Bibeln, Gamla och Nya Testamentet

by Unknown

013:015 Vid samma tid såg jag i Juda huru man trampade vinpressarna på
sabbaten och förde hem säd, som man lastade på åsnor, så ock vin,
druvor och fikon och annat lastgods av olika slag, och huru man
förde sådant till Jerusalem på sabbatsdagen; och jag varnade dem,
när de sålde dessa livsförnödenheter.
013:016 Och tyrierna, som vistades där, förde in fisk och alla slags varor
och sålde dem på sabbaten till judarna, och detta i Jerusalem.
013:017 Då förebrådde jag Juda ädlingar detta och sade till dem: »Huru
kunnen I handla så illa och därmed ohelga sabbatsdagen?
013:018 Var det icke därför att edra fäder gjorde sådant som vår Gud lät
all denna olycka komma över oss och över denna stad? Och nu dragen
I ännu större vrede över Israel genom att så ohelga sabbaten.»
013:019 Och så snart det begynte bliva mörkt i Jerusalems portar före
sabbaten, tillsade jag att man skulle stänga dörrarna; jag tillsade
ock att man icke skulle öppna dem förrän efter sabbaten. Och jag
ställde några av mina tjänare på vakt vid portarna, för att intet
lastgods skulle kunna föras in på sabbatsdagen.
013:020 Då stannade köpmän och försäljare av alla slags varor utanför
Jerusalem över natten, och det både en och två gånger.
013:021 Men jag varnade dem och sade till dem: »Varför stannen I över
natten framför muren? Om I ännu en gång gören så, skall jag låta
min hand drabba eder.»
013:022 Och jag tillsade leviterna att de skulle rena sig och komma och
hålla vakt vid portarna, för att sabbatsdagen måtte hållas helig.

Tänk ock därför på mig, min Gud, och hav misskund med mig efter din
stora nåd!

013:023 På den tiden såg jag också judiska män som hade tagit till sig
asdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor.
013:024 Och deras barn talade till hälften asdoditiska—ty judiska kunde
de icke tala riktigt—eller ock något av de andra folkens
tungomål.
013:025 Då förebrådde jag dem detta och uttalade förbannelser över dem, ja,
några av dem slog jag och ryckte jag i skägget. Och jag besvor dem
vid Gud och sade: »I skolen icke giva edra döttrar åt deras söner,
ej heller skolen I av deras döttrar taga hustrur åt edra söner
eller åt eder själva.
013:026 Var det icke med sådant som Salomo, Israels konung, försyndade sig?
Det fanns bland de många folken ingen konung som var hans like, ty
han var älskad av sin Gud, och Gud satte honom till konung över
hela Israel. Likväl kommo de främmande kvinnorna också honom att
synda.
013:027 Och nu skulle vi om eder få höra att I haven gjort allt detta
stora onda och varit otrogna mot vår Gud, i det att I haven tagit
till eder främmande kvinnor!»
013:028 Och en son till Jojada, översteprästen Eljasibs son, var måg till
horoniten Sanballat; honom drev jag bort ifrån mig.

013:029 Tänk på dem, min Gud, därför att de hava befläckat prästadömet och
prästadömets och leviternas förbund!

013:030 Så renade jag folket ifrån allt främmande väsen; och jag
fastställde vad prästerna och leviterna skulle iakttaga, var och en
i sin syssla,
013:031 och huru vedoffret på bestämda tider skulle avlämnas, och huru med
förstlingsgåvorna skulle förfaras.

Tänk härpå, min Gud, och räkna mig det till godo!

