Halleluja!
105:001 Tacken HERREN,
åkallen hans namn,
gören hans gärningar kunniga bland folken.
105:002 Sjungen till hans ära,
lovsägen honom,
talen om alla hans under.
105:003 Berömmen eder av hans heliga namn;
glädje sig av hjärtat
de som söka HERREN.
105:004 Frågen efter HERREN och hans makt,
söken hans ansikte beständigt.
105:005 Tänken på de underbara verk som han har gjort,
på hans under och hans muns domar,
105:006 I Abrahams, hans tjänares, säd,
I Jakobs barn, hans utvalda.
105:007 Han är HERREN, vår Gud;
över hela jorden gå hans domar.
105:008 Han tänker evinnerligen på sitt förbund,
intill tusen släkten på vad han har stadgat,
105:009 på det förbund han slöt med Abraham
och på sin ed till Isak.
105:010 Han fastställde det för Jakob till en stadga,
för Israel till ett evigt förbund;
105:011 han sade: ȁt dig vill jag giva Kanaans land,
det skall bliva eder arvedels lott.»
105:012 Då voro de ännu en liten hop,
de voro ringa och främlingar därinne.
105:013 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk,
ifrån ett rike bort till ett annat.
105:014 Han tillstadde ingen att göra dem skada,
han straffade konungar för deras skull:
105:015 »Kommen icke vid mina smorda,
och gören ej mina profeter något ont.»
105:016 Och när han bjöd hungersnöd komma över landet
och fördärvade allt deras livsuppehälle,
105:017 då sände han åstad en man framför dem:
Josef blev såld till träl.
105:018 Man slog hans fötter i bojor,
i järn fick han ligga fjättrad,
105:019 till den tid då hans ord uppfylldes,
då HERRENS tal bevisade hans oskuld.
105:020 Då sände konungen och lät släppa honom lös,
folkens behärskare gav honom fri.
105:021 Han satte honom till herre över sitt hus,
till att råda över all hans egendom;
105:022 han skulle binda hans furstar efter sin vilja
och lära hans äldste vishet.
105:023 Och Israel kom till Egypten,
Jakob blev en gäst i Hams land.
105:024 Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt
och mäktigare än dess ovänner voro,
105:025 de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk,
till att lägga onda råd mot hans tjänare.
105:026 Han sände Mose, sin tjänare,
och Aron, som han hade utvalt.
105:027 De gjorde hans tecken ibland dem
och under i Hams land.
105:028 Han sände mörker och lät allt bliva mörkt;
och de stodo icke emot hans ord.