013:001 Och David rådförde sig med över- och underhövitsmännen, med alla
furstarna.
013:002 Sedan sade David till Israels hela församling: »Om I så finnen
för gott, och om detta är från HERREN, vår Gud, så låt oss sända
bud åt alla håll till våra övriga bröder i alla Israels
landsändar, och därjämte till prästerna och leviterna i de
städer kring vilka de hava sina utmarker, att de må församla sig
till oss;
013:003 och låt oss flytta vår Guds ark till oss, ty i Sauls tid frågade
vi icke efter den.»
013:004 Och hela församlingen svarade att man skulle göra så, ty
förslaget behagade hela folket.
013:005 Så församlade då David hela Israel, från Sihor i Egypten ända
dit där vägen går till Hamat, för att hämta Guds ark från
Kirjat-Jearim.
013:006 Och David drog med hela Israel upp till Baala, det är
Kirjat-Jearim, som hör till Juda, för att därifrån föra upp
Guds, HERRENS, ark, hans som tronar på keruberna, och efter
vilken den hade fått sitt namn.
013:007 Och de satte Guds ark på en ny vagn och förde den bort ifrån
Abinadabs hus; och Ussa och Ajo körde vagnen.
013:008 Och David och hela Israel fröjdade sig inför Gud av all makt,
med sånger och med harpor, psaltare, pukor, cymbaler och
trumpeter.
013:009 Men när de kommo till Kidonslogen, räckte Ussa ut sin hand för
att fatta I arken, ty oxarna snavade.
013:010 Då upptändes HERRENS vrede mot Ussa, och därför att han hade
räckt ut sin hand mot arken, slog han honom, så att han föll ned
död där inför Gud.
013:011 Men det gick David hårt till sinnes att HERREN så hade
brutit ned Ussa; och han kallade det stället
Peres-Ussa, såsom det heter ännu i dag.
013:012 Och David betogs av sådan fruktan för Gud på den dagen, att han
sade: »Huru skulle jag töras låta föra Guds ark till mig?»
013:013 Därför lät David icke flytta in arken till sig i Davids stad,
utan lät sätta in den i gatiten Obed-Edoms hus.
013:014 Sedan blev Guds ark kvar vid Obed-Edoms hus, där den stod i sitt
eget hus, i tre månader; men HERREN välsignade Obed-Edoms hus
och allt vad som hörde honom till.
014:001 Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ, därjämte ock murare och timmermän, för att de skulle bygga honom ett hus. 014:002 Och David märkte att HERREN hade befäst honom såsom konung över Israel; ty han hade låtit hans rike bliva övermåttan upphöjt, för sitt folk Israels skull. 014:003 Och David tog sig ännu flera hustrur i Jerusalem, och David födde ännu flera söner och döttrar. 014:004 Dessa äro namnen på de söner som han fick i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo, 014:005 Jibhar, Elisua, Elpelet, 014:006 Noga, Nefeg, Jafia, 014:007 Elisama, Beeljada och Elifelet.
014:008 Men när filistéerna hörde att David hade blivit smord till
konung över hela Israel, drogo de allasammans upp för att fånga
David. När David hörde detta, drog han ut mot dem.
014:009 Då nu filistéerna hade fallit in i Refaimsdalen och där företogo
plundringståg,
014:010 frågade David Gud: »Skall jag draga upp mot filistéerna? Vill du
då giva dem i min hand?» HERREN svarade honom: »Drag upp; jag
vill giva dem i din hand.»
014:011 Och de drogo upp till Baal-Perasim, och där slog David dem. Då
sade David: »Gud har brutit ned mina fiender
genom min hand, likasom en vattenflod bryter ned.» Därav fick
det stället namnet Baal-Perasim.
014:012 De lämnade där efter sig sina gudar; och David befallde att
dessa skulle brännas upp i eld.
014:013 Men filistéerna företogo ännu en gång plundringståg i dalen.
014:014 När David då åter frågade Gud, svarade Gud honom: »Du skall icke
draga upp efter dem; du må kringgå dem på en omväg, så att du
kommer över dem från det håll där bakaträden stå.
014:015 Så snart du sedan hör ljudet av steg i bakaträdens toppar, drag
då ut till strid, ty då har Gud dragit ut framför dig till att
slå filistéernas här.»
014:016 David gjorde såsom Gud hade bjudit honom; och de slogo
filistéernas här och förföljde dem från Gibeon ända till Geser.
014:017 Och ryktet om David gick ut i alla länder, och HERREN lät
fruktan för honom komma över alla folk.