Ester

001:001 I Ahasveros' tid—den Ahasveros' som regerade från Indien ända till Etiopien, över ett hundra tjugusju hövdingdömen— 001:002 under den tiden, medan konung Ahasveros satt på konungatronen i Susans borg, tilldrog sig följande. 001:003 I sitt tredje regeringsår gjorde han ett gästabud för alla sina furstar och tjänare, varvid Persiens och Mediens härförare och hans förnämsta män och furstarna i hövdingdömena voro samlade inför honom. 001:004 Och han lät dem under många dagar se sin konungsliga härlighet och rikedom och sin storhets glans och prakt—under ett hundra åttio dagar. 001:005 Och när dessa dagar hade gått till ända, gjorde konungen ett sju dagars gästabud för allt det folk som fanns i Susans borg, både stora och små, i den inhägnade trädgård som hörde till konungapalatset. 001:006 Där hängde tapeter av linne, bomull och mörkblått tyg, uppsatta med vita och purpurröda snören i ringar av silver och på pelare av vit marmor. Soffor av guld och silver stodo på ett golv som var inlagt med grön och vit marmor och med pärlglänsande och svart sten. 001:007 Och dryckerna sattes fram i gyllene kärl, det ena icke likt det andra, och konungsligt vin fanns i myckenhet, såsom det hövdes hos en konung. 001:008 Och när man drack, gällde den lagen att intet tvång skulle råda; ty konungen hade befallt alla sina hovmästare att de skulle rätta sig efter vars och ens önskan. 001:009 Samtidigt gjorde ock Vasti, drottningen, ett gästabud för kvinnorna i konung Ahasveros' kungliga palats. 001:010 När då på sjunde dagen konungens hjärta var glatt av vinet, befallde han Mehuman, Bisseta, Harebona, Bigeta, Abageta, Setar och Karkas, de sju hovmän som gjorde tjänst hos konung Ahasveros, 001:011 att de skulle föra drottning Vasti, prydd med kunglig krona, inför konungen, för att han skulle låta folken och furstarna se hennes skönhet, ty hon var fager att skåda. 001:012 Men drottning Vasti ville icke komma, fastän konungen befallde henne det genom hovmännen. Då blev konungen mycket förtörnad. och hans vrede upptändes. 001:013 Och konungen frågade de vise som voro kunniga i tidstecknens tydning (ty konungens ärenden plägade så läggas fram för alla i lag och rätt kunniga; 001:014 och han hade vid sin sida Karsena, Setar, Admata, Tarsis, Meres, Marsena och Memukan, de sju furstar i Persien och Medien, som voro konungens närmaste män och innehade främsta platsen i riket); han frågade: 001:015 »Vad skall man efter lag göra med drottning Vasti, då hon nu icke har gjort vad konung Ahasveros befallde genom hovmännen?» 001:016 Memukan svarade inför konungen och furstarna: »Icke mot konungen allena har drottning Vasti gjort illa, utan mot alla furstar och alla folk i alla konung Ahasveros' hövdingdömen. 001:017 Ty vad drottningen har gjort skall komma ut bland alla kvinnor, och skall leda till att de förakta sina män, då de ju kunna säga: 'Konung Ahasveros befallde att man skulle föra drottning Vasti inför honom, men hon kom icke.' 001:018 Ja, redan i dag skola furstinnorna i Persien och Medien, när de få höra vad drottningen har gjort, åberopa detta inför alla konungens furstar, och därav skall komma förakt och förtret mer än nog. 001:019 Om det så täckes konungen, må han därför låta en kunglig befallning utgå—och må denna upptecknas i Persiens och Mediens lagar, så att den bliver orygglig—att Vasti icke mer skall få komma inför konung Ahasveros' ansikte; och hennes konungsliga värdighet give konungen åt en annan, som är bättre än hon. 001:020 När så den förordning som konungen utfärdar bliver kunnig i hela hans rike, så stort det är, då skola alla kvinnor giva sina män tillbörlig ära, både stora och små.» 001:021 Detta tal behagade konungen och furstarna, och konungen gjorde såsom Memukan hade sagt. 001:022 Skrivelser blevo sända till alla konungens hövdingdömen, till vart hövdingdöme med dess skrift och till vart folk på dess tungomål, att envar man skulle vara herre i sitt hus och tala sitt folks tungomål.

