035:002 Menar du att sådant är riktigt?
Kan du påstå att du har rätt mot Gud,
035:003 du som frågar vad rättfärdighet gagnar dig,
vad den båtar dig mer än synd?
035:004 Svar härpå vill jag giva dig,
jag ock dina vänner med dig.
035:005 Skåda upp mot himmelen och se,
betrakta skyarna, som gå där högt över dig.
035:006 Om du syndar, vad gör du väl honom därmed?
Och om dina överträdelser äro många, vad skadar du honom därmed?
035:007 Eller om du är rättfärdig, vad giver du honom,
och vad undfår han av din hand?
035:008 Nej, för din like kunde din ogudaktighet något betyda
och för en människoson din rättfärdighet.
035:009 Väl klagar man, när våldsgärningarna äro många,
man ropar om hjälp mot de övermäktigas arm;
035:010 men ingen frågar: »Var är min Gud, min skapare,
han som låter lovsånger ljuda mitt i natten,
035:011 han som giver oss insikt framför markens djur
och vishet framför himmelens fåglar?»
035:012 Därför är det man får ropa utan svar
om skydd mot de ondas övermod.
035:013 Se, på fåfängliga böner hör icke Gud,
den Allsmäktige aktar icke på slikt;
035:014 allra minst, när du påstår att du icke får skåda honom,
att du måste vänta på honom, fastän saken är uppenbar.
035:015 Och nu menar du att hans vrede ej håller någon räfst,
och att han föga bekymrar sig om människors övermod?
035:016 Ja, till fåfängligt tal spärrar Job upp sin mun,
utan insikt talar han stora ord.
036:001 Vidare sade Elihu:
036:002 Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked,
ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.
036:003 Min insikt vill jag hämta vida ifrån,
och åt min skapare vill jag skaffa rätt.
036:004 Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn;
en man med fullgod insikt har du framför dig.
036:005 Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen,
han som är så väldig i sitt förstånds kraft.
036:006 Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv,
men åt de arma skaffar han rätt.
036:007 Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga;
de få trona i konungars krets,
för alltid låter han dem sitta där i höghet.
036:008 Och om de läggas bundna i kedjor
och fångas i eländets snaror,
036:009 så vill han därmed visa dem vad de hava gjort,
och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;
036:010 han vill då öppna deras öra för tuktan
och mana dem att vända om ifrån fördärvet.
036:011 Om de då höra på honom och underkasta sig,
så få de framleva sina dagar i lycka
och sina år i ljuvlig ro.
036:012 Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen
och omkomma, när de minst tänka det.
036:013 Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede
och icke anropa honom, när han lägger dem i band,
036:014 deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden,
och deras liv skall dela tempelbolares lott.