015:001 Och han uppförde åt sig hus i Davids stad; sedan beredde han en plats åt Guds ark och slog upp ett tält åt den. 015:002 Därvid befallde David: »Inga andra än leviterna må bära Guds ark; ty dem har HERREN utvalt till att bära Guds ark och till att göra tjänst inför honom för evärdlig tid.» 015:003 Och David församlade hela Israel till Jerusalem för att hämta HERRENS ark upp till den plats som han hade berett åt den. 015:004 Och David samlade tillhopa Arons barn och leviterna; 015:005 av Kehats barn: Uriel, deras överste, och hans bröder, ett hundra tjugu; 015:006 av Meraris barn: Asaja, deras överste, och hans bröder, två hundra tjugu; 015:007 av Gersoms barn: Joel, deras överste, och hans bröder, ett hundra trettio; 015:008 av Elisafans barn: Semaja, deras överste, och hans bröder, två hundra; 015:009 av Hebrons barn: Eliel, deras överste, och hans bröder, åttio; 015:010 av Ussiels barn: Amminadab, deras överste, och hans bröder, ett hundra tolv.
015:011 Och David kallade till sig prästerna Sadok och Ebjatar jämte
leviterna Uriel, Asaja, Joel, Semaja, Eliel och Amminadab.
015:012 Och han sade till dem: »I ären huvudmän för leviternas familjer.
Helgen eder tillika med edra bröder, och hämten så HERRENS,
Israels Guds, ark upp till den plats som jag har berett åt
den.
015:013 Ty därför att I förra gången icke voren tillstädes var det som
HERREN, vår Gud, bröt ned en av oss, till straff för att vi icke
sökte honom så, som tillbörligt var.»
015:014 Då helgade prästerna och leviterna sig till att hämta upp
HERRENS, Israels Guds, ark.
015:015 Och såsom Mose hade bjudit i enlighet med HERRENS ord, buro nu
Levi barn Guds ark med stänger, som vilade på deras axlar.
015:016 Och David sade till de översta bland leviterna att de skulle
förordna sina bröder sångarna till tjänstgöring med
musikinstrumenter, psaltare, harpor och cymbaler, som de skulle
låta ljuda, under det att de höjde glädjesången.
015:017 Leviterna förordnade då Heman, Joels son, och av hans bröder
Asaf, Berekjas son, och av dessas bröder, Meraris barn, Etan,
Kusajas son,
015:018 och jämte dem deras bröder av andra ordningen Sakarja, Ben,
Jaasiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Benaja, Maaseja,
Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom och Jegiel,
dörrvaktarna.
015:019 Och sångarna, Heman, Asaf och Etan, skulle slå kopparcymbaler.
015:020 Sakarja, Asiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Maaseja och
Benaja skulle spela på psaltare, till Alamót.
015:021 Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom, Jegiel och Asasja
skulle leda sången med harpor, till Seminit.
015:022 Kenanja, leviternas anförare, när de buro, skulle undervisa i
att bära, ty han var kunnig i sådant.
015:023 Berekja och Elkana skulle vara dörrvaktare vid arken.
015:024 Sebanja, Josafat, Netanel, Amasai, Sakarja, Benaja och Elieser,
prästerna, skulle blåsa i trumpeter framför Guds ark. Slutligen
skulle Obed-Edom och Jehia vara dörrvaktare vid arken.
015:025 Så gingo då David och de äldste i Israel och överhövitsmännen
åstad för att hämta HERRENS förbundsark upp ur Obed-Edoms hus,
under jubel.
015:026 Och då Gud skyddade leviterna som buro HERRENS förbundsark,
offrade man sju tjurar och sju vädurar.
015:027 Därvid var David klädd i en kåpa av fint linne; så voro ock alla
leviterna som buro arken, så ock sångarna och Kenanja, som
anförde sångarna, när de buro. Och därjämte bar David en
linne-efod.
015:028 Och hela Israel hämtade upp HERRENS förbundsark under jubel och
basuners ljud; och man blåste i trumpeter och slog cymbaler och
lät psaltare och harpor ljuda.
015:029 När då HERRENS förbundsark kom till Davids stad, blickade Mikal,
Sauls dotter, ut genom fönstret, och då hon såg konung David
dansa och göra sig glad, fick hon förakt för honom i sitt
hjärta.
016:001 Sedan de hade fört Guds ark ditin, ställde de den i tältet som
David hade slagit upp åt den, och framburo därefter brännoffer
och tackoffer inför Guds ansikte.
016:002 När David hade offrat brännoffret och tackoffret, välsignade han
folket i HERRENS namn.
016:003 Och åt var och en av alla israeliterna, både man och kvinna, gav
han en kaka bröd, ett stycke kött och en druvkaka.
016:004 Och han förordnade vissa leviter till att göra tjänst inför
HERRENS ark, för att de skulle prisa, tacka och lova HERREN,
Israels Gud:
016:005 Asaf såsom anförare, näst efter honom Sakarja, och vidare
Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom
och Jegiel med psaltare och harpor; och Asaf skulle slå
cymbaler.
016:006 Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle beständigt stå med sina
trumpeter framför Guds förbundsark.
016:007 På den dagen var det som David först fastställde den ordningen
att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka HERREN på detta
sätt:
016:008 »Tacken HERREN,
åkallen hans namn,
gören hans gärningar kunniga bland folken.
016:009 Sjungen till hans ära,
lovsägen honom,
talen om alla hans under.
016:010 Berömmen eder av hans heliga namn;
glädje sig av hjärtat
de som söka HERREN.