103:015 En människas dagar äro såsom gräset,
hon blomstrar såsom ett blomster på marken.
103:016 När vinden går däröver, då är det icke mer,
och dess plats vet icke mer därav.
103:017 Men HERRENS nåd varar från evighet till evighet
över dem som frukta honom,
och hans rättfärdighet intill barnbarn,
103:018 när man håller hans förbund
och tänker på hans befallningar och gör efter dem.
103:019 HERREN har ställt sin tron i himmelen,
och hans konungavälde omfattar allt.
103:020 Loven HERREN, I hans änglar,
I starke hjältar, som uträtten hans befallning,
så snart I hören ljudet av hans befallning.
103:021 Loven HERREN, I alla hans härskaror,
I hans tjänare, som uträtten hans vilja.
103:022 Loven HERREN, I alla hans verk,
varhelst hans herradöme är.
Min själ, lova HERREN.
104:001 Lova HERREN, min själ.
HERRE, min Gud, du är hög och stor,
i majestät och härlighet är du klädd.
104:002 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel,
du spänner ut himmelen såsom ett tält;
104:003 du timrar på vattnen dina salar,
molnen gör du till din vagn,
och du far fram på vindens vingar.
104:004 Du gör vindar till dina sändebud,
eldslågor till dina tjänare.
104:005 Du grundade jorden på hennes fästen,
så att hon icke vacklar till evig tid.
104:006 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad;
uppöver bergen stodo vattnen.
104:007 Men för din näpst flydde de;
för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
104:008 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig,
på den plats som du hade bestämt för dem.
104:009 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida,
så att de icke åter skulle betäcka jorden.
104:010 Du lät källor flyta fram i dalarna,
mellan bergen togo de sin väg.
104:011 De vattna alla markens djur,
vildåsnorna släcka i dem sin törst.
104:012 Vid dem bo himmelens fåglar,
från trädens grenar höja de sin röst.
104:013 Du vattnar bergen från dina salar,
jorden mättas av den frukt du skapar.
104:014 Du låter gräs skjuta upp för djuren
och örter till människans tjänst.
Så framalstrar du bröd ur jorden
104:015 och vin, som gläder människans hjärta;
så gör du hennes ansikte glänsande av olja,
och brödet styrker människans hjärta.
104:016 HERRENS träd varda ock mättade,
Libanons cedrar, som han har planterat;
104:017 fåglarna bygga där sina nästen,
hägern gör sitt bo i cypresserna.
104:018 Stenbockarna hava fått de höga bergen,
klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
104:019 Du gjorde månen till att bestämma tiderna;
solen vet stunden då den skall gå ned.
104:020 Du sänder mörker, och det bliver natt;
då komma alla skogens djur i rörelse,
104:021 de unga lejonen ryta efter rov
och begära sin föda av Gud.
104:022 Solen går upp; då draga de sig tillbaka
och lägga sig ned i sina kulor.
104:023 Människan går då ut till sin gärning
och till sitt arbete intill aftonen.
104:024 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE!
Med vishet har du gjort dem alla.
Jorden är full av vad du har skapat.
104:025 Se ock havet, det stora ock vida:
ett tallöst vimmel rör sig däri,
djur både stora och små.
104:026 Där gå skeppen sin väg fram,
Leviatan, som du har skapat att leka däri.
104:027 Alla vänta de efter dig,
att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
104:028 Du giver dem, då samla de in;
du upplåter din hand,
då varda de mättade med goda håvor.
104:029 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de;
du tager bort deras ande, då förgås de
och vända åter till sitt stoft igen.
104:030 Du sänder ut din ande, då varda de skapade,
och du förnyar jordens anlete.
104:031 HERRENS ära förblive evinnerligen;
må HERREN glädja sig över sina verk,
104:032 han som skådar på jorden, och hon bävar,
han som rör vid bergen, och de ryka.
104:033 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever;
jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
104:034 Mitt tal behage honom väl;
må jag själv få glädja mig i HERREN.
104:035 Men må syndare försvinna ifrån jorden
och inga ogudaktiga mer vara till.
Lova HERREN, min själ