077:008 Skall då Herren förkasta evinnerligen
och ingen nåd mer bevisa?
077:009 Är det då ute med hans godhet för beständigt,
har hans ord blivit till intet för alla tider?
077:010 Har Gud förgätit att vara nådig
eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? Sela.
077:011 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid,
den Högstes högra hand är ej såsom förr.
077:012 Jag vill prisa HERRENS gärningar,
ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
077:013 jag vill begrunda alla dina gärningar
och eftersinna dina verk.
077:014 Gud, i helighet går din väg;
vem är en gud så stor som Gud?
077:015 Du är Gud, en Gud som gör under;
du har uppenbarat din makt bland folken.
077:016 Med väldig arm förlossade du ditt folk,
Jakobs och Josefs barn. Sela.
077:017 Vattnen sågo dig, och Gud,
vattnen sågo dig och våndades,
själva djupen darrade.
077:018 Molnen göto ut strömmar av vatten,
skyarna läto höra sin röst,
och dina pilar foro omkring.
077:019 Ditt dunder ljöd i stormvirveln,
ljungeldar lyste upp jordens krets,
jorden darrade och bävade.
077:020 Genom havet gick din väg,
din stig genom stora vatten,
och dina fotspår fann man icke.
077:021 Så förde du ditt folk såsom en hjord
genom Moses och Arons hand.
078:001 En sång av Asaf.
Lyssna, mitt folk, till min undervisning;
böjen edra öron till min muns ord.
078:002 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal,
uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
078:003 Vad vi hava hört och känna,
och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
078:004 det vilja vi icke dölja för deras barn;
för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov
och hans makt och de under han har gjort.
078:005 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob
och stiftade en lag i Israel;
han påbjöd den för våra fäder,
och de skulle kungöra den för sina barn.
078:006 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte,
för barn som en gång skulle födas,
och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
078:007 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud
och icke förgäta Guds verk,
utan taga hans bud i akt.
078:008 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder,
ett gensträvigt och upproriskt släkte,
ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt,
och vars ande icke var trofast mot Gud.
078:009 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar,
vände om på stridens dag.
078:010 De höllo icke Guds förbund,
och efter hans lag ville de ej vandra.
078:011 De glömde hans gärningar
och de under han hade låtit dem se.
078:012 Ja, inför deras fäder hade han gjort under,
i Egyptens land, på Soans mark.
078:013 Han klöv havet och lät dem gå därigenom
och lät vattnet stå såsom en hög.
078:014 Han ledde dem om dagen med molnskyn,
och hela natten med eldens sken.
078:015 Han klöv sönder klippor i öknen
och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
078:016 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan
och vatten flyta ned såsom strömmar.