Om HERREN icke bygger huset,
så arbeta de fåfängt, som bygga därpå.
Om HERREN icke bevarar staden,
så vakar väktaren fåfängt.
127:002 Det är fåfängt att I bittida stån upp
och sent gån till vila,
och äten eder bröd med vedermöda;
detsamma giver han åt sina vänner,
medan de sova.
127:003 Se, barn äro en HERRENS gåva,
livsfrukt en lön.
127:004 Likasom pilar i en hjältes hand,
så äro söner som man får vid unga år.
127:005 Säll är den man som har sitt koger
fyllt av sådana.
De komma icke på skam, när de mot fiender
föra sin talan i porten.
128:001 En vallfartssång.
Säll är envar som fruktar HERREN
och vandrar på hans vägar.
128:002 Ja, av dina händers arbete
får du njuta frukten;
säll är du, och väl dig!
128:003 Lik ett fruktsamt vinträd varder din hustru,
därinne i ditt hus,
lika olivtelningar dina barn,
omkring ditt bord.
128:004 Ty se, så varder den man välsignad,
som fruktar HERREN.
128:005 HERREN välsigne dig från Sion;
må du få se Jerusalems välgång
i alla dina livsdagar,
128:006 och må du få se barn av dina barn.
Frid över Israel!
129:001 En vallfartssång.
Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom
—så säge Israel—
129:002 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom,
dock blevo de mig ej övermäktiga.
129:003 På min rygg hava plöjare plöjt
och dragit upp långa fåror.
129:004 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av
de ogudaktigas band.
129:005 De skola komma på skam och vika tillbaka,
så många som hata Sion.
129:006 De skola bliva lika gräs på taken,
som vissnar, förrän det har vuxit upp;
129:007 ingen skördeman fyller därmed sin hand,
ingen kärvbindare sin famn,
129:008 och de som gå där fram kunna icke säga:
»HERRENS välsignelse vare över eder!
Vi välsigna eder
i HERRENS namn.»
130:001 En vallfartssång.
Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.
130:002 Herre, hör min röst,
låt dina öron akta på
mina böners ljud.