034:019 Gud har ju ej anseende till någon hövdings person,
han aktar den rike ej för mer än den fattige,
ty alla äro de hans händers verk.
034:020 I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten:
folkhopar gripas av bävan och förgås,
de väldige ryckas bort, utan människohand.
034:021 Ty hans ögon vakta på var mans vägar,
och alla deras steg, dem ser han.
034:022 Intet mörker finnes och ingen skugga så djup,
att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.
034:023 Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa,
innan hon måste stå till doms inför honom.
034:024 Han krossar de väldige utan rannsakning
och låter så andra träda fram i deras ställe.
034:025 Ja, han märker väl vad de göra,
han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.
034:026 Såsom ogudaktiga tuktar han dem
öppet, inför människors åsyn,
034:027 eftersom de veko av ifrån honom
och ej aktade på alla hans vägar.
034:028 De bragte så den armes rop inför honom,
och rop av betryckta fick han höra.
034:029 Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet?
Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte,
för ett folk eller för en enskild man,
034:030 när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor
och hindra dem att bliva snaror för folket?
034:031 Kan man väl säga till Gud: »Jag måste lida,
jag som ändå intet har förbrutit.
034:032 Visa mig du vad som går över mitt förstånd;
om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer.»
034:033 Skall då han, för ditt klanders skull,
giva vedergällning såsom du vill?
Du själv, och icke jag, må döma därom;
ja, tala du ut vad du menar.
034:034 Men kloka män skola säga så till mig,
visa män, när de få höra mig:
034:035 »Job talar utan någon insikt,
hans ord äro utan förstånd.»
034:036 Så må nu Job utstå prövningar allt framgent,
då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.
034:037 Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska,
oss till hån slår han ihop sina händer
och talar stora ord mot Gud.
035:001 Och Elihu tog till orda och sade: