141:003 Sätt, o HERRE,
en vakt för min mun,
bevaka mina läppars dörr.
141:004 Låt icke mitt hjärta
vika av till något ont,
till att öva ogudaktighetens gärningar
tillsammans med män som göra vad orätt är;
av deras läckerheter vill jag icke äta.
141:005 Må den rättfärdige slå mig
i kärlek och straffa mig;
det är såsom olja på huvudet,
och mitt huvud skall icke försmå det.
Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas,
genom att det går dem illa;
141:006 deras ledare skola störtas
ned utför klippan,
och man skall då höra
att mina ord äro ljuvliga.
141:007 Såsom när man har plöjt
och ristat upp jorden,
så ligga våra ben kringströdda
vid dödsrikets rand.
141:008 Ja, till dig, HERRE,
Herre, se mina ögon;
till dig tager jag min tillflykt,
förkasta icke min själ.
141:009 Bevara mig för de snaror
som de lägga ut på min väg
och för ogärningsmännens giller.
141:010 De ogudaktiga falle i sina egna garn,
medan jag går oskadd förbi.
142:001 En sång av David; en bön, när han var i grottan.
142:002 Jag höjer min röst och ropar till HERREN,
jag höjer min röst och beder till HERREN.
142:003 Jag utgjuter inför honom mitt bekymmer,
min nöd kungör jag för honom.
142:004 När min ande försmäktar i mig,
är du den som känner min stig.
På den väg där jag skall gå
hava de lagt ut snaror för mig.
142:005 Skåda på min högra sida och se:
där finnes ingen som kännes vid mig.
Ingen tillflykt återstår för mig,
ingen finnes, som frågar efter min själ.
142:006 Jag ropar till dig, o HERRE,
jag säger: »Du är min tillflykt,
min del i de levandes land.»
142:007 Akta på mitt rop,
ty jag är i stort elände;
rädda mig från mina förföljare,
ty de äro mig övermäktiga.
142:008 För min själ ut ur fängelset,
så att jag får prisa ditt namn.
Omkring mig skola de rättfärdiga församlas,
när du gör väl mot mig.
143:001 En psalm av David.