032:003 Så länge jag teg, försmäktade mina ben
vid min ständiga klagan.
032:004 Ty dag och natt var din hand
tung över mig;
min livssaft förtorkades
såsom av sommarhetta. Sela.
032:005 Då uppenbarade jag min synd för dig
och överskylde icke min missgärning.
Jag sade: »Jag vill bekänna
för HERREN mina överträdelser»;
då förlät du mig
min synds missgärning. Sela.
032:006 Därför skola alla fromma bedja till dig
på den tid då du är att finna;
sannerligen, om ock stora vattenfloder komma,
skola de icke nå till dem.
032:007 Du är mitt beskärm,
för nöd bevarar du mig;
med räddningens jubel
omgiver du mig. Sela.
032:008 Jag vill lära dig och undervisa dig
om den väg du skall vandra;
jag vill giva dig råd
och låta mitt öga vaka över dig.
032:009 Varen icke såsom hästar och mulåsnor
utan förstånd,
på vilka man lägger töm och betsel
för att tämja dem,
eljest får man dem ej fram.
032:010 Den ogudaktige har många plågor;
men den som förtröstar på HERREN,
honom omgiver han med nåd.
032:011 Varen glada i HERREN
och fröjden eder, I rättfärdige,
och jublen, alla I rättsinnige.
033:001 Jublen i HERREN, I rättfärdige;
lovsång höves de redliga.
033:002 Tacken HERREN på harpa,
lovsjungen honom till tiosträngad psaltare.
033:003 Sjungen honom en ny sång,
spelen skönt med jubelklang.
033:004 Ty HERRENS ord är rätt,
och allt vad han gör är gjort i trofasthet.
033:005 Han älskar rättfärdighet och rätt;
jorden är full av HERRENS nåd.
033:006 Himmelen är gjord genom HERRENS ord
och all dess här genom hans muns anda.
033:007 Han samlar havets vatten såsom i en hög;
han lägger djupen i deras förvaringsrum.
033:008 Hela jorden frukte HERREN;
för honom bäve alla som bo på jordens krets.
033:009 Ty han sade, och det vart;
han bjöd, och det stod där.
033:010 HERREN gjorde hedningarnas
råd om intet,
han lät folkens tankar
komma på skam.
033:011 Men HERRENS råd
består evinnerligen,
hans hjärtas tankar
från släkte till släkte.
033:012 Saligt är det folk
vars Gud HERREN är,
det folk som han har utvalt
till arvedel åt sig.