvar härinne—det
skall ju eljest gå dem såsom det går hela hopen av israeliter
som ännu äro kvar härinne, eller såsom det har gått hela hopen
av israeliter som redan hava omkommit—och låt oss sända åstad
och se efter.»
007:014 Så tog man då två vagnar med hästar för, och konungen sände dem
åstad efter araméernas här och sade: »Faren åstad och sen
efter.»
007:015 Dessa foro nu efter dem ända till Jordan; och se, hela vägen var
full med kläder och andra saker som araméerna hade kastat ifrån
sig, när de hastade bort. Och de utskickade kommo tillbaka och
berättade detta för konungen.
007:016 Då drog folket ut och plundrade Araméernas läger; och nu fick
man ett sea-mått fint mjöl för en sikel och likaså två sea-mått
korn för en sikel, såsom HERREN hade sagt.
007:017 Och den kämpe vid vilkens hand konungen plägade stödja sig hade
av honom blivit satt till att hålla ordning vid stadsporten; men
folket trampade honom till döds i porten, detta i enlighet med
gudsmannens ord, vad denne hade sagt, när konungen kom ned till
honom.
007:018 Ty när gudsmannen sade till konungen: »I morgon vid denna tid
skall man i Samarias port få två sea-mått korn för en sikel och
likaså ett sea-mått fint mjöl för en sikel»,
007:019 då svarade kämpen gudsmannen och sade: »Om HERREN också gjorde
fönster på himmelen, huru skulle väl något sådant kunna ske?» Då
sade han: »Du skall få se det med egna ögon, men du skall icke
få äta därav.»
007:020 Så gick det honom ock, ty folket trampade honom till döds i
porten.
008:001 Och Elisa talade till den kvinna vilkens son han hade gjort
levande, han sade: »Stå upp och drag bort med ditt husfolk och
vistas var du kan, ty HERREN har bjudit hungersnöden komma, och
den har redan kommit in i landet och skall räcka i sju år.»
008:002 Då stod kvinnan upp och gjorde såsom gudsmannen sade; hon drog
bort med sitt husfolk och vistades i filistéernas land i sju år.
008:003 Men när de sju åren voro förlidna, kom kvinnan tillbaka ifrån
filistéernas land; och hon gick åstad för att anropa konungen om
att återfå sitt hus och sin åker.
008:004 Och konungen höll då på att tala med Gehasi, gudsmannens
tjänare, och sade: »Förtälj för mig alla de stora ting som Elisa
har gjort.»
008:005 Och just som han förtäljde för konungen huru han hade gjort en
död levande, då kom den kvinna vilkens son han hade gjort
levande och anropade konungen om att återfå sitt hus och sin
åker. Då sade Gehasi: »Min herre konung, detta är kvinnan, och
detta är hennes son, den som Elisa har gjort levande.»
008:006 Då frågade konungen kvinnan, och hon förtäljde allt för
honom. Sedan lät konungen henne få en hovman med sig och sade:
»Skaffa tillbaka allt vad som tillhör henne, och därtill all
avkastning av åkern, från den dag då hon lämnade landet ända
till nu.»
008:007 Och Elisa kom till Damaskus, under det att Ben-Hadad, konungen i
Aram, låg sjuk. När man nu berättade för denne att gudsmannen
hade kommit dit,
008:008 sade konungen till Hasael: »Tag skänker med dig och gå
gudsmannen till mötes, och fråga HERREN genom honom om jag skall
tillfriskna från denna sjukdom.
008:009 Så gick då Hasael honom till mötes och tog med sig skänker, allt
det bästa som fanns i Damaskus, så mycket som fyrtio kameler
kunde bära. Och han kom och trädde fram för honom och sade: »Din
son Ben-Hadad, konungen i Aram, har sänt mig till dig och låter
fråga: 'Skall jag tillfriskna från denna sjukdom?'»
008:010 Elisa svarade honom: »Gå och säg till honom: 'Du skall
tillfriskna.' Men HERREN har uppenbarat för mig att han likväl
skall dö.»
008:011 Och gudsmannen stirrade framför sig och betraktade honom länge
och väl; därefter begynte han gråta.
008:012 Då sade Hasael: »Varför gråter min herre?» Han svarade: »Därför
att jag vet huru mycket ont du skall göra Israels barn: du skall
sätta eld på deras fästen, deras unga män skall du dräpa med
svärd, deras späda barn skall du krossa, och deras havande
kvinnor skall du upprista.»
008:013 Hasael sade: »Vad är väl din tjänare, den hunden, eftersom han
skulle kunna göra så stora ting?» Elisa svarade: »HERREN har
uppenbarat för mig att du skall bliva konung över Aram.»
008:014 Och han gick ifrån Elisa och kom till sin herre. Då frågade
denne honom: »Vad sade Elisa till dig?» Han svarade: »Han sade
till mig att du skall tillfriskna.»
008:015 Men dagen därefter tog han täcket och doppade det i vatten och
bredde ut det över hans ansikte; detta blev hans död. Och Hasael
blev konung efter honom.
