009:014 Och Jehu, son till Josafat, son till Nimsi, anstiftade nu en
sammansvärjning mot Joram. (Joram hade då med hela Israel legat
vid Ramot i Gilead för att försvara det mot Hasael, konungen i
Aram;
009:015 men själv hade konung Joram vänt tillbaka, för att i Jisreel
låta hela sig från de sår som araméerna hade tillfogat honom
under hans strid mot Hasael, konungen i Aram.) Och Jehu sade:
»Om I så viljen, så låten ingen slippa ut ur staden, som kan gå
åstad och berätta detta i Jisreel.»
009:016 Och Jehu steg upp i sin vagn och for till Jisreel, ty Joram låg
sjuk där; och Ahasja, Juda konung, hade farit ditned för att
besöka Joram.
009:017 När nu väktaren som stod på tornet i Jisreel fick se Jehus
skara, då han kom, sade han: »Jag ser en skara.» Då bjöd Joram
att man skulle taga en ryttare och sända honom dem till mötes
och låta honom fråga om allt stode rätt till.
009:018 Ryttaren red honom då till mötes och sade: »Konungen låter fråga
'Allt står väl rätt till?'» Då svarade Jehu: »Vad kommer den
saken dig vid? Vänd, och följ efter mig.» Och väktaren berättade
och sade: »Den utskickade har hunnit fram till dem, men han
kommer icke tillbaka.»
009:019 Då sände han en annan ryttare. När denne hade hunnit fram till
dem, sade han: »Konungen låter fråga: 'Allt står väl rätt
till?'» Jehu svarade: »Vad kommer den saken dig vid? Vänd, och
följ efter mig.»
009:020 Väktaren berättade åter och sade: »Han har hunnit fram till dem
men han kommer icke tillbaka. På deras sätt att fara fram ser
det ut som vore det Jehu, Nimsis son, ty han far fram såsom en
vanvetting.»
009:021 Då sade Joram: »Spänn för.» Och man spände för hans vagn. Och
Joram, Israels konung, for nu ut med Ahasja, Juda konung, var
och en i sin vagn; de foro ut för att möta Jehu. Och de träffade
tillsammans med honom på jisreeliten Nabots åkerstycke.
009:022 När Joram nu fick se Jehu, sade han: »Allt står väl rätt till,
Jehu?» Denne svarade: »Huru skulle det kunna stå rätt till, så
länge som du tål din moder Isebels avgudiska väsen och hennes
många trolldomskonster?»
009:023 Då svängde Joram om vagnen och flydde, i det han ropade till
Ahasja: »Förräderi, Ahasja!»
009:024 Men Jehu hade fattat bågen i sin hand och sköt Joram i ryggen,
att pilen gick ut genom hjärtat, och han sjönk ned i sin vagn.
009:025 Därefter sade han till sin livkämpe Bidkar: »Tag honom och kasta
ut honom på jisreeliten Nabots åkerstycke; kom ihåg huru HERREN,
när jag och du bredvid varandra redo bakom hans fader Ahab, om
denne uttalade den utsagan:
009:026 'Sannerligen, så visst som jag i går såg Nabots och hans söners
blod, säger HERREN, skall jag just på detta åkerstycke
vedergälla dig, säger HERREN.' Tag därför honom nu och kasta ut
honom här på åkerstycket, i enlighet med HERRENS ord.»
009:027 När Ahasja, Juda konung, såg detta, flydde han åt Trädgårdshuset
till. Men Jehu jagade efter honom och ropade: »Skjuten ned också
honom i vagnen.» Så skedde ock på Gurhöjden vid Jibleam; men han
flydde vidare till Megiddo och dog där.
009:028 Sedan förde hans tjänare honom i vagnen till Jerusalem; och man
begrov honom i hans grav hos hans fäder, i Davids stad.
009:029 Ahasja hade blivit konung över Juda i Jorams, Ahabs sons, elfte
regeringsår.
