HERRE, hör min bön,
lyssna till min åkallan,
svara mig i din rättfärdighet, för din trofasthets skull.
143:002 Och gå icke till doms med din tjänare,
ty inför dig är ingen levande rättfärdig.
143:003 Se, fienden förföljer min själ,
han trampar mitt liv till jorden;
han lägger mig i mörker
såsom de längesedan döda.
143:004 Och min ande försmäktar i mig,
mitt hjärta är stelnat i mitt bröst.
143:005 Jag tänker på forna dagar,
jag begrundar alla dina gärningar,
dina händers verk eftersinnar jag.
143:006 Jag uträcker mina händer till dig;
såsom ett törstigt land
längtar min själ efter dig. Sela.
143:007 HERRE, skynda att svara mig,
ty min ande förgås;
dölj icke ditt ansikte för mig,
må jag ej varda lik dem
som hava farit ned i graven.
143:008 Låt mig bittida förnimma din nåd,
ty jag förtröstar på dig.
Kungör mig den väg som jag bör vandra,
ty till dig upplyfter jag min själ.
143:009 Rädda mig från mina fiender, HERRE;
hos dig söker jag skygd.
143:010 Lär mig att göra din vilja,
ty du är min Gud;
din gode Ande lede mig
på jämn mark.
143:011 HERRE, behåll mig vid liv
för ditt namns skull;
tag min själ ut ur nöden
för din rättfärdighets skull.
143:012 Utrota mina fiender för din nåds skull,
och förgör alla dem som tränga min själ;
ty jag är din tjänare.
144:001 Av David.
Lovad vare HERREN, min klippa,
han som lärde mina armar att kriga,
mina händer att strida;
144:002 min nåds Gud och min borg,
mitt värn och min räddare,
min sköld och min tillflykt,
han som lägger mitt folk under mig.
144:003 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne,
en människoson, att du tänker på honom?
144:004 En människa är lik en fläkt,
hennes dagar såsom en försvinnande skugga.
144:005 HERRE, sänk din himmel och far ned,
rör vid bergen, så att de ryka.
144:006 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem,
skjut dina pilar och förvirra dem.
144:007 Räck ut dina händer från höjden,
fräls mig och rädda mig
ur de stora vattnen,
ur främlingarnas hand,
144:008 vilkas mun talar lögn
och vilkas högra hand
är en falskhetens hand.