008:016 I Jorams, Ahabs sons, Israels konungs, femte regeringsår, medan
Josafat var konung i Juda, blev Joram, Josafats son, konung i
Juda.
008:017 Han var trettiotvå år gammal, när han blev konung, och han
regerade åtta år i Jerusalem.
008:018 Men han vandrade på Israels konungars väg, såsom Ahabs hus hade
gjort, ty en dotter till Ahab var hans hustru; han gjorde vad
ont var i HERRENS ögon.
008:019 Dock ville HERREN icke fördärva Juda, för sin tjänare Davids
skull, enligt sitt löfte till honom, att han skulle låta honom
och hans söner hava en lampa för alltid.
008:020 I hans tid avföll Edom från Juda välde och satte en egen konung
över sig.
008:021 Då drog Joram över till Sair med alla sina stridsvagnar. Och om
natten gjorde han ett anfall på edoméerna, som hade omringat
honom, och slog dem och hövitsmannen över deras vagnar, men
folket flydde till sina hyddor.
008:022 Så avföll Edom från Juda välde, och det har varit skilt därifrån
ända till denna dag. Vid just samma tid avföll ock Libna.
008:023 Vad nu mer är att säga om Joram och om allt vad han gjorde, det
finnes upptecknat i Juda konungars krönika.
008:024 Och Joram gick till vila hos sina fäder och blev begraven hos
sina fäder i Davids stad. Och hans son Ahasja blev konung efter
honom.
008:025 I Jorams, Ahabs sons, Israels konungs, tolfte regeringsår blev
Ahasja, Jorams son, konung i Juda.
008:026 Tjugutvå år gammal var Ahasja, när han blev konung, och han
regerade ett år i Jerusalem. Hans moder hette Atalja, dotter
till Omri, Israels konung.
008:027 Han vandrade på Ahabs hus' väg och gjorde vad ont var i HERRENS
ögon likasom Ahabs hus; han var ju nära besläktad med Ahabs hus.
008:028 Och han drog åstad med Joram, Ahabs son, och stridde mot Hasael,
konungen i Aram, vid Ramot Gilead. Men Joram blev sårad av
araméerna.
008:029 Då vände konung Joram tillbaka, för att i Jisreel låta hela sig
från de sår som araméerna hade tillfogat honom vid Rama, i
striden mot Hasael, konungen i Aram. Och Ahasja, Jorams son,
Juda konung, for ned för att besöka Joram, Ahabs son, i Jisreel,
eftersom denne låg sjuk.
009:001 Profeten Elisa kallade till sig en av profetlärjungarna och sade
till honom: »Omgjorda dina länder och tag denna oljeflaska med
dig, och gå till Ramot i Gilead.
009:002 Och när du har kommit dit, så sök upp Jehu, son till Josafat,
son till Nimsi, och gå in och bed honom stå upp, där han sitter
bland sina bröder, och för honom in i den innersta kammaren.
009:003 Tag så oljeflaskan och gjut olja på hans huvud och säg: 'Så
säger HERREN: Jag har smort dig till konung över Israel.' Öppna
sedan dörren och fly, utan att dröja.»
009:004 Så gick då den unge mannen, profetens tjänare, åstad till Ramot
i Gilead.
009:005 Och när han kom dit, fick han se härens hövitsmän sitta där. Då
sade han: »Jag har ett ärende till dig, hövitsman.» Jehu
frågade: »Till vem av oss alla här?» Han svarade: »Till dig
själv, hövitsman.»
009:006 Då stod han upp och gick in i huset; och han göt oljan på hans
huvud och sade till honom: »Så säger HERREN Israels Gud: Jag har
smort dig till konung över HERRENS folk, över Israel.
009:007 Och du skall förgöra Ahabs, din herres, hus; ty jag vill på
Isebel hämnas mina tjänare profeterna blod, ja, alla HERRENS
tjänares blod.
009:008 Och Ahabs hela hus skall förgås jag skall utrota allt mankön av
Ahab hus, både små och stora i Israel.
009:009 Och jag skall göra med Ahab hus såsom jag gjorde med Jerobeams,
Nebats sons, hus, och såsom jag gjorde med Baesas, Ahias sons,
hus.
009:010 Och hundarna skola äta upp Isebel på Jisreels åkerfält, och
ingen skall begrava henne.» Därefter öppnade han dörren och
flydde.
009:011 När sedan Jehu åter kom ut till sin herres tjänare, frågade man
honom: »Allt står väl rätt till? Varför kom denne vanvetting
till dig?» Han svarade dem: »I kännen ju den mannen och hans
tal.»
009:012 Men de sade: »Du vill bedraga oss; säg oss sanningen.» Då sade
han: »Så och så talade han till mig och sade: 'Så säger HERREN:
Jag har smort dig till konung över Israel.'»
009:013 Strax tog då var och en av dem sin mantel och lade den under
honom på själva trappan; och de stötte i basun och ropade: »Jehu
har blivit konung.»