132:011 HERREN har svurit David
en osviklig ed, som han icke skall rygga:
»Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
132:012 Om dina barn hålla mitt förbund
och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem,
så skola ock deras barn till evig tid
få sitta på din tron.
132:013 Ty HERREN har utvalt Sion,
där vill han hava sin boning.
132:014 Detta är min vilostad till evig tid;
här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
132:015 Dess förråd skall jag rikligen välsigna,
åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
132:016 Dess präster skall jag kläda i frälsning,
och dess fromma skola jubla högt.
132:017 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David;
där har jag rett till en lampa åt min smorde.
132:018 Hans fiender skall jag kläda i skam,
men på honom skall hans krona glänsa.»
133:001 En vallfartssång; av David.
Se huru gott och ljuvligt det är
att bröder bo endräktigt tillsammans.
133:002 Det är likt den dyrbara oljan på huvudet,
som flyter ned i skägget,
ned i Arons skägg, som flyter ned
över linningen på hans kläder.
133:003 Det är likt Hermons dagg, som faller ned
på Sions-bergen.
Ty där beskär HERREN välsignelse,
liv till evig tid.
134:001 En vallfartssång.
Upp, välsignen HERREN,
alla I HERRENS tjänare,
I som stån om natten
i HERRENS hus.
134:002 Lyften edra händer upp mot helgedomen
och välsignen HERREN.
134:003 HERREN välsigne dig från Sion,
han som har gjort himmel och jord.
135:001 Halleluja!
Loven HERRENS namn,
loven det, i HERRENS tjänare,
135:002 I som stån i HERRENS hus,
i gårdarna till vår Guds hus.
135:003 Loven HERREN, ty HERREN är god,
lovsjungen hans namn, ty det är ljuvligt.
135:004 Se, HERREN har utvalt Jakob åt sig,
Israel till sin egendom.
135:005 Ty jag vet att HERREN är stor,
att vår Herre är förmer än alla gudar.
135:006 HERREN kan göra
allt vad han vill,
i himmelen och på jorden,
i haven och i alla djup;
135:007 han som låter regnskyar stiga upp
från jordens ända,
han som låter ljungeldar komma med regn
och för vinden ut ur dess förvaringsrum;
135:008 han som slog de förstfödda i Egypten,
både människor och boskap;
135:009 han som sände tecken och under
över dig, Egypten,
över Farao och alla hans tjänare;
135:010 han som slog stora folk
och dräpte mäktiga konungar:
135:011 Sihon, amoréernas konung,
och Og, konungen i Basan,
med alla Kanaans riken,
135:012 och gav deras land till arvedel,
till arvedel åt sitt folk Israel.
135:013 HERRE, ditt namn varar evinnerligen,
HERRE, din åminnelse från släkte till släkte.
135:014 Ty HERREN skaffar rätt åt sitt folk,
och över sina tjänare förbarmar han sig.