009:030 Så kom nu Jehu till Jisreel. När Isebel fick höra detta,
sminkade hon sig kring ögonen och smyckade sitt huvud och såg ut
genom fönstret.
009:031 Och när Jehu kom in genom porten, ropade hon: »Allt står väl
rätt till, du, Simri, som har dräpt din herre?»
009:032 Han lyfte sitt ansikte upp mot fönstret och sade: »Vem håller
med mig? Vem?» Då sågo två eller tre hovmän ut, ned på honom.
009:033 Han sade: »Störten ned henne.» Och de störtade ned henne, så att
hennes blod stänkte på väggen och på hästarna; och han körde
över henne.
009:034 Därefter gick han in och åt och drack. Sedan sade han: »Tagen
vara på henne, den förbannade, och begraven henne, ty hon är
dock en konungadotter.»
009:035 Men när de då gingo åstad för att begrava henne, funno de av
henne intet annat än huvudskålen, fötterna och händerna.
009:036 och de vände tillbaka och berättade detta för honom. Då sade
han: »Detta är vad HERREN talade genom sin tjänare tisbiten
Elia, i det han sade: 'På Jisreels åkerfält skola hundarna äta
upp Isebels kött;
009:037 och Isebels döda kropp skall ligga såsom gödsel på marken på
Jisreels åkerfält, så att ingen skall kunna säga: Detta är
Isebel.'»
010:001 Men Ahab hade sjuttio söner i Samaria. Och Jehu skrev brev och
sände till Samaria, till de överste i Jisreel, de äldste, och
till de fostrare som Ahab hade utsett;
010:002 han skrev: »Nu, när detta brev kommer eder till handa, I som
haven eder herres söner hos eder, och som haven vagnarna och
hästarna hos eder, och därtill en befäst stad och vapen,
010:003 mån I utse den som är bäst och lämpligast av eder herres söner
och sätta honom på hans faders tron och strida för eder herres
hus.»
010:004 Men de blevo övermåttan förskräckta och sade: »De två konungarna
hava ju icke kunnat hålla stånd mot honom; huru skulle då vi
kunna hålla stånd!»
010:005 Och överhovmästaren och hövdingen över staden och de äldste och
konungasönernas fostrare sände till Jehu och läto säga: »Vi äro
dina tjänare; allt vad du säger oss villa vi göra. Vi vilja icke
göra någon till konung; gör vad dig täckes.»
010:006 Då skrev han ett annat brev till dem, vari det stod: »Om I
hållen med mig och viljen lyssna till mina ord, så tagen
huvudena av eder herres söner och kommen i morgon vid denna tid
till mig i Jisreel.» De sjuttio konungasönerna bodde nämligen
hos de store i staden, vilka fostrade dem.
010:007 Då nu brevet kom dem till handa, togo de konungasönerna och
slaktade dem, alla sjuttio, och lade deras huvuden i korgar och
sände dem till honom i Jisreel.
010:008 När då ett bud kom och berättade för honom att de hade fört dit
konungasönernas huvuden, sade han: »Läggen dem till i morgon i
två högar vid ingången till porten.»
010:009 Och om morgonen gick han ut och ställde sig där och sade till
allt folket: »I ären utan skuld. Det är jag som har anstiftat
sammansvärjningen mot min herre och dräpt honom; men vem har
slagit ihjäl alla dessa?
010:010 Märken nu huru intet av HERRENS ord faller till jorden, intet
som HERREN har talat mot Ahabs hus. Ja, HERREN har gjort vad han
har sagt genom sin tjänare Elia.»
010:011 Sedan, dräpte Jehu alla som voro kvar av Ahabs hus i Jisreel, så
ock alla hans store och hans förtrogne och hans präster; han lät
ingen slippa undan.
