036:002 I mitt hjärta betänker jag
vad synden säger till den ogudaktige,
till den för vilkens ögon
Guds fruktan ej finnes.
036:003 Den intalar ju honom vad som är behagligt i hans ögon:
att man icke skall finna hans missgärning och hata den.
036:004 Hans muns ord äro fördärv och svek;
han vill icke göra vad förståndigt och gott är.
036:005 Fördärv tänker han ut på sitt läger,
han träder på den väg som icke är god;
han skyr icke för något ont.
036:006 HERRE, upp i himmelen räcker din nåd,
och din trofasthet allt upp till skyarna.
036:007 Din rättfärdighet är såsom väldiga berg,
dina rätter såsom det stora havsdjupet;
både människor och djur hjälper du, HERRE.
036:008 Huru dyrbar är icke din nåd, o Gud!
Människors barn hava sin tillflykt
under dina vingars skugga.
036:009 De varda mättade av ditt hus' rika håvor,
och av din ljuvlighets ström giver du dem att dricka.
036:010 Ty hos dig är livets källa,
i ditt ljus se vi ljus.
036:011 Låt din nåd förbliva över dem som känna dig
och din rättfärdighet över de rättsinniga.
036:012 Låt icke de högmodigas fot komma över mig
eller de ogudaktigas hand driva mig bort.
036:013 Ja, där ligga ogärningsmännen fallna;
de äro nedstötta och kunna icke mer resa sig.
037:001 Av David.
Harmas icke över de onda,
avundas icke dem som göra orätt.
037:002 Ty såsom gräs varda de snart avhuggna,
och såsom gröna örter vissna de.
037:003 Förtrösta på HERREN, och gör vad gott är,
förbliv i landet och beflita dig om redbarhet,
037:004 och hav din lust i HERREN:
då skall han giva dig vad ditt hjärta begär.
037:005 Befall din väg åt HERREN
och förtrösta på honom; han skall göra det.
037:006 Han skall låta din rättfärdighet gå fram såsom ljuset
och din rätt såsom middagens sken.
037:007 Var stilla för HERREN och förbida honom,
harmas icke över den vilkens väg är lyckosam,
över den man som umgås med ränker.