002:001 Efter en tids förlopp, sedan konung Ahasveros' vrede hade lagt sig, tänkte han åter på Vasti och vad hon hade gjort, och vad som var beslutet om henne. 002:002 Då sade konungens män som betjänade honom: »Må man för konungens räkning söka upp unga och fagra jungfrur, 002:003 och må konungen i sitt rikes alla hövdingdömen förordna vissa män som samla tillhopa alla dessa unga och fagra jungfrur till fruhuset i Susans borg och överlämna dem åt konungens hovman Hege, kvinnovaktaren, och man give dem vad nödigt är till deras beredelse. 002:004 Och den kvinna som konungen finner behag i blive drottning i Vastis ställe.» Detta tal behagade konungen, och han gjorde så. 002:005 I Susans borg fanns då en judisk man som hette Mordokai, son till Jair, son till Simei, son till Kis, en benjaminit; 002:006 denne hade blivit bortförd från Jerusalem med de fångar som fördes bort tillsammans med Jekonja, Juda konung, när denne fördes bort av Nebukadnessar, konungen i Babel. 002:007 Han var fosterfader åt Hadassa, som ock kallades Ester, hans farbroders dotter; ty hon hade varken fader eller moder. Hon var en flicka med skön gestalt, fager att skåda; och efter hennes faders och moders död hade Mordokai upptagit henne såsom sin egen dotter. 002:008 Då nu konungens befallning och påbud blev kunnigt, och många unga kvinnor samlades tillhopa till Susans borg och överlämnades åt Hegai, blev ock Ester hämtad till konungshuset och överlämnad åt kvinnovaktaren Hegai. 002:009 Och flickan behagade honom och fann nåd inför honom; därför skyndade han att giva henne vad nödigt var till hennes beredelse, så ock den kost hon skulle hava, ävensom att giva henne från konungshuset de sju tärnor som utsågos åt henne. Och han lät henne med sina tärnor flytta in i den bästa delen av fruhuset. 002:010 Men om sitt folk och sin släkt hade Ester icke yppat något, ty Mordokai hade förbjudit henne att yppa något därom. 002:011 Och Mordokai gick var dag fram och åter utanför gården till fruhuset, för att få veta huru det stod till med Ester, och vad som vederfors henne. 002:012 Nu var det så, att när ordningen kom till den ena eller andra av de unga kvinnorna att gå in till konung Ahasveros, sedan med henne hade förfarits i tolv månader såsom det var påbjudet om kvinnorna (så lång tid åtgick nämligen till att bereda dem: sex månader med myrraolja och sex månader med välluktande kryddor och annat som var nödigt till kvinnornas beredelse), 002:013 när alltså en kvinna gick in till konungen, då fick hon taga med sig ifrån fruhuset till konungshuset allt vad hon begärde. 002:014 Och sedan hon om aftonen hade gått ditin, skulle hon om morgonen, när hon gick tillbaka, gå in i det andra fruhuset och överlämnas åt konungens hovman Saasgas, som hade vakten över bihustrurna. Hon fick sedan icke mer komma in till konungen, om icke konungen hade funnit sådant behag i henne, att hon uttryckligen blev kallad till honom. 002:015 Då nu ordningen att gå in till konungen kom till Ester, dotter till Abihail, farbroder till Mordokai, som hade upptagit henne till sin dotter, begärde hon intet annat än det som konungens hovman Hegai, kvinnovaktaren, rådde henne till. Och Ester fann nåd för allas ögon, som sågo henne. 002:016 Ester blev hämtad till konung Ahasveros i hans kungliga palats i tionde månaden, det är månaden Tebet, i hans sjunde regeringsår. 002:017 Och Ester blev konungen kärare än alla de andra kvinnorna, och hon fann nåd och ynnest inför honom mer än alla de andra jungfrurna, så att han satte en kunglig krona på hennes huvud och gjorde henne till drottning i Vastis ställe. 002:018 Och konungen gjorde ett stort gästabud för alla sina furstar och tjänare, ett gästabud till Esters ära; och han beviljade skattelindring åt sina hövdingdömen och delade ut skänker, såsom det hövdes en konung. 002:019 När sedermera jungfrur för andra gången samlades tillhopa och Mordokai satt i konungens port 002:020 (men Ester hade, såsom Mordokai bjöd henne, icke yppat något om sin släkt och sitt folk, ty Ester gjorde efter Mordokais befallning, likasom när hon var under hans vård), 002:021 vid den tiden, under det att Mordokai satt i konungens port, blevo Bigetan och Teres, två av de hovmän hos konungen, som höllo vakt vid tröskeln, förbittrade på konung Ahasveros och sökte tillfälle att bära hand på honom. 002:022 Härom fick Mordokai kunskap, och han berättade det för drottning Ester; därefter omtalade Ester det för konungen på Mordokais vägnar. 002:023 Saken blev nu undersökt och så befunnen; och de blevo båda upphängda på trä. Och detta upptecknades i krönikan, för konungen.