010:012 Därefter stod han upp och begav sig åstad till Samaria; men
under vägen, när Jehu kom till Bet-Eked-Haroim,
010:013 träffade han på Ahasjas, Juda konungs, bröder. Han frågade dem:
»Vilka ären I?» De svarade: »Vi äro Ahasjas bröder, och vi äro
på väg ned för att hälsa på konungasönerna och konungamoderns
söner.»
010:014 Han sade: »Gripen dem levande.» Då grepo de dem levande och
slaktade dem och kastade dem i Bet-Ekeds brunn, alla fyrtiotvå;
han lät ingen av dem bliva kvar.
010:015 När han sedan begav sig därifrån, träffade han Jonadab, Rekabs
son, som kom honom till mötes; och han hälsade på honom och sade
till honom: »Är du lika redligt sinnad mot mig som jag är mot
dig?» Jonadab svarade: »Ja.» »Är det så», sade han, »så räck mig
din hand.» Då räckte han honom sin hand; och han lät honom stiga
upp till sig i vagnen.
010:016 Och han sade: »Far med mig och se huru jag nitälskar för
HERREN.» Så körde man åstad med honom i hans vagn.
010:017 Och när han kom till Samaria, dräpte han alla som voro kvar av
Ahabs hus i Samaria och förgjorde det så, i enlighet med det ord
som HERREN hade talat till Elia.
010:018 Och Jehu församlade allt folket och sade till dem: »Ahab har
tjänat Baal litet; Jehu skall tjäna honom mycket.
010:019 Så kallen nu hit till mig alla Baals profeter, alla hans tjänare
och alla hans präster—ingen får saknas—ty jag har ett
stort offer åt Baal i sinnet; var och en som saknas skall mista
livet.» Men Jehu gjorde så med led list, i avsikt att utrota
Baals tjänare.
010:020 Därefter sade Jehu: »Pålysen en helig högtidsförsamling åt
Baal.» Då lyste man ut en sådan.
010:021 Och Jehu sände bud över hela Israel, och alla Baals tjänare
kommo; Ingen underlät att komma. Och de gingo in i Baals tempel,
och Baals tempel blev fullt, ifrån den ena ändan till den andra.
010:022 Sedan sade han till föreståndaren för klädkammaren: »Tag fram
kläder åt alla Baals tjänare.» Och han tog fram kläderna åt dem.
010:023 Därefter gick Jehu in i Baals tempel med Jonadab, Rekabs
son. Och han sade till Baals tjänare: »Sen nu noga efter, att
här bland eder icke finnes någon HERRENS tjänare, utan allenast
sådana som tjäna Baal.
010:024 De gingo alltså in för att offra slaktoffer och brännoffer. Men
Jehu hade därutanför ställt åttio man och sagt: »Om någon
slipper undan av de män som jag nu överlämnar i edra händer, så
skall liv givas för liv.»
010:025 Och när man hade offrat brännoffret, sade Jehu till drabanterna
och kämparna: »Gån in och slån ned dem; låten ingen komma ut.»
Och de slogo dem med svärdsegg, och drabanterna och kämparna
kastade undan deras kroppar. Därefter gingo de in i det inre av
Baals tempel
010:026 och kastade ut stoderna ur Baals tempel och brände upp dem.
010:027 Och själva Baalsstoden bröto de ned; de bröto ock ned Baals
tempel och gjorde därav avträden, som finnas kvar ännu i dag.
010:028 Så utrotade Jehu Baal ur Israel.
010:029 Men från de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne
hade kommit Israel att synda, från dem avstod icke Jehu, icke
från guldkalvarna i Betel och Dan.
010:030 Och HERREN sade till Jehu: »Därför att du har väl utfört vad
rätt var i mina ögon, och gjort mot Ahabs hus allt vad jag hade
i sinnet, därför skola dina söner till fjärde led sitta på
Israels tron.
010:031 Men Jehu tog dock icke i akt att vandra efter HERRENS, Israels
Guds, lag av allt sitt hjärta; han avstod icke från de Jerobeams
synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda.