Bibeln, Gamla och Nya Testamentet

by Unknown

119:065 Du gör din tjänare gott,
HERRE, efter ditt ord.
119:066 Lär mig gott förstånd och kunskap,
ty jag tror på dina bud.
119:067 Förrän jag fick lida, for jag vilse,
men nu håller jag mig vid ditt tal.
119:068 Du är god och gör vad gott är;
lär mig dina stadgar.
119:069 De fräcka hopspinna lögn mot mig,
men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.
119:070 Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett,
men jag har min lust i din lag.
119:071 Det var mig gott att jag vart tuktad,
så att jag fick lära mig dina stadgar.
119:072 Din muns lag är mig bättre
än tusentals stycken guld och silver.

119:073 Dina händer hava gjort och berett mig;
giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.
119:074 De som frukta dig skola se mig och glädjas,
ty jag hoppas på ditt ord.
119:075 HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga,
och att du har tuktat mig i trofasthet.
119:076 Din nåd vare min tröst,
såsom du har lovat din tjänare.
119:077 Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva;
ty din lag är min lust.
119:078 På skam komme de fräcka,
ty de hava gjort mig orätt utan sak;
men jag vill begrunda dina befallningar.
119:079 Till mig må de vända sig, som frukta dig,
och de om känna dina vittnesbörd.
119:080 Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar,
så att jag icke kommer på skam.

119:081 Min själ trängtar efter din frälsning,
jag hoppas på ditt ord.
119:082 Mina ögon trängta efter ditt tal,
och jag säger: »När vill du trösta mig?»
119:083 Ty jag är såsom en vinlägel i rök,
men jag förgäter icke dina stadgar.
119:084 Huru få äro icke din tjänares dagar!
När vill du hålla dom över mina förföljare?
119:085 De fräcka gräva gropar för mig,
de som icke leva efter din lag.
119:086 Alla dina bud äro sanning;
utan sak förföljer man mig; hjälp mig.
119:087 De hava så när fördärvat mig på jorden,
fastän jag icke har övergivit dina befallningar.
119:088 Behåll mig vid liv efter din nåd,
så vill jag hålla din muns vittnesbörd.

119:089 Evinnerligen, HERRE,
står ditt ord fast i himmelen.
119:090 Från släkte till släkte varar din trofasthet;
du har grundat jorden, och den består.
119:091 Till att utföra dina rätter består allt än i dag,
ty allting måste tjäna dig.
119:092 Om din lag icke hade varit min lust,
så hade jag förgåtts i mitt elände.
119:093 Aldrig skall jag förgäta dina befallningar,
ty genom dem har du behållit mig vid liv.
119:094 Jag är din, fräls mig;
ty jag begrundar dina befallningar.
119:095 På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig;
men jag aktar på dina vittnesbörd.
119:096 På all annan fullkomlighet har jag sett en ände,
men ditt bud är omätligt i vidd.

119:097 Huru kär har jag icke din lag!
Hela dagen begrundar jag den.
119:098 Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud,
ty de tillhöra mig för evig tid.
119:099 Jag är klokare än alla mina lärare,
ty jag begrundar dina vittnesbörd.
119:100 Jag är förståndigare än de gamle,
ty jag tager dina befallningar i akt.
119:101 Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar,
för att jag må hålla ditt ord.
119:102 Jag viker icke ifrån dina rätter,
ty du undervisar mig.
119:103 Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal!
Det är ljuvare än honung för min mun.
119:104 Av dina befallningar får jag förstånd;
därför hatar jag alla lögnens vägar.

119:105 Ditt ord är mina fötters lykta
och ett ljus på min stig.
119:106 Jag har svurit och hållit det:
att taga din rättfärdighets rätter i akt.
119:107 Jag är storligen plågad;
HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.
119:108 Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE,
och lär mig dina rätter.
119:109 Jag bär min själ alltid i min hand,
men jag förgäter icke din lag.
119:110 De ogudaktiga lägga ut snaror för mig,
men jag far icke vilse från dina befallningar.
119:111 Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel,
ty de äro mitt hjärtas fröjd.
119:112 Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar,
alltid och intill änden.

119:113 Jag hatar dem som halta på båda sidor,
men din lag har jag kär.
119:114 Du är mitt beskärm och min sköld;
jag hoppas på ditt ord.
119:115 Viken bort ifrån mig, I onde;
jag vill taga min Guds bud i akt.
119:116 Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva,
och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.
119:117 Stöd mig, så att jag varder frälst,
så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.
119:118 Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar,
ty förgäves är deras svek.
119:119 Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden;
därför har jag dina vittnesbörd kära.
119:120 Av fruktan för dig ryser mitt kött,
och jag rädes för dina domar.

119:121 Jag övar rätt och rättfärdighet;
du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.
119:122 Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl;
låt icke de fräcka förtrycka mig.
119:123 Mina ögon trängta efter din frälsning
och efter din rättfärdighets tal.
119:124 Gör med din tjänare efter din nåd,
och lär mig dina stadgar.
119:125 Jag är din tjänare; giv mig förstånd,
så att jag kan känna dina vittnesbörd.
119:126 Det är tid för HERREN att handla,
ty de hava gjort din lag om intet.
119:127 Därför har jag dina bud kära
mer än guld, jag, mer än fint guld.
119:128 Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta,
men alla lögnens vägar hatar jag.

119:129 Underbara äro dina vittnesbörd,
därför tager min själ dem i akt.
119:130 När dina ord upplåtas, giva de ljus
och skänka förstånd åt de enfaldiga.
119:131 Jag spärrar upp min mun och flämtar,
ty jag längtar ivrigt efter dina bud.
119:132 Vänd dig till mig och var mig nådig,
såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.
119:133 Gör mina steg fasta genom ditt tal,
och låt ingen orätt varda mig övermäktig.
119:134 Förlossa mig från människors förtryck,
så vill jag hålla dina befallningar.
119:135 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare,
och lär mig dina stadgar.
119:136 Vattenbäckar rinna ned från mina ögon,
därför att man icke håller din lag.

119:137 HERRE, du är rättfärdig,
och dina domar äro rättvisa.
119:138 Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet
och i stor trofasthet.
119:139 Jag förtäres av nitälskan,
därför att mina ovänner förgäta dina ord.
119:140 Ditt tal är väl luttrat,
och din tjänare har det kärt.
119:141 Jag är ringa och föraktad,
men jag förgäter icke dina befallningar.
119:142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet,
och din lag är sanning.
119:143 Nöd och trångmål hava träffat mig,
men dina bud äro min lust.
119:144 Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen;
giv mig förstånd, så att jag får leva.