018:011 Han for på keruben och flög,
han svävade på vindens vingar.
018:012 Han gjorde mörker till sitt täckelse,
till en hydda som omslöt honom;
mörka vatten, tjocka moln.
018:013 Av glansen framför honom veko molnen undan;
hagel föll, och eldsglöd for ned.
018:014 Och HERREN dundrade i himmelen,
den Högste lät höra sin röst;
hagel föll, och eldsglöd for ned.
018:015 Han sköt sina pilar och förskingrade dem,
ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
018:016 Vattnens bäddar kommo i dagen,
och jordens grundvalar blottades,
för din näpst, o HERRE,
för din vredes stormvind.
018:017 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig,
han drog mig upp ur de stora vattnen.
018:018 Han räddade mig från min starke fiende
och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
018:019 De överföllo mig på min olyckas dag,
men HERREN blev mitt stöd.
018:020 Han förde mig ut på rymlig plats;
han räddade mig, ty han hade behag till mig.
018:021 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet;
efter mina händers renhet vedergäller han mig.
018:022 Ty jag höll mig på HERRENS vägar
och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
018:023 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen,
och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
018:024 Så var jag ostrafflig inför honom
och tog mig till vara för missgärning.
018:025 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet,
efter mina händers renhet inför hans ögon.
018:026 Mot den fromme bevisar du dig from,
mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
018:027 Mot den rene bevisar du dig ren,
men mot den vrånge bevisar du dig avog.
018:028 Ty du frälsar ett betryckt folk,
men stolta ögon ödmjukar du.
018:029 Ja, du låter min lampa brinna klart;
HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
018:030 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror,
och med min Gud stormar jag murar.
018:031 Guds väg är ostrafflig;
HERRENS tal är luttrat.
En sköld är han för alla
som taga sin tillflykt till honom.
018:032 Ty vem är Gud förutom HERREN,
och vem är en klippa utom vår Gud?
018:033 Gud, du som omgjordade mig med kraft
och lät min väg vara lyckosam,
018:034 du som gjorde mina fötter såsom hindens
och ställde mig på mina höjder,
018:035 du som lärde mina händer att strida
och mina armar att spänna kopparbågen!
018:036 Du gav mig din frälsnings sköld,
och din högra hand stödde mig,
och ditt saktmod gjorde mig stor;
018:037 du skaffade rum för mina steg, där jag gick,
och mina fötter vacklade icke.
018:038 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem;
jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
018:039 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig;
de föllo under mina fötter.
018:040 Du omgjordade mig med kraft till striden,
du böjde mina motståndare under mig.
018:041 Mina fiender drev du på flykten för mig,
och dem som hatade mig förgjorde jag.
018:042 De ropade, men det fanns ingen som frälste;
till HERREN, men han svarade dem icke.
018:043 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden,
jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
018:044 Du räddade mig ur folkets strider,
du satte mig till ett huvud över hedningar;
folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
018:045 Vid blotta ryktet hörsammade de mig;
främlingar visade mig underdånighet.
018:046 Ja, främlingarnas mod vissnade bort;
med bävan övergåvo de sina borgar.