040:014 Värdes, o HERRE, rädda mig;
HERRE, skynda till min hjälp.
040:015 Må alla de komma på skam och varda utskämda,
som stå efter mitt liv för att förgöra det;
må de vika tillbaka och blygas,
som önska min ofärd.
040:016 Må de häpna i sin skam,
som säga till mig: »Rätt så, rätt så!»
040:017 Men alla de som söka dig må fröjdas
och vara glada i dig;
de som åstunda din frälsning säge alltid:
»Lovad vare HERREN!»
040:018 Är jag ock betryckt och fattig,
Herren sörjer dock för mig.
Min hjälp och min befriare är du;
min Gud, dröj icke.
041:001 För sångmästaren; en psalm av David.
041:002 Säll är den som låter sig vårda om den arme;
honom skall HERREN hjälpa
på olyckans dag.
041:003 HERREN skall bevara honom och behålla honom vid liv,
han skall prisas säll i landet.
Icke skall du överlämna honom
åt hans fienders vilja!
041:004 HERREN skall på sjukbädden
stå honom bi;
vid hans krankhet förvandlar du
alldeles hans läger.
041:005 Så säger jag då: HERRE;
var du mig nådig;
hela du min själ,
ty jag har syndat mot dig.
041:006 Mina fiender tala
vad ont är mot mig:
»När skall han dö
och hans namn förgås?»
041:007 Kommer någon och besöker mig,
så talar han falskhet;
hans hjärta samlar åt honom
vad ondskefullt är;
sedan går han ut och talar därom.
041:008 De som hata mig tassla alla
med varandra mot mig;
de tänka ut mot mig
det som är mig till skada.
041:009 »Ohjälplig ofärd
har drabbat honom,
han som ligger där
skall icke mer stå upp.»
041:010 Ja, också min vän,
som jag litade på,
han som åt mitt bröd,
lyfter nu mot mig sin häl.
041:011 Men du, HERRE,
var mig nådig och upprätta mig,
så vill jag vedergälla dem.
041:012 Att du har behag till mig,
det vet jag därav
att min fiende icke
får jubla över mig.
041:013 Ty mig uppehåller du,
för min ostrafflighets skull,
och låter mig stå
inför ditt ansikte evinnerligen.
——
041:014 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet!
Amen, Amen.
Andra boken
042:001 För sångmästaren; en sång av Koras söner.
042:002 Såsom hjorten trängtar
till vattenbäckar,
så trängtar min själ
efter dig, o Gud.
042:003 Min själ törstar efter Gud,
efter den levande Guden.
När skall jag få träda fram
inför Guds ansikte?
042:004 Mina tårar äro min spis
både dag och natt,
ty ständigt säger man till mig:
»Var är nu din Gud?»
042:005 Men jag vill utgjuta inom mig min själ
och hava i minne
huru jag gick med hopen
upp till Guds hus,
under fröjderop och tacksägelse,
i högtidsskaran.