017:006 Så åkallar jag nu dig,
ty du, Gud, skall svara mig;
böj ditt öra till mig,
hör mitt tal.
017:007 Bevisa din underbara nåd,
du som frälsar undan motståndarna
dem som taga sin tillflykt till din högra hand.
017:008 Bevara mig såsom en ögonsten,
beskärma mig under dina vingars skugga
017:009 för de ogudaktiga,
som vilja fördärva mig,
för mina dödsfiender,
som omringa mig.
017:010 Sitt hjärta förstocka de;
med sin mun tala de stora ord.
017:011 Nu äro de omkring mig, var vi gå,
deras ögon speja efter
huru de skola böja mig till jorden.
017:012 Ja, denne är lik ett lejon
som längtar efter rov,
lik ett ungt lejon
som ligger i försåt.
017:013 Stå upp, HERRE;
träd emot honom, slå honom ned,
rädda med ditt svärd
min själ från den ogudaktige,
017:014 ja, med din hand, från människorna, HERRE,
från denna världens människor,
som hava sin del i detta livet,
och vilkas buk du fyller med dina håvor,
som hava söner i mängd
och lämna sitt överflöd åt sina barn.
017:015 Men jag skall skåda
ditt ansikte i rättfärdighet;
när jag uppvaknar,
vill jag mätta mig av din åsyn.
018:001 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till
HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla
hans fienders hand och ur Sauls våld.
018:002 Han sade:
Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
018:003 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare,
min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt,
min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
018:004 HERREN, den högtlovade, åkallar jag,
och från mina fiender bliver jag frälst.
018:005 Dödens band omvärvde mig,
och fördärvets strömmar förskräckte mig.
018:006 Dödsrikets band omslöto mig,
dödens snaror föllo över mig.
018:007 Men jag åkallade HERREN i min nöd
och ropade till min Gud.
Han hörde från sin himmelska boning min röst,
och mitt rop inför honom kom till hans öron.
018:008 Då skalv jorden och bävade,
och bergens grundvalar darrade;
de skakades, ty hans vrede var upptänd.
018:009 Rök steg upp från hans näsa
och förtärande eld från hans mun;
eldsglöd ljungade från honom.
018:010 Och han sänkte himmelen och for ned,
och töcken var under hans fötter.