091:003 Ja, han skall rädda dig ifrån fågelfängarens snara
och ifrån pesten, som fördärvar.
091:004 Med sina fjädrar skall han betäcka dig,
och under hans vingar skall du finna tillflykt;
hans trofasthet är sköld och skärm.
091:005 Du skall icke behöva frukta nattens fasor,
icke pilen, som flyger om dagen,
091:006 icke pesten, som går fram i mörkret,
eller farsoten, som ödelägger vid middagens ljus.
091:007 Om ock tusen falla vid din sida,
ja, tio tusen vid din högra sida,
så skall det dock icke drabba dig.
091:008 Dina ögon skola blott skåda därpå med lust,
och du skall se de ogudaktigas lön.
091:009 Ty du har sagt: »Du, HERRE, är mitt skygd»,
och du har gjort den Högste till din tillflykt.
091:010 Ingen olycka skall vederfaras dig,
och ingen plåga skall nalkas din hydda.
091:011 Ty han skall giva sina änglar befallning om dig,
att de skola bevara dig på alla dina vägar.
091:012 De skola bära dig på händerna,
så att du icke stöter din fot mot någon sten.
091:013 Över lejon och huggormar skall du gå fram,
du skall trampa ned unga lejon och drakar.
091:014 »Han håller sig intill mig, därför skall jag befria honom;
jag skall beskydda honom, därför att han känner mitt namn.
091:015 Han åkallar mig, och jag skall svara honom;
jag är med honom i nöden,
jag skall rädda honom och låta honom komma till ära.
091:016 Jag skall mätta honom med långt liv
och låta honom se min frälsning.»
092:001 En psalm, en sång för sabbatsdagen.
092:002 Det är gott att tacka HERREN
och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,
092:003 att om morgonen förkunna din nåd,
och när natten har kommit din trofasthet,
092:004 med tiosträngat instrument och psaltare,
med spel på harpa.
092:005 Ty du gläder mig, HERRE, med dina gärningar;
jag vill jubla över dina händers verk.
092:006 Huru stora äro icke dina verk, o HERRE!
Ja, övermåttan djupa äro dina tankar.
092:007 En oförnuftig man besinnar det ej,
och en dåre förstår icke sådant.
092:008 Om ock de ogudaktiga grönska såsom gräs
och ogärningsmännen blomstra allasammans,
så sker det till fördärv för evig tid.
092:009 Men du, HERRE, är hög evinnerligen.
092:010 Ty se, dina fiender, HERRE,
se, dina fiender förgås,
alla ogärningsmännen bliva förströdda.
092:011 Men mitt horn gör du högt såsom vildoxens;
jag varder övergjuten med frisk olja.
092:012 Och med lust får mitt öga skåda på mina förföljare
och mina öron höra om de onda
som resa sig upp mot mig.
092:013 Den rättfärdige grönskar såsom ett palmträd,
såsom en ceder på Libanon växer han till.