119:145 Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE;
jag vill taga dina stadgar i akt.
119:146 Jag ropar till dig, fräls mig,
så vill jag hålla dina vittnesbörd.
119:147 Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar;
jag hoppas på dina ord.
119:148 Mina ögon hasta före nattens väkter
till att begrunda ditt tal.
119:149 Hör min röst efter din nåd;
HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.
119:150 Nära äro de som jaga efter skändlighet,
de som äro långt ifrån din lag.
119:151 Nära är ock du, HERRE,
och alla dina bud äro sanning.
119:152 Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd
att du har stadgat dem för evig tid.
119:153 Se till mitt lidande och rädda mig,
ty jag förgäter icke din lag.
119:154 Utför min sak och förlossa mig;
behåll mig vid liv efter ditt tal.
119:155 Frälsning är långt borta från de ogudaktiga,
ty de fråga icke efter dina stadgar.
119:156 HERRE, din barmhärtighet är stor;
behåll mig vid liv efter dina rätter.
119:157 Mina förföljare och ovänner äro många,
men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.
119:158 När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem,
därför att de icke hålla sig vid ditt tal.
119:159 Se därtill att jag har dina befallningar kära;
HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.
119:160 Summan av ditt ord är sanning,
och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.
119:161 Furstar förfölja mig utan sak,
men mitt hjärta fruktar för dina ord.
119:162 Jag fröjdar mig över ditt tal
såsom den som vinner stort byte.
119:163 Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse;
men din lag har jag kär.
119:164 Jag lovar dig sju gånger om dagen
för din rättfärdighets rätter.
119:165 Stor frid äga de som hava din lag kär,
och intet finnes, som bringar dem på fall.
119:166 Jag väntar efter din frälsning, HERRE,
och jag gör efter dina bud.
119:167 Min själ håller dina vittnesbörd,
och jag har dem storligen kära.
119:168 Jag håller dina befallningar och vittnesbörd,
ty du känner alla mina vägar.
119:169 HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte;
giv mig förstånd efter ditt ord.
119:170 Min bön komme inför ditt ansikte;
rädda mig efter ditt tal.
119:171 Mina läppar må flöda över av lov,
ty du lär mig dina stadgar.
119:172 Min tunga sjunge om ditt ord,
ty alla dina bud äro rättfärdiga.
119:173 Din hand vare mig till hjälp,
ty jag har utvalt dina befallningar.
119:174 Jag längtar efter din frälsning, HERRE,
och din lag är min lust.
119:175 Låt min själ leva, så skall hon lova dig;
och låt dina rätter hjälpa mig.
119:176 Om jag far vilse, så uppsök din tjänare
såsom ett förlorat får,
ty jag förgäter icke dina bud.
120:001 En vallfartssång.
Jag ropar till HERREN i min nöd,
och han svarar mig.
120:002 HERRE, rädda min själ
från lögnaktiga läppar,
från en falsk tunga.
120:003 Varmed bliver du lönad,
både nu och allt framgent,
du falska tunga?
120:004 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar
och med glödande ginstkol.
120:005 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land
och bo ibland Kedars hyddor!
120:006 Länge nog har min själ måst bo
ibland dem som hata friden.
120:007 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord,
äro de redo till strid.
121:001 En vallfartssång.
Jag lyfter mina ögon upp till bergen:
varifrån skall min hjälp komma?
121:002 Min hjälp kommer från HERREN,
som har gjort himmel och jord.
121:003 Icke skall han låta din fot vackla,
icke slumrar han som bevarar dig!
121:004 Nej, han som bevarar Israel,
han slumrar icke,
han sover icke.