074:009 Våra tecken se vi icke;
ingen profet finnes mer,
och hos oss är ingen
som vet för huru länge.
074:010 Huru länge, och Gud,
skall ovännen få smäda
och fienden oavlåtligen
få förakta ditt namn?
074:011 Varför håller du tillbaka din hand,
din högra hand?
Drag den fram ur din barm
och förgör dem.
074:012 Gud, du är ju
min konung av ålder,
du är den som skaffar
frälsning på jorden.
074:013 Det var du som delade
havet genom din makt;
du krossade drakarnas
huvuden mot vattnet.
074:014 Det var du som bräckte
Leviatans huvuden
och gav honom till mat
åt öknens skaror.
074:015 Det var du som lät källa
och bäck bryta fram;
du lät ock starka
strömmar uttorka.
074:016 Din är dagen,
din är ock natten,
du har berett
ljuset och solen.
074:017 Det är du som har fastställt
alla jordens gränser;
sommar och vinter
äro skapade av dig.
074:018 Så tänk nu på huru fienden
smädar HERREN,
och huru ett dåraktigt folk
föraktar ditt namn.
074:019 Lämna ej ut åt vilddjuren
din turturduvas själ;
förgät icke för alltid
dina betrycktas liv.
074:020 Tänk på förbundet;
ty i landets smygvrår
finnes fullt upp av våldsnästen.
074:021 Låt icke den förtryckte
vika tillbaka med blygd,
låt den betryckte och den fattige
lova ditt namn.
074:022 Stå upp, o Gud;
utför din sak.
Betänk huru du varder smädad
hela dagen av dåren.
074:023 Glöm icke bort
dina ovänners rop,
dina motståndares larm,
som alltjämt höjes.
075:001 För sångmästaren; »Fördärva icke»; en psalm, en sång av Asaf.
075:002 Vi tacka dig,
o Gud, vi tacka dig.
Ditt namn är oss nära;
man förtäljer dina under.
075:003 »Om jag än bidar min tid,
så dömer jag dock rätt.
075:004 Om än jorden är i upplösning med alla som bo därpå,
så håller dock jag dess pelare stadiga.» Sela.
075:005 Jag säger till de övermodiga: »Varen icke övermodiga»,
och till de ogudaktiga: »Upphöjen ej hornet.»
075:006 Ja, upphöjen icke så högt edert horn,
talen ej så hårdnackat vad fräckt är.
075:007 Ty icke från öster eller väster,
ej heller från bergsöknen kommer hjälpen;
075:008 nej, Gud är den som dömer;
den ene ödmjukar han, den andre upphöjer han.