010:032 Vid denna tid begynte HERREN skära bort stycken från Israel, ty
Hasael slog israeliterna utefter hela deras gräns
010:033 och intog östra sidan om Jordan hela landet Gilead, gaditernas,
rubeniternas och manassiternas land, området från Aroer vid
bäcken Arnon, både Gilead och Basan.
010:034 Vad nu mer är att säga om Jehu, om allt vad han gjorde och om
alla hans bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars
krönika.
010:035 Och Jehu gick till vila hos sina fäder, och man begrov honom i
Samaria. Och hans son Joahas blev konung efter honom.
010:036 Den tid Jehu regerade över Israel Samaria var tjuguåtta år.
011:001 När Atalja, Ahasjas moder, förnam att hennes son var död, stod
hon upp och förgjorde hela konungasläkten.
011:002 Men just när konungabarnen skulle dödas, tog Joseba, konung
Jorams dotter, Ahasjas syster, Joas, Ahasjas son, och skaffade
honom jämte hans amma hemligen undan, in i sovkammaren; där höll
man honom dold för Atalja, så att han icke blev dödad.
011:003 Sedan var han hos henne i HERRENS hus, där han förblev gömd i
sex år, medan Atalja regerade i landet.
011:004 Men i det sjunde året sände Jojada åstad och lät hämta karéernas
och drabanternas underhövitsmän och förde dem in till sig i
HERRENS hus; och sedan han hade gjort en överenskommelse med dem
och tagit en ed av dem i HERRENS hus visade han dem konungens
son.
011:005 Därefter bjöd han dem och sade: »Detta är vad I skolen göra: en
tredjedel av eder, I som haven att inträda i vakthållningen på
sabbaten, skall hålla vakt i konungshuset
011:006 och en tredjedel vid Surporten och en tredjedel vid porten bakom
drabanterna; så skolen hålla vakt vid huset var i sin ordning.
011:007 Men de båda andra avdelningarna av eder, nämligen alla som hava
att avgå från vakthållningen på sabbaten, de skola hålla vakt i
HERRENS hus hos konungen.
011:008 I skolen ställa eder runt omkring; konungen, var och en med sina
vapen i handen; och om någon vill tränga sig inom leden, skall
han dödas. Och I skolen följa konungen, vare sig han går ut
eller in.
011:009 Underhövitsmännen gjorde allt vad prästen Jojada hade bjudit
dem; var och en av dem tog sina män, både de som skulle inträda
i vakthållningen på sabbaten och de som skulle avgå därifrån på
sabbaten, och de kommo så till prästen Jojada.
011:010 Och prästen gav åt underhövitsmännen det spjut och de sköldar
som hade tillhört konung David, och som funnos i HERRENS hus.
011:011 Och drabanterna ställde upp sig, var och en med sina vapen i
handen, från husets södra sida till husets norra sida, mot
altaret och mot huset, runt omkring konungen.
011:012 Därefter förde han ut konungasonen och satte på honom kronan och
gav honom vittnesbördet; och de gjorde honom till konung och
smorde honom. Och de klappade i händerna och ropade: »Leve
konungen!»
011:013 När Atalja nu hörde drabanternas och folkets rop, gick hon in i
HERRENS hus till folket.
011:014 Där fick hon då se konungen stå vid pelaren, såsom övligt var,
och hövitsmännen och trumpetblåsarna bredvid konungen, och fick
höra huru hela folkmängden jublade och stötte i trumpeterna. Då
rev Atalja sönder sina kläder och utropade: »Sammansvärjning!
Sammansvärjning!»
011:015 Men prästen Jojada gav underhövitsmännen som anförde skaran
denna befallning: »Fören henne ut mellan leden, och om någon
följer henne, så må han dödas med svärd.» Prästen ville nämligen
förhindra att hon dödades i HERRENS hus.
011:016 Alltså grepo de henne, och när hon hade kommit till den plats
där hästarna plägade föras in i konungshuset, dödades hon där.
011:017 Och Jojada slöt det förbundet mellan HERREN, konungen och
folket, att de skulle vara ett HERRENS folk; han slöt ock ett
förbund mellan konungen och folket.
011:018 Och hela folkmängden begav sig till Baals tempel och rev ned det
och förstörde i grund dess altaren och dess bilder; och Mattan,
Baals präst, dräpte de framför altarna. Därefter ställde
prästen ut vakter vid HERRENS hus.
011:019 Och han tog med sig underhövitsmännen jämte karéerna och
drabanterna och hela folkmängden, och de förde konungen ned från
HERRENS hus och gingo in i konungshuset genom Drabantporten; och
han satte sig på konungatronen.
011:020 Och hela folkmängden gladde sig, och staden förblev lugn. Men
Atalja hade de dödat med svärd i konungshuset.
012:021 Joas var sju år gammal, när han blev konung.
012:001 I Jehus sjunde regeringsår blev Joas konung, och han regerade
fyrtio år i Jerusalem. Hans moder hette Sibja, från Beer-Seba.
012:002 Och Joas gjorde vad rätt var HERRENS ögon, så länge han levde,
prästen Jojada hade varit hans lärare.
012:003 Dock blevo offerhöjderna icke avskaffade, utan folket fortfor
att frambära offer och tända offereld på höjderna.
012:004 Och Joas sade till prästerna: »Alla penningar vilka såsom heliga
gåvor inflyta till HERRENS hus, gångbara penningar, sådana som
utgöra lösen för personer, efter det värde som för var och en
bestämmes, och alla penningar som någon av sitt hjärta manas att
bära till HERRENS hus,
012:005 dem skola prästerna taga emot, var och en av sina bekanta, och
de skola därmed sätta i stånd vad som är förfallet på HERRENS
hus, överallt där något förfallet finnes.»
012:006 Men i konung Joas' tjugutredje regeringsår hade prästerna ännu
icke satt i stånd vad som var förfallet på huset.
012:007 Då kallade konung Joas till sig prästen Jojada och de övriga
prästerna och sade till dem: »Varför sätten I icke i stånd vad
som är förfallet på huset? Nu fån I icke längre taga emot
penningar av edra bekanta, utan I skolen lämna dem ifrån eder
till det som är förfallet på huset.»
012:008 Och prästerna samtyckte till att icke taga emot penningar av
folket, och ej heller befatta sig med att sätta i stånd vad som
var förfallet på huset.
012:009 Då tog prästen Jojada en kista och borrade ett hål på locket och
ställde den bredvid altaret, på högra sidan, när man går in i
HERRENS hus. Och prästerna som höllo vakt vid tröskeln lade dit
alla penningar som inflöto till HERRENS hus.
012:010 Men så snart de då märkte att mycket penningar fanns i kistan,
gick konungens sekreterare ditupp jämte översteprästen, och de
knöto in och räknade sedan de penningar som funnos i HERRENS
hus.
012:011 Därefter överlämnades de uppvägda penningarna åt de män som
förrättade arbete såsom tillsyningsmän vid HERRENS hus, och
dessa betalade ut dem åt de timmermän och byggningsmän som
arbetade på HERRENS hus,
012:012 och åt murarna och stenhuggarna, så ock till inköp av trävirke
och huggen sten för att sätta i stånd vad som var förfallet på
HERRENS hus, korteligen, till alla utgifter för att sätta huset i
stånd.
012:013 Men man gjorde inga silverfat för HERRENS hus, ej heller
knivar, skålar, trumpeter eller andra föremål av guld eller av
silver, för de penningar som inflöto till HERRENS hus,
012:014 utan man gav dem åt arbetarna, och dessa satte därför HERRENS
hus i stånd.
012:015 Och man höll icke någon räkenskap med de män åt vilka
penningarna överlämnades, för att de skulle giva dem åt
arbetarna, utan de fingo handla på heder och tro.
012:016 Men skuldoffers- och syndofferspenningarna gingo icke till
HERRENS hus utan tillföllo prästerna.
012:017 På den tiden drog Hasael, konungen i Aram, upp och belägrade Gat
och intog det, därefter ställde Hasael sitt tåg upp mot
Jerusalem.
012:018 Då tog Joas, Juda konung, allt vad hans fäder Josafat, Joram och
Ahasja, Juda konungar, hade helgat åt HERREN, och vad han själv
hade helgat åt HERREN, och allt guld som fanns i skattkamrarna i
HERRENS hus och i konungshuset, och sände det till Hasael,
konungen i Aram, och då lämnade denne Jerusalem i fred.