Om HERREN icke hade varit med oss
—så säge Israel—
124:002 om HERREN icke hade varit med oss,
när människorna reste sig upp emot oss,
124:003 då hade de uppslukat oss levande,
när deras vrede upptändes mot oss;
124:004 då hade vattnen fördränkt oss,
strömmen gått över vår själ;
124:005 ja, då hade de gått över vår själ,
de svallande vattnen.
124:006 Lovad vare HERREN
för att han ej gav oss
till rov åt deras tänder!
124:007 Vår själ kom undan såsom en fågel
ur fågelfängarnas snara;
snaran gick sönder,
och vi kommo undan.
124:008 Vår hjälp är i HERRENS namn, hans som har gjort himmel och jord.
125:001 En vallfartssång.
De som förtrösta på HERREN,
de likna Sions berg, som icke vacklar,
utan förbliver evinnerligen.
125:002 Jerusalem omhägnas av berg,
och HERREN omhägnar sitt folk,
ifrån nu och till evig tid.
125:003 Ty ogudaktighetens spira skall icke förbliva
över de rättfärdigas arvslott,
på det att de rättfärdiga ej må uträcka
sina händer till orättfärdighet.
125:004 Gör gott, o HERRE, mot de goda
och mot dem som hava redliga hjärtan.
125:005 Men dem som vika av på vrånga vägar,
dem rycke HERREN bort
tillika med ogärningsmännen.
Frid vare över Israel!
126:001 En vallfartssång.
När HERREN åter
upprättade Sion,
då voro vi såsom drömmande.
126:002 Då blev vår mun
uppfylld med löje
och vår tunga med jubel;
då sade man bland hedningarna:
»HERREN har gjort
stora ting med dem.»
126:003 Ja, HERREN hade gjort
stora ting med oss;
däröver voro vi glada.
126:004 HERRE, upprätta oss igen,
såsom du återför
bäckarna i Sydlandet.
126:005 De som så med tårar
skola skörda med jubel.
126:006 De gå åstad gråtande
och bära sitt utsäde;
de komma åter med jubel
och bära sina kärvar.
127:001 En vallfartssång; av Salomo.