035:007 Ty utan sak hava de försåtligen tillrett
sin nätgrop för mig,
utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.
035:008 Fördärv komme över den mannen oförtänkt,
det nät han har utlagt må fånga honom;
ja, till sitt fördärv falle han själv däri.
035:009 Men min själ skall fröjda sig i HERREN
och vara glad över hans frälsning.
035:010 Alla ben i min kropp skola säga:
»HERRE, vem är dig lik,
du som räddar den betryckte
från den som är honom för stark,
den betryckte och fattige
ifrån den som plundrar honom?»
035:011 Orättfärdiga vittnen träda fram;
de utfråga mig om det jag icke vet.
035:012 De löna mig med ont för gott;
övergiven är min själ.
035:013 Jag åter bar sorgdräkt,
när de voro sjuka,
jag späkte min själ med fasta,
jag bad med nedsänkt huvud;
035:014 såsom gällde det min vän, min broder,
så skickade jag mig;
lik den som sörjer sin moder gick jag
sorgklädd och lutande.
035:015 Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman;
ja, eländiga människor, som jag icke känner,
rota sig samman mot mig,
de smäda mig utan uppehåll.
035:016 Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd,
bita ihop tänderna mot mig.
035:017 Herre, huru länge skall du se härpå?
Ryck min själ undan det fördärv de bereda,
och mitt liv undan lejonen.
035:018 Då skall jag tacka dig i den stora församlingen,
och bland mycket folk skall jag lova dig.
035:019 Låt icke dem få glädja sig över mig,
som utan skäl äro mina fiender;
låt icke dem som utan sak hata mig
få blinka med ögonen.
035:020 Ty det är icke frid som de tala;
nej, svekets ord tänka de ut
mot de stilla i landet.
035:021 De spärra upp munnen mot mig;
de säga: »Rätt så, rätt så,
nu se vi det med egna ögon!»
035:022 Du, HERRE, ser det; tig icke.
Herre, var icke långt ifrån mig.
035:023 Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt,
för att utföra min sak, du min Gud och Herre.
035:024 Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet,
HERRE, min Gud,
och låt dem icke få glädja sig över mig.
035:025 Låt dem icke säga i sina hjärtan:
»Rätt så, det gick såsom vi ville!»
Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»
035:026 Må alla komma på skam och blygas,
som glädja sig över min ofärd.
Med skam och blygd må de varda klädda,
som förhäva sig över mig.
035:027 Men må de jubla och glädja sig,
som unna mig min rätt,
och må de alltid kunna säga:
»Lovad vare HERREN,
han som unnar sin tjänare gott!»
035:028 Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet
och hela dagen ditt lov.
036:001 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David.