003:001 En tid härefter upphöjde konung Ahasveros agagiten Haman,
Hammedatas son, till hög värdighet och gav honom främsta platsen
bland alla de furstar som voro hos honom.
003:002 Och alla konungens tjänare som voro i konungens port böjde knä
och föllo ned för Haman, ty så hade konungen bjudit om honom.
Men Mordokai böjde icke knä och föll icke ned för honom.
003:003 Då sade konungens tjänare som voro i konungens port till
Mordokai: »Varför överträder du konungens bud?»
003:004 Och när de dag efter dag hade sagt så till honom, utan att han
lyssnade till dem, berättade de det för Haman, för att se om
Mordokais förklaring skulle få gälla: ty han hade berättat för
dem att han var en jude.
003:005 När nu Haman såg att Mordokai icke böjde knä eller föll ned för
honom, uppfylldes han med vrede.
003:006 Men det syntes honom för ringa att bära hand allenast på
Mordokai, sedan man berättat för honom av vilket folk Mordokai
var, utan Haman sökte tillfälle att utrota alla judar som funnos
i Ahasveros' hela rike, därför att de voro Mordokais landsmän.
003:007 I första månaden, det är månaden Nisan, i Ahasveros' tolfte
regeringsår, kastades pur, det är
lott, inför Haman om var särskild dag och var
särskild månad intill tolfte månaden, det är månaden Adar.
003:008 Och Haman sade till konung Ahasveros: »Här finnes ett folk som
bor kringspritt och förstrött bland de andra folken i ditt rikes
alla hövdingdömen. Deras lagar äro olika alla andra folks, och
de göra icke efter konungens lagar; därför är det icke konungen
värdigt att låta dem vara.
003:009 Om det så täckes konungen, må fördenskull en skrivelse utfärdas,
att man skall förgöra dem. Tio tusen talenter silver skall jag
då kunna väga upp åt tjänstemännen till att läggas in i
konungens skattkamrar.»
003:010 Då tog konungen ringen av sin hand och gav den åt agagiten
Haman, Hammedatas son, judarnas ovän.
003:011 Därefter sade konungen till Haman: »Silvret vare dig skänkt, och
med folket må du göra såsom du finner för gott.»
003:012 Så blevo då konungens sekreterare tillkallade på trettonde dagen
i första månaden, och en skrivelse, alldeles sådan som Haman
ville, utfärdades till konungens satraper och till ståthållarna
över de särskilda hövdingdömena och till furstarna över de
särskilda folken, till vart hövdingdöme med dess skrift och till
vart folk på dess tungomål. I konung Ahasveros' namn utfärdades
skrivelsen, och den beseglades med konungens ring.
003:013 Sedan kringsändes med ilbud brev till alla konungens
hövdingdömen, att man skulle utrota, dräpa och förgöra judarna,
både unga och gamla, både barn och kvinnor, alla på en och samma
dag, nämligen på trettonde dagen i tolfte månaden, det är
månaden Adar, varvid ock deras ägodelar såsom byte skulle givas
till plundring.
003:014 I skrivelsen stod att i vart särskilt hövdingdöme ett påbud,
öppet för alla folk, skulle utfärdas, som innehöll att de skulle
vara redo den dagen.
003:015 Och på grund av konungens befallning drogo ilbuden med hast
åstad, så snart påbudet hade blivit utfärdat i Susans borg. Men
konungen och Haman satte sig ned till att dricka, under det att
bestörtning rådde i staden Susan.