030:001 En psalm, en sång av David, vid templets invigning.
030:002 Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet,
du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig.
030:003 HERRE, min Gud,
jag ropade till dig, och du helade mig.
030:004 HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket,
du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven.
030:005 Lovsjungen HERREN, I hans fromme,
och prisen hans heliga namn.
030:006 Ty ett ögonblick varar hans vrede,
men hela livet hans nåd;
om aftonen gästar gråt,
men om morgonen kommer jubel.
030:007 Jag sade, när det gick mig väl:
»Jag skall aldrig vackla.»
030:008 HERRE, i din nåd
hade du gjort mitt berg starkt;
men du fördolde ditt ansikte,
då förskräcktes jag.
030:009 Till dig, HERRE, ropade jag,
och till Herren bad jag:
030:010 »Vad vinning har du av mitt blod,
eller därav att jag far ned i graven?
Kan stoftet tacka dig,
kan det förkunna din trofasthet?
030:011 Hör, o HERRE, och var mig nådig;
HERRE, var min hjälpare.»
030:012 Då förvandlade du min klagan
i fröjdesprång;
du klädde av mig sorgens dräkt
och omgjordade mig med glädje.
030:013 Därför skall min ära lovsjunga dig,
utan att tystna;
HERRE, min Gud,
jag vill tacka dig evinnerligen.
031:001 För sångmästaren; en psalm av David.
031:002 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt;
låt mig aldrig komma på skam,
befria mig genom din rättfärdighet.
031:003 Böj ditt öra till mig,
rädda mig snarligen;
var mig en fast klippa,
en bort till min frälsning.
031:004 Ty du är mitt bergfäste och min bort,
och du skall, för ditt namns skull,
leda och föra mig.
031:005 Du skall draga mig ur det nät
som de lade ut för mig;
ty du är mitt värn.
031:006 I din hand befaller jag min ande;
du förlossar mig, HERRE,
du trofaste Gud.
031:007 Jag hatar dem som hålla sig
till fåfängliga avgudar,
men jag förtröstar på HERREN.