Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.
090:002 Förrän bergen blevo till
och du frambragte jorden och världen,
ja, från evighet till evighet
är du, o Gud.
090:003 Du låter människorna vända åter till stoft,
du säger: »Vänden åter, I människors barn.»
090:004 Ty tusen år äro i dina ögon
såsom den dag som förgick i går;
ja, de äro såsom en nattväkt.
090:005 Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn.
Om morgonen likna de gräset som frodas;
090:006 det blomstrar upp och frodas om morgonen,
men om aftonen torkar det bort och förvissnar.
090:007 Ty vi förgås genom din vrede,
och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.
090:008 Du ställer våra missgärningar inför dig,
våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.
090:009 Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse,
vi lykta våra år såsom en suck.
090:010 Vårt liv varar sjuttio år
eller åttio år, om det bliver långt;
och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet,
ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.
090:011 Vem besinnar din vredes makt
och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?
090:012 Lär oss betänka huru få våra dagar äro,
för att vi må undfå visa hjärtan.
090:013 HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du?
Förbarma dig över dina tjänare.
090:014 Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr,
så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.
090:015 Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss,
så många år som vi hava lidit olycka.
090:016 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare
och din härlighet över deras barn.
090:017 Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet
komme över oss.
Må du främja för oss
våra händers verk;
ja, våra händers verk främje du.
091:001 Den som sitter under den Högstes beskärm
och vilar under den Allsmäktiges skugga,
091:002 han säger: »I HERREN har jag min tillflykt och min borg,
min Gud, på vilken jag förtröstar.»