011:015 En gång drogo tre av de trettio förnämsta männen ned över
klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning
filistéer var lägrad i Refaimsdalen.
011:016 Men David var då på borgen, under det att en filisteisk utpost
fanns i Bet-Lehem.
011:017 Och David greps av lystnad och sade: »Ack att någon ville giva
mig vatten att dricka från brunnen vid Bet-Lehems stadsport!»
011:018 Då bröto de tre sig igenom filistéernas läger och hämtade vatten
ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo det och buro det
till David. Men David ville icke dricka det, utan göt ut det
såsom ett drickoffer åt HERREN.
011:019 Han sade nämligen: »Gud låte det vara fjärran ifrån mig att jag
skulle göra detta! Skulle jag dricka dessa mäns blod, som hava
vågat sina liv? Ty med fara för sina liv hava de burit det
hit.» Och han ville icke dricka det. Sådana ting hade de tre
hjältarna gjort.
011:020 Absai, Joabs broder, var den förnämste av tre andra; han svängde
en gång sitt spjut över tre hundra som hade blivit slagna. Och
han hade ett stort namn bland de tre.
011:021 Han var dubbelt mer ansedd än någon annan i detta tretal, och
han var deras hövitsman, men upp till de tre första kom han dock
icke.
011:022 Vidare Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper,
segerrik man från Kabseel; han slog ned de två Arielerna i Moab,
och det var han som en snövädersdag steg ned och slog ihjäl
lejonet i brunnen.
011:023 Han slog ock ned den egyptiske mannen som var så reslig: fem
alnar lång. Fastän egyptiern i handen hade ett spjut som liknade
en vävbom, gick han ned mot honom, väpnad allenast med sin
stav. Och han ryckte spjutet ur egyptiern hand och dräpte honom
med hans eget spjut.
011:024 Sådana ting hade Benaja, Jojadas son, gjort. Och han hade ett
stort namn bland de tre hjältarna.
011:025 Ja, han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de
tre första kom han icke. Och David satte honom till anförare för
sin livvakt.
011:026 De tappra hjältarna voro: Asael, Joabs broder, Elhanan, Dodos son, från Bet-Lehem; 011:027 haroriten Sammot; peloniten Heles; 011:028 tekoaiten Ira, Ickes' son; anatotiten Abieser; 011:029 husatiten Sibbekai; ahoaiten Ilai; 011:030 netofatiten Maherai; netofatiten Heled, Baanas son; 011:031 Itai, Ribais son, från Gibea i Benjamins barns stam; pirgatoniten Benaja; 011:032 Hurai från Gaas' dalar; arabatiten Abiel; 011:033 baharumiten Asmavet; saalboniten Eljaba; 011:034 gisoniten Bene-Hasem; harariten Jonatan, Sages son; 011:035 harariten Ahiam, Sakars son; Elifal, Urs son; 011:036 mekeratiten Hefer; peloniten Ahia; 011:037 Hesro från Karmel; Naarai, Esbais son; 011:038 Joel, broder till Natan; Mibhar, Hagris son; 011:039 ammoniten Selek; berotiten Naherai, vapendragare åt Joab, Serujas son; 011:040 jeteriten Ira; jeteriten Gareb; 011:041 hetiten Uria; Sabad, Alais son; 011:042 rubeniten Adina, Sisas son, en huvudman bland rubeniterna, och jämte honom trettio andra; 011:043 Hanan, Maakas son, och mitniten Josafat; 011:044 astarotiten Ussia; Sama och Jeguel, aroeriten Hotams söner; 011:045 Jediael, Simris son, och hans broder Joha, tisiten; 011:046 Eliel-Hammahavim samt Jeribai och Josauja, Elnaams söner, och moabiten Jitma; 011:047 slutligen Eliel, Obed och Jaasiel-Hammesobaja.
012:001 Och dessa voro de som kommo till David i Siklag, medan han ännu höll sig undan för Saul, Kis' son; de hörde till de hjältar som bistodo honom under kriget. 012:002 De voro väpnade med båge och skickliga i att, både med höger och med vänster hand, slunga stenar och avskjuta pilar från bågen. Av Sauls stamfränder, benjaminiterna, kommo: 012:003 Ahieser, den förnämste, och Joas, gibeatiten Hassemaas söner; Jesuel och Pelet, Asmavets söner; Beraka; anatotiten Jehu; 012:004 gibeoniten Jismaja, en av de trettio hjältarna, anförare för de trettio; Jeremia; Jahasiel; Johanan; gederatiten Josabad; 012:005 Eleusai; Jerimot; Bealja; Semarja; harufiten Sefatja; 012:006 koraiterna Elkana, Jissia, Asarel, Joeser och Jasobeam; 012:007 Joela och Sebadja, söner till Jeroham, av strövskaran.
012:008 Och av gaditerna avföllo några och gingo till David i bergfästet i öknen, tappra män, krigsmän skickliga att strida, rustade med sköld och spjut; de hade en uppsyn såsom lejon och voro snabba såsom gaseller på bergen: 012:009 Eser, den förnämste, Obadja, den andre, Eliab, den tredje, 012:010 Masmanna, den fjärde, Jeremia, den femte, 012:011 Attai, den sjätte, Eliel, den sjunde, 012:012 Johanan, den åttonde, Elsabad, den nionde, 012:013 Jeremia, den tionde, Makbannai, den elfte. 012:014 Dessa hörde till Gads barn och till de förnämsta i hären; den ringaste av dem var ensam så god som hundra, men den ypperste så god som tusen. 012:015 Dessa voro de som i första månaden gingo över Jordan, när den var full över alla sina bräddar, och som förjagade alla dem som bodde i dalarna, åt öster och åt väster.
012:016 Av Benjamins och Juda barn kommo några män till David ända till
bergfästet.
012:017 Då gick David ut emot dem och tog till orda och sade till dem:
»Om I kommen till mig i fredlig avsikt och viljen bistå mig, så
är mitt hjärta redo till förening med eder; men om I kommen för
att förråda mig åt mina ovänner, fastän ingen orätt är i mina
händer, då må våra fäders Gud se därtill och straffa det.»
012:018 Men Amasai, den förnämste bland de trettio, hade blivit beklädd
med andekraft, och han sade:
»Dina äro vi, David,
och med dig stå vi, du Isais son.
Frid vare med dig, frid,
och frid vare med dem som bistå dig
ty din Gud har bistått dig!»
Och David tog emot dem och gav dem plats bland de förnämsta i
sin skara.
012:019 Från Manasse gingo några över till David, när han med
filistéerna drog ut i strid mot Saul, dock fingo de icke bistå
dessa; ty när filistéernas hövdingar hade rådplägat, skickade de
bort honom, i det de sade: »Det gäller huvudet för oss, om han
går över till sin herre Saul.
012:020 När han då drog till Siklag, gingo dessa från Manasse över till
honom: Adna, Josabad, Jediael, Mikael, Josabad, Elihu och
Silletai, huvudmän för de ätter som tillhörde Manasse.
012:021 Dessa bistodo David mot strövskaran, ty de voro allasammans
tappra stridsmän och blevo hövitsmän i hären.
012:022 Dag efter dag kommo nämligen allt flera till David för att bistå
honom, så att hans läger blev övermåttan stort.
012:023 Detta är de tal som angiva summorna av det väpnade krigsfolk som
kom till David i Hebron, för att efter HERRENS befallning flytta
Sauls konungamakt över på honom:
012:024 Juda barn, som buro sköld och spjut, sex tusen åtta hundra,
väpnade till strid;
012:025 av Simeons barn tappra krigsmän, sju tusen ett hundra;
012:026 av Levi barn fyra tusen sex hundra;
012:027 därtill Jojada, fursten inom Arons släkt, och med honom tre
tusen sju hundra;
012:028 så ock Sadok, en tapper yngling, med sin familj, tjugutvå
hövitsmän;
012:029 av Benjamins barn, Sauls stamfränder, tre tusen (ty ännu vid den
tiden höllo de flesta av dem troget med Sauls hus);
012:030 av Efraims barn tjugu tusen åtta hundra, tappra stridsmän,
namnkunniga män i sina familjer;
012:031 av ena hälften av Manasse stam aderton tusen namngivna män, som
kommo för att göra David till konung;
012:032 av Isaskars barn kommo män som väl förstodo tidstecknen och
insågo vad Israel borde göra, två hundra huvudmän, därtill alla
deras stamfränder under deras befäl;
012:033 av Sebulon stridbara män, rustade till krig med alla slags
vapen, femtio tusen, som samlades endräktigt;
012:034 av Naftali ett tusen hövitsmän, och med dem trettiosju tusen,
väpnade med sköld och spjut;
012:035 av daniterna krigsrustade män, tjuguåtta tusen sex hundra;
012:036 av Aser stridbara män, rustade till krig, fyrtio tusen;
012:037 och från andra sidan Jordan, av rubeniterna, gaditerna och andra
hälften av Manasse stam, ett hundra tjugu tusen, väpnade med
alla slags vapen som brukas vid krigföring.
012:038 Alla dessa krigsmän, ordnade till strid, kommo i sina hjärtans
hängivenhet till Hebron för att göra David till konung över hela
Israel. Också hela det övriga Israel var enigt i att göra David
till konung.
012:039 Och de voro där hos David i tre dagar och åto och drucko, ty
deras bröder hade försett dem med livsmedel.
012:040 De som bodde närmast dem, ända upp till Isaskar, Sebulon och
Naftali, tillförde dem ock på åsnor, kameler, mulåsnor och oxar
livsmedel i myckenhet till föda: mjöl, fikonkakor och
russinkakor, vin och olja, fäkreatur och småboskap; ty glädje
rådde i Israel.