080:009 Ett vinträd flyttade du från Egypten,
du förjagade hedningarna och planterade det.
080:010 Du röjde rum för det,
och det slog rötter
och uppfyllde landet.
080:011 Bergen blevo betäckta av dess skugga
och Guds cedrar av dess rankor;
080:012 det utbredde sina revor ända till havet
och sina telningar intill floden.
080:013 Varför har du då brutit ned dess hägnad,
så att alla vägfarande riva till sig därav?
080:014 Vildsvinet från skogen frossar därpå,
och djuren på marken äta därav.
080:015 Gud Sebaot, vänd åter,
skåda ned från himmelen och se härtill,
och låt dig vårda om detta vinträd.
080:016 Skydda trädet som din högra hand har planterat,
och den son som du har fostrat åt dig.
080:017 Det är förbränt av eld och kringhugget;
för ditt ansiktes näpst förgås de.
080:018 Håll din hand över din högra hands man,
över den människoson som du har fostrat åt dig.
080:019 Då skola vi icke vika ifrån dig;
behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn.
080:020 HERRE Gud Sebaot, upprätta oss; låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
081:001 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
081:002 Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet,
höjen jubel till Jakobs Gud.
081:003 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda,
ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
081:004 Stöten i basun vid nymånaden,
vid fullmånen, på vår högtidsdag.
081:005 Ty detta är en stadga för Israel,
en Jakobs Guds rätt.
081:006 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef,
när han drog ut mot Egyptens land.
Jag hör ett tal som är mig nytt:
081:007 »Jag lyfte bördan från hans skuldra,
hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
081:008 I nöden ropade du, och jag räddade dig;
jag svarade dig, höljd i tordön,
jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.
081:009 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig;
Israel, o att du ville höra mig!
081:010 Hos dig skall icke finnas någon annan gud,
och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
081:011 Jag är HERREN, din Gud,
som har fört dig upp ur Egyptens land;
låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
081:012 Men mitt folk ville ej höra min röst,
och Israel var mig icke till viljes.
081:013 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet,
det fingo vandra efter sina egna rådslag.