130:003 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar,
Herre, vem kan då bestå?
130:004 Dock, hos dig är ju förlåtelse,
på det att man må frukta dig.
130:005 Jag väntar efter HERREN,
min själ väntar,
och jag hoppas på hans ord.
130:006 Min själ väntar efter Herren
mer än väktarna efter morgonen,
ja, mer än väktarna efter morgonen.
130:007 Hoppas på HERREN, Israel;
ty hos HERREN är nåd,
och mycken förlossning är hos honom.
130:008 Och han skall förlossa Israel
från alla dess missgärningar.
131:001 En vallfartssång; av David.
HERRE, mitt hjärta står icke efter vad högt är,
och mina ögon se ej efter vad upphöjt är,
och jag umgås icke med stora ting,
med ting som äro mig för svåra.
131:002 Nej, jag har lugnat och stillat min själ;
såsom ett avvant barn i sin moders famn,
ja, såsom ett avvant barn, så är min själ i mig.
131:003 Hoppas på HERREN, Israel, från nu och till evig tid.
132:001 En vallfartssång.
Tänk, HERRE, David till godo,
på allt vad han fick lida,
132:002 han som svor HERREN en ed
och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
132:003 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor,
ej heller bestiga mitt viloläger,
132:004 jag skall icke unna mina ögon sömn
eller mina ögonlock slummer,
132:005 förrän jag har funnit en plats åt HERREN,
en boning åt den Starke i Jakob.»
132:006 Ja, vi hörde därom i Efrata,
vi förnummo det i skogsbygden.
132:007 Låtom oss gå in i hans boning,
tillbedja vid hans fotapall.
132:008 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad,
du och din makts ark.
132:009 Dina präster vare klädda i rättfärdighet,
och dina fromma juble.
132:010 För din tjänare Davids skull
må du icke visa tillbaka din smorde.