118:024 Detta är den dag som HERREN har gjort;
låtom oss på den fröjdas och vara glada.
118:025 Ack HERRE, fräls!
Ack HERRE, låt väl gå!
118:026 Välsignad vare han som kommer,
i HERRENS namn.
Vi välsigna eder
från HERRENS hus.
118:027 HERREN är Gud,
och han gav oss ljus.
Ordnen eder i högtidsled,
med lövrika kvistar i händerna,
fram till altarets horn.
118:028 Du är min Gud, och jag vill tacka dig;
min Gud, jag vill upphöja dig.
118:029 Tacka HERREN, ty han är god,
ty hans nåd varar evinnerligen.
119:001 Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig,
de som vandra efter HERRENS lag.
119:002 Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt,
de som av allt hjärta söka honom,
119:003 de som icke göra vad orätt är,
utan vandra på hans vägar.
119:004 Du har givit befallningar,
för att de skola hållas med all flit.
119:005 O att mina vägar vore rätta,
så att jag hölle dina stadgar!
119:006 Då skulle jag icke komma på skam,
när jag skådade på alla dina bud.
119:007 Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta,
när jag får lära din rättfärdighets rätter.
119:008 Dina stadgar vill jag hålla;
övergiv mig icke så helt och hållet.
119:009 Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad?
När han håller sig efter ditt ord.
119:010 Jag söker dig av allt mitt hjärta;
låt mig icke fara vilse från dina bud.
119:011 Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta,
för att jag icke skall synda mot dig.
119:012 Lovad vare du, HERRE!
Lär mig dina stadgar.
119:013 Med mina läppar förtäljer jag
alla din muns rätter.
119:014 Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg
såsom över alla skatter.
119:015 Jag vill begrunda dina befallningar
och skåda på dina stigar.
119:016 Jag har min lust i dina stadgar,
jag förgäter icke ditt ord.
119:017 Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva,
då vill jag hålla ditt ord.
119:018 Öppna mina ögon, så att jag kan skåda
undren i din lag.
119:019 Jag är en främling på jorden;
fördölj icke dina bud för mig.
119:020 Min själ är sönderkrossad
av ständig trängtan efter dina rätter.
119:021 Du näpser de fräcka, de förbannade,
dem som fara vilse från dina bud.
119:022 Tag bort ifrån mig smälek och förakt,
ty jag tager i akt dina vittnesbörd.
119:023 Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig,
men din tjänare begrundar dina stadgar;
119:024 ja, dina vittnesbörd äro min lust,
de äro mina rådgivare.
119:025 Min själ ligger nedtryckt i stoftet;
behåll mig vid liv efter ditt ord.
119:026 Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig;
lär mig dina stadgar.
119:027 Lär mig att förstå dina befallningars väg,
så vill jag begrunda dina under.
119:028 Min själ gråter av bedrövelse;
upprätta mig efter ditt ord.
119:029 Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig,
och förunna mig din undervisning.
119:030 Jag har utvalt sanningens väg,
dina rätter har jag ställt framför mig.
119:031 Jag håller mig till dina vittnesbörd;
HERRE, låt mig icke komma på skam.
119:032 Jag vill löpa dina buds väg,
ty du tröstar mitt hjärta.
119:033 Visa mig, HERRE, dina stadgars väg,
så vill jag taga den i akt intill änden.
119:034 Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt
och hålla den av allt hjärta.
119:035 Led mig på dina buds stig,
ty till den har jag behag.
119:036 Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd,
och låt det icke vika av till orätt vinning.
119:037 Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet;
behåll mig vid liv på dina vägar.
119:038 Uppfyll på din tjänare ditt tal,
ty det leder till din fruktan.
119:039 Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar;
ty dina rätter äro goda.
119:040 Se, jag längtar efter dina befallningar;
behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.
119:041 Din nåd komme över mig, HERRE,
din frälsning efter ditt tal;
119:042 Så kan jag giva den svar, som smädar mig;
ty jag förtröstar på ditt ord.
119:043 Ryck icke sanningens ord
så helt och hållet bort ifrån min mun,
ty jag hoppas på dina domar.
119:044 Så vill jag hålla din lag beständigt,
ja, alltid och evinnerligen.
119:045 Låt mig gå fram på rymlig plats,
ty jag begrundar dina befallningar.
119:046 Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar,
och jag skall icke komma på skam.
119:047 Jag vill hava min lust i dina bud,
ty de äro mig kära;
119:048 jag vill lyfta mina händer upp till dina bud,
ty de äro mig kära,
och jag vill begrunda dina stadgar.
119:049 Tänk på ordet till din tjänare,
eftersom du har givit mig hopp.
119:050 Det är min tröst i mitt lidande
att ditt tal behåller mig vid liv.
119:051 De fräcka bespotta mig övermåttan;
likväl viker jag icke ifrån din lag.
119:052 Jag tänker på dina domar i forna tider,
HERRE, och jag varder tröstar.
119:053 Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull,
därför att de övergiva din lag.
119:054 Dina stadgar äro lovsånger för mig
i det hus där jag dväljes.
119:055 Jag tänker om natten på ditt namn,
HERRE, och jag håller din lag.
119:056 Detta har blivit mig beskärt:
att jag får taga dina befallningar i akt.
119:057 Min del är HERREN;
jag har beslutit att hålla dina ord.
119:058 Jag bönfaller inför dig av allt hjärta;
var mig nådig efter ditt tal.
119:059 Jag betänker mina vägar
och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.
119:060 Jag skyndar mig och dröjer icke
att hålla dina bud.
119:061 De ogudaktigas snaror omgiva mig,
men jag förgäter icke din lag.
119:062 Mitt i natten står jag upp för att tacka dig
för din rättfärdighets rätter.
119:063 Jag sluter mig till alla dem som frukta dig
och till dem som hålla dina befallningar.
119:064 Jorden är full av din nåd, o HERRE;
lär mig dina